Naturhänsyn vid föryngringsavverkning och gallring

Planeringen inför föryngringsavverkning görs alltid av välutbildad personal. De går systematiskt igenom skogen som ska avverkas och planerar vilka ytor som ska sparas, så kallade hänsynsytor.

Till sin hjälp har de GPS, satellitnavigering, som innebär att de markerar direkt på en digital karta vad som ska sparas. Avverkningsplaneringens syfte är att skapa ett bra underlag i form av kartor och så kallade traktdirektiv till avverkningslagen så att de vet hur och var de ska avverka.

Avverkningslagets ansvar

Avverkningslagen har ett stort ansvar för utformandet av naturhänsynen. Det är de som avgör vilken detaljhänsyn som ska lämnas, till exempel vilka evighetsträd, trädgrupper och mindre surdråg som ska lämnas och hur de ska köra för att undvika körskador.

De har datorer med digitala kartor och GPS i sina skogsmaskiner, vilket gör att de exakt kan se var de jobbar och lättare kan följa avverkningsplanen och kartan.

Nya målbilder för god miljöhänsyn vid slutavverkning

Vårt skogsbruk är certifierat enligt PEFC (PEFC/05-23-131) och FSC^® (FSC 004466). Samtidigt har vi tagit aktiv del i utvecklingen av skogsbrukets målbilder för god hänsyn. Detta har skett i samverkan med andra företag, Skogsstyrelsen och andra aktörer.

Målbilderna innebär i praktiken:

Vi lämnar i genomsnitt ca 10-15 procent av arealen som hänsynsytor vid avverkning. Det rör sig exempelvis om kantzoner mot myrar och sjöar, bäckar och åar liksom kantzoner mot bergbranter och rasmark.

Surdråg och mindre sumpskogar lämnas eller plockhuggs, vilket innebär att vi plockar ut de ekonomiskt värdefulla träden. Alla blöta marker lämnas helt.

Skapa variation

I arbetet med detaljhänsynen sparar avverkningslagen exempelvis enstaka träd eller grupper av träd för att skapa en större variation med olika trädslag och blandade åldrar på träden i det kommande skogsbeståndet.

Vi sparar alla så kallade naturvärdesträd, det vill säga träd som har särskilt höga naturvärden. Exempel på naturvärdesträd är särskilt grova eller gamla träd, grova aspar och alar, alla sälgar och rönnar.

Om det inte finns några självklara naturvärdesträd sparar vi i stället andra stormfasta träd som kan utvecklas till grova träd med naturvärden. På varje föryngringsavverkning lämnas minst 10 stormfasta träd, inklusive naturvärdesträden. Uppföljningar visar att vi i genomsnitt lämnar minst det dubbla antalet träd när hänsynsytor inkluderas.

Alla trädslag som förekommer på en avverkningstrakt ska på något sätt finnas lämnade. Vi lämnar även alla döda träd och naturliga högstubbar. Vi skapar också nya högstubbar genom att kapa av tre till fem träd per hektar på cirka tre meters höjd.

Naturhänsyn vid gallring

En gallring påverkar också i hög grad karaktären på det framtida skogsbeståndet. Det är därför viktigt att tänka framåt och skapa bra förutsättningar för många arter att leva vidare i den gallrade skogen. Genom att planera för en bra naturhänsyn vid gallring får vi även bättre möjligheter till en funktionell naturhänsyn vid den framtida föryngringsavverkningen.

För att bevara den biologiska mångfalden behövs variation i skogslandskapet. Vår naturhänsyn vid gallring ser olika ut beroende på skogstypen. I likartade, välröjda ungskogar och hårt gallrade äldre skogar skapar vi ökad variation genom gallringen. I oskötta gallringsbestånd handlar det om att bevara och ibland förstärka naturvärdena.

Även när man gallrar ska hänsynsytor lämnas, så som surdråg, hällpartier, bergsbranter och raviner. Det är också viktigt att skapa en skiktad skog som är rik på lövträd i anslutning till vattendrag. Exempel på detaljhänsyn är att vi alltid sparar sälg, rönn och al. Vi försöker gynna naturvärdesträd, exempelvis grova och gamla träd, och sparar även träd som kan utvecklas till naturvärdesträd. Som regel sparar vi alla döda träd. I bestånd som domineras av ett trädslag sparar vi avvikande träd. Om det till exempel finns några granar i ett tallbestånd så sparar vi granarna.