En naturvårdsbränning är en värdefull insats för många brandberoende arter, som lockas av allt från glöd till kolad ved och öppna tallskogar. Vissa av arterna kommer redan när skogen står i lågor, andra trivs efter några år, medan en del kommer först om ett par hundra år. Vi besökte ett område vid sjön Återvänningen i Medelpad, där SCA gjorde en naturvårdsbränning fem år tidigare, 2014.
Nyttan av en bränning börjar så fort man har tänt på. Den sotsvarta praktbaggen brukar till exempel komma direkt. Den känner lukten av rök på flera kilometers håll och flyger till branden för att hitta en partner som den parar sig med i glödbränderna.
Många andra insekter lockas också av bränder, men kommer först ett tag efteråt. Här vid Återvänningen, nordväst om Stora Laxsjön, har SCA bland annat hittat spår av den sällsynta tallkapuschongbaggen som lever i brandskadade träd.
Insektskalas för hackspettar
De första två åren efter en bränning är det alltid mycket hackspettar, eftersom det finns så mycket insektslarver att kalasa på. Att det har varit hackspettar och ätit larver här syns tydligt eftersom de har fläkt av barken på några björkar.
På andra björkar växer svampen brandskiktsdyna, som ser ut som små svarta pingpongbollar på den vita stammen. Svampen finns inuti alla björkar men själva fruktkroppen, alltså det som syns utanpå stammen, växer bara till om björkarna dör i en brand.
Brandskiktsdynan är boplats för flera sällsynta insekter. En del bor inne i själva fruktkroppen, medan andra borrar sig in i stammen alldeles intill. Att brandskiktsdynan finns här är ett bra kvitto på att bränningen varit lyckad.
Sälgen får en chans
Vi kryssar mellan sotsvarta tallar och döende granar. På marken har mycket av mossan och laven brunnit upp, men samtidigt spirar nytt liv. Mjölkört och hallon trivs bra här och det finns gott om späda små sälgar. Sälgarna hade inte funnits här om inte mossan och laven hade bränts bort mossan och laven så att jorden blottades. De behöver bar mineraljord för att kunna gro.
Sälgen är ett av de mest värdefulla trädslagen i de svenska skogarna. Den är viktig för humlor, fjärilar och andra pollinerare eftersom den blommar så tidigt på våren. Man brukar säga att den är naturens viktigaste frukost. I dag är det ont om sälgar i Sverige, så det är viktigt att göra insatser som gynnar dem.
På marken en bit bort ligger en silverfärgad gammal tallstam, med en helt kolad undersida. Den är ett exempel på hur bränningen skapar nytta i flera sekler. Tallstammen kommer att vara viktig för ovanliga insekter och lavar under oerhört lång tid. Det kommer att ta flera hundra år innan den bryts ned och under tiden kan den göra nytta för många olika arter, bland annat sådana som bara lever på kolad ved.
Foto: Michael Engman
Det gillar brandberoende arter med bränningar
Att mossa och lav brinner upp så att deras frön kan gro i bar mineraljord.
Att konkurrensen minskar eftersom konkurrenterna dör av bränderna.
Att det skapas öppna, soliga platser.
Att det skapas kolad ved.
Att det skapas död ved.
Tre arter som gynnas av bränning
Tallkapuschongbaggen – gillar gränsen mellan liv och död
Tallkapuschongbaggen är en skalbagge som lever i brandljud på gran och tall. Den lever precis i gränsen mellan död och levande ved, där det finns som mest kåda. Det är en ogästvänlig plats där inte några andra vill bo, så tallkapuschongbaggen slipper konkurrens.
Foto: Lars-Ove Wikars
Svedjenävan – kräver hetta för att gro
Svedjenävan är en ört vars frön behöver hettas upp för att skalet ska spricka upp och de ska kunna gro. Fröna kan ligga i jorden i flera hundra år i väntan på en brand.
Foto: Per Simonsson
Kolflarnlaven – vill ha kolad kärnved av tall
Kolflarnlaven har väldigt specifika krav på hur den vill ha det. Den växer bara på bränd ved, främst på kolad kärnved av tall.
