Kulturmiljöhänsyn

Man skiljer på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar, där den vanligaste skillnaden är åldern. I kulturmiljölagen anger man år 1850 som brytpunkt. Är lämningen äldre än så klassas den som fornlämning.

Fornlämningar skyddas i kulturmiljölagen och får inte ändras eller skadas. Lagskyddet för fornlämningar är starkt och innebär att även fornlämningar som inte är kända är skyddade. Till fornlämningar hör även ett fornlämningsområde eller villkorsområde som är större än själva lämningen. Området har samma lagskydd som fornlämningen. Typiska fornlämningar är förhistoriska gravar, runstenar, fångstgropar och äldre boplatser.

Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas i skogsvårdslagen. Enligt lag ska man helt förhindra skador eller begränsa skadorna så långt som det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Exempel på kulturhistoriska lämningar är kolbottnar, tjärdalar, stigar och senare tiders husgrunder.

Alla kända kulturlämningar är registrerade av Riksantikvarieämbetet och finns tillgängliga i SCAs kartsystem. Vi strävar efter att visa stor försiktighet och att inte orsaka skador vid åtgärder i anslutning intill fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.

Lämningar skadas fortfarande vid avverkning, och det sker framför allt vid den efterföljande markberedning. Skadorna innebär att lämningarna ofta är förlorade för alltid. 

SCAs nollvision 

SCA arbetar sedan flera år med att minska skadorna på lämningar i skogen och har en nollvision. Arbetet har gett resultat och skadenivån har minska kraftigt de senaste åren.
I arbetet betonar SCA att hålla ihop den så kallade kulturkedjan i alla moment, där alla som är involverade från traktplanering, produktion och skogsvård tar ansvar för att följa rätt rutin, lära sig hur systemen fungerar och ta hjälp när man inte kan och kommunicera med varandra. Brister i ett led kan led till fel i hela kedjan, ofta med skador som följd. 

Den som planerar inför en avverkning ska alltid kontrollera om den aktuella avverkningen berör någon känd forn- och kulturlämning och skriva anvisningar till avverkningslaget och markberedningsföraren. Ofta är det bra att avverka träden runt en kulturlämning så att den syns, men det är viktigt att inte köra sönder lämningen.

För att markera och skydda en lämning ställer vi så kallade kulturstubbar som är 1,3 meter höga runt lämningen. I de fall de inte finns tillräckligt med kulturstubbar eller sitter på fel plats så sätter vi ut stakkäppar. På så sätt kompletteras skyddet inför markberedning så att lämningarna inte skadas.

SCA följer årligen upp arbetet med att värna forn- och kulturlämningar.

Varningssystem 

2021 lade SCA, som först i skogsbranschen, till varningssystem i markberedningsmaskinerna för att skydda forn- och kulturlämningar. 

Tack vare varningssystemet, ett blinkande ljus kopplat till kartan i maskindatorn, blir föraren uppmärksammad när maskinen närmar sig en lämning, och kan undvika att köra sönder den.

Vi har olika alarmavstånd för olika lämningar. För fornlämningar och fångstgropar gäller 20 meter, och för kallkällor och brunnar är det 15 meter. För resterande lämningar, så som kulturmiljöer, kulturminnen, tjärdalar, kolbottnar och även olika typer av stigar och leder, gäller sju meter.

Varningssystemet gäller alla kända lämningar som finns i kartskiktet och de lämningar som SCAs traktplanerare upptäcker inför föryngringsavverkningen. Okända lämningar löper dock fortfarande risk att skadas. Men för områden där vi vet att vi har kända fornlämningar så har vi ändrat SCAs instruktion. Numera får dessa områden bara markberedas i dagsljus, alternativt att föraren rekognoserar området i dagsljus. Det innebär även att eventuella okända lämningar som inte har hittats av traktplaneraren eller avverkningslaget kan upptäckas och undvika att skadas.