Vi har tagit fram tio ÅGP-landskap där det finns koncentrationer av ÅGP-arter med höga krav på sina livsmiljöer. Det ingår 30 ÅGP-arter i våra 203 ansvarsarter och de är särskilt krävande och behöver specifika skötselåtgärder. ÅGP-arterna omfattas av nationella åtgärdsprogram som Naturvårdsverket har slagit fast, därav namnet ÅGP (ÅtGärdsProgram). Genom att gynna dessa arter kan vi också gynna flera av våra andra ansvarsarter, eftersom de kan dra nytta av de åtgärder vi gör.
ÅGP-arter kräver inte i första hand skyddade områden för sin överlevnad, tvärtom så kräver de åtgärder för att kunna överleva. Många av arterna missgynnas därför i miljöer som lämnas för fri utveckling, eftersom de är anpassade till ett liv i skogar med naturliga störningar, framför allt bränder. Att efterlikna de naturliga störningarna är därför viktigt i vårt arbete.
Många ÅGP-arter är insekter och trivs i mycket gamla löv- och tallskogar, men deras livsmiljöer försämras över tid då skogarna inte längre utsätts för exempelvis bränder. Numera är många arters livsmiljöer därför generellt små och ligger långt från varandra.
Nu kraftsamlar vi för att gynna de skötselkrävande ÅGP-arterna. Livsmiljöer där dessa arter redan finns behöver vi i regel förbättra med naturvårdande skötsel. Vi behöver också skapa nya livsmiljöer och substrat i yngre skogar som finns i närheten. Därför gör vi åtgärder redan i röjning och gallring i närliggande yngre produktionsskogar. På så vis kan vi förbättra förutsättningarna för arterna på längre sikt.
Landskap med tall- och lövskog
Vår naturvårdande skötsel för flertalet av ÅGP-arterna fokuserar på insatser i fem landskap med tall och fem landskap med lövträd som har stor betydelse för arterna.
I tallandskapen kan vi exempelvis göra naturvårdsbränningar och nyskapa död ved. Vi kan också skapa framtida naturvärdestallar redan från röjningsålder genom att friställa tallar och skada stammens bas för att efterlikna skador som uppstår vid brand, liksom nyskapa död ved. Åtgärderna gynnar exempelvis tallkapuschongbagge, kantad kulhalsbock och tallbarksvartbagge.
I lövlandskapen arbetar vi med främst med att utveckla och bevara asp- och björkskogar. Till exempel sparas alla aspar och alla medelgrova och grova björkar i föryngringsavverkning. Vi gynnar löv i röjning och gallring och avverkar ibland gran för att gynna lövträd i äldre blandskogar. Vi riktar också föryngring av löv till dessa lövlandskap. Våra åtgärder gynnar till exempel karelsk barkfluga, liten aspgelelav och aspbarkgnagare.
Paraplyarter
Vissa ÅGP-arter har mycket höga krav på sin livsmiljö och är så kallade paraplyarter. Med det menas att om vi bevarar och skapar livsmiljöer som passar dem så hjälper vi även många andra arter som inte har lika höga krav. På så sätt gynnar arbetet med paraplyarterna även andra ÅGP-arter, våra egna ansvarsarter och många andra arter som lever i våra skogar.
Ett långsiktigt arbete
Arbetet med ÅGP-landskapen är en långsiktig satsning. Vissa åtgärder ger effekt ganska snabbt, medan det dröjer betydligt längre innan andra ger resultat. I dagsläget har vi inte alla svar på vilka som är de bästa åtgärderna för alla arter, men vi lutar oss mot den senaste forskningen och bygger också upp vår egen erfarenhet allt mer.
Enkelt uttryckt handlar det om att göra rätt åtgärd på rätt plats. Med detta höjer vi vår ambition av naturvårdande åtgärder i såväl skogar med naturvårdsmål som i skogar med produktionsmål.
Anna Cabrajic, skogsekolog vid SCA
ÅGP-landskap och ÅGP-arter
Här visar vi tre exempel på åtgärder i ÅGP-landskap som vi gör för att gynna ÅGP-arter och deras livsmiljöer.
