Biologisk mångfald

SCAs skogar är hem för mängder av djur och växter och vi vill att de ska kunna leva där även i framtiden. Att utveckla och bevara den biologiska mångfalden är det viktigaste hållbarhetsmålet i vår skogsskötsel. Det innebär att det måste finnas en variation av livsmiljöer i våra skogar och vi arbetar därför med att utveckla, bevara och återskapa livsmiljöer för arter med särskilda krav.

Våra skogar innehåller många värden. Förutom att skogen binder stora mängder koldioxid och bidrar med hållbar råvara, så har de också en stor biologisk mångfald som vi bevarar och utvecklar. Områden som är viktiga livsmiljöer för känsliga djur- och växtarter undantar vi från skogsbruk i form av frivilliga avsättningar. Andra områden sköter vi med alternativa metoder för att förbättrar förutsättningarna för arter med särskilda krav. Vi arbetar även med att återskapa livsmiljöer som det råder brist på. Områden som lämnas som mindre hänsynsytor vid avverkning kan också göra stor nytta för många arter.

Landskapsekologisk planering 

För att kunna utveckla och bevara den biologiska mångfalden i våra skogar planerar vi våra åtgärder över lång sikt och över stora geografiska områden. Det gör vi genom att arbeta med landskapsekologisk planering för hela vårt skogsinnehav. Genom att inventera våra skogar kan vi identifiera de områden som har högst naturvärden och utifrån den informationen kan vi sedan sätta in rätt åtgärder på rätt plats.

Arbete i olika skalor för livsmiljöer 

Doftticka

När det gäller biologisk mångfald är det viktigt att jobba med naturhänsyn i olika skalor. Allt från landskap (till exempel flera aspskogar i ett landskap) till en livsmiljö (till exempel asp i en aspskog) och slutligen till enskilda substrat (till exempel en gammal asp). 

För många arter är det bättre att det finns några större sammanhängande områden med lämpliga livsmiljöer än att det finns flera små utspridda områden. För att vi ska kunna göra rätt åtgärder på rätt plats har vi identifierat viktiga livsmiljöer. Sedan har vi valt ut skogsområden med högre koncentrationer av naturvärden än skogslandskapet i genomsnitt och dessa kallar vi för prioriterade hänsynslandskap.

I dessa landskap har vi därefter pekat ut så kallade ÅGP-landskap, där det finns koncentrationer av kräsna ÅGP-arter som behöver aktiv skötsel för att klara sig. ÅGP-arter är hotade arter som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett särskilt åtgärdsprogram (ÅGP) för. Det handlar till exempel om insekter som är beroende av naturvårdsbränning eller en visst typ av lövskog.

Genom att hjälpa de mest kräsna arterna hjälper vi även många arter som har lägre krav på sin livsmiljö.

Prioriterade hänsynslandskap

I vårt arbete med att ytterligare stärka den biologisk mångfalden i våra skogar, där arbetet med våra ansvarsarter är en viktig del, har vi sett ut cirka 450 hänsynslandskap som är mellan 50-11 000 hektar stora, och som tillsammans täcker 15 procent av SCAs markinnehav. I dessa landskap finns det högre koncentrationer av naturvärden än i skogslandskapet i genomsnitt.  

I hänsynslandskapen finns det ofta populationer av känsliga arter och därför prioriterar vi större naturvårdsinsatser här. Drygt 30 procent av skogen inom hänsynslandskapen är frivilligt avsatt enbart för naturvård, och ytterligare 10 procent brukas med alternativa metoder där vi kombinerar mål för både naturvård och virkesproduktion.  

I hänsynslandskapen vill vi bibehålla eller på sikt skapa förbindelser mellan skogsområden som är viktiga för känsliga eller hotade arter. Vi vill också förbättra skogsområdenas kvalitet genom riktade naturvårdsinsatser för våra ansvarsarter, och ha hög kunskap om naturvärdena. Detta arbetssätt stöds av naturvårdsforskningen som visar att det är mer resurseffektivt att satsa mer på naturvård i landskap med goda förutsättningar att bevara och förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald i framtiden.  

Hänsynslandskapen är utvalda utifrån kunskap om SCAs och andra markägares höga naturvärden, liksom myndigheternas arbete för grön infrastruktur (så kallade värdetrakter). 

HCV-områden 

SCA äger dessutom mark inom utpekade områden med höga bevarandevärden. Det gäller till exempel våra fjällnära skogar, eller skogsområden inom så kallade nationella “riksintressen för naturvård”, som pekats ut av myndigheter. Det här är områden som har en särprägel nationellt med höga naturvärden på landskapsnivå. Inom ramen för FSC-standarden benämns dessa som HCV, High Conservation Values, vilket är skogar med höga bevarandevärden. 

Majoriteten av dessa skogar är frivilligt avsatt. Här jobbar vi riktat för att undvika och minska fragmenteringen i skogslandskapet, det vill säga att skogar delas upp i allt mindre områden, vilket påverkar både flora och fauna. 

Så här arbetar vi med biologisk mångfald

Målet är att våra skogar ska vara minst lika rika på biologisk mångfald i framtiden som de är i dag.

Hans Djurberg, SCAs hållbarhetschef

SCAs kartverktyg

Till kartan

Samverkan och dialog

Läs mer