Mosippa och naturvårdsbränning
Mosippa
Mosippa (Pulsatilla vernalis) är sällsynt och förekommer bara på enstaka platser från Skåne upp till Jämtland och Medelpad. Den är klassad som starkt hotad i rödlistan 2020. Mosippan blir cirka en decimeter hög och har stora, klocklika blommor som är vita på insidan och ljust lilarosa till rödaktiga på utsidan. En mosippeplanta kan bli mycket gammal, uppemot 100 år. Men eftersom blomman saknar en fröbank, vilket betyder att fröna inte kan ligga i marken flera år och ändå behålla groningsförmågan, är chanserna mycket små att den ska kunna återkolonisera en lokal som den har försvunnit ifrån.
Naturvårdsbränning för mosippa
Mosippan kräver påverkad mark med blottad mineraljord för att fröna ska kunna gro. Helst ska skogen brinna med jämna mellanrum för att blomman ska trivas och föröka sig. Vi gör anpassade åtgärder, som exempelvis naturvårdsbränningar, och har sått frön för att gynna den. Arbetet med att gynna blomman sker i nära samarbete med länsstyrelserna. I Fåssjödal i Härjedalen finns det ett större antal mosippor och här har SCA avsatt cirka 100 hektar mark som utgör Fåssjödals mosippeskog.
Insekter beroende av bränd skog – Slät tallkapuschongbagge
Slät tallkapuschongbagge
Slät tallkapuschongbagge (Stephanopachys linearis) är en 4–6 mm lång, blankt svartbrun skalbagge. Den är nästan uteslutande knuten till barrskogar, främst tall, som har brunnit och där larverna kan utvecklas i de brandskadade träden. Den gynnas därmed av våra naturvårdsbränningar där tallar får brandljud, det vill säga skador i stammen, och sedan står kvar under lång tid.
Brända tallskogar
Slät tallkapuschongbagge är beroende av en naturlig branddynamik med regelbundna skogsbränder. För att arten ska överleva är det helt avgörande med att vi utför naturvårdsbränningar som är tillräckligt intensiva för att orsaka brandljud, men inte så intensiva att träden dödas. Skalbaggen utvecklas i skador som oftast uppstår nertill och på en sida av träden, där trädet successivt försöker övervalla skadan med ny bark. Skalbaggarna och deras larver gnager i gränsen mellan död och levande vävnad.
Liten aspgelélav – Aspskogar
Liten aspgelélav
Liten aspgelélav (Collema curtisporum) är en ca 3 cm stor bladlav som är mörkt olivgrön till svart och som sväller när det är blött. I torrt tillstånd är laven rynkig och ligger tryckt mot aspens bark där den växer, exempelvis en trädstam. Laven är helt beroende av asp för att klara sig. Liten aspgelélav är klassad som sårbar i rödlistan och har observerats från Jämtland och norrut, med en koncentration till delar av Norrbotten. Foto: Jens Johansson/Azotelibrary.com
Bevara och utveckla aspskogar
Liten aspgelélav växer främst på medelålders aspar i halvöppna blandskogar med hög och jämn luftfuktighet. Den förekommer ofta på norrsluttningar och vid bäckar och i myrkanter, och gärna i områden som är lövbrännor, vilket är skogar som härjats av brand och där lövträd sedan vuxit upp. För att gynna den behöver vi spara skogar med gott om asp och lämna alla aspar som hänsynsträd. Vi kan också hägna in vissa områden för att skydda aspar mot viltbete
Den extremt sällsynta skalbaggen rödhalsad brunbagge finns i Tjäderbergets mångfaldspark nära Lycksele. Det visar ett fynd som en forskare från SLU gjorde i somras. Arten har aldrig tidigare hittats i Västerbotten och den är klassad som starkt hotad.
Det finns häckande vitryggig hackspett på SCA-mark i Västerbotten. Den mycket sällsynta hackspetten har stora krav på sin livsmiljö och SCA har gjort flera åtgärder i området för att försöka gynna den. Det arbetet verkar nu äntligen ha gett resultat.
En av de bästa ortolansparvslokalerna i Västernorrland ligger på ett SCA-hygge. Under fjolåret observerades fem ortolansparvar på hygget, varav ett par som matade ungar. Området ligger nära hyggen där SCA gjort riktade åtgärder för ortolansparv. Observationerna gjordes i samband med fjolårets ortolaninventering som Länsstyrelsen Västernorrland står bakom.
