Naturvårdsbränning gynnar marksvampar

Innan människan började bekämpa skogsbränder för ca 100 år sedan brann det naturligt i våra skogar med ca 50-70 års mellanrum. Torra områden brann oftare, medan fuktiga områden bara brann extremt torra år.

De flesta bränder var lugna markbränder som kunde pågå under en lång tid och de flesta tallarna överlevde, medan granen ofta dog och det uppstod luckor. I torra sydsluttningar kan en skogsbrand däremot bli mycket intensiv och döda alla träden i ett bestånd. Fläckvis bränns också all humus bort och det uppstår blottor med bar mineraljord.

Brandpräglade skogar

Skogar som påverkats av upprepade bränder genom många århundraden får en speciell karaktär och är mycket värdefulla för den biologiska mångfalden. Bränderna gynnade träd som tall, björk, asp och sälg på bekostnad av gran. Den skandinaviska tallen har en unik förmåga att överleva bränder och brandskadade tallar utvecklar en speciell hård och kådrik ved som gör trädet motståndskraftigt mot röta. En tall som skadats upprepade gånger över lång tid kan bli mycket gammal. Riktigt fina brandpräglade naturskogar är ofta glesa och luckiga med stor variation i ålder och stort inslag av gamla träd och död ved.

Minst ett hundratal arter är helt beroende av branden för att överleva och ytterligare flera hundra arter gynnas och trivs bäst i brandpåverkade skogar. Skogar av den typen börjar numera bli sällsynta och för att säkerställa att vi bevarar den biologiska mångfalden och hjälper de brandberoende arterna att överleva görs kontrollerade naturvårdsbränningar i skogar.

Naturvårdsbränning i Pimptjärnsmon

2017 genomförde vi en naturvårdsbränning i ett område som kallas Pimptjärnsmon. Det är ett 21 hektar stort tallskogsområde på mark av sandsediment. En sådan skog kallas sandtallskog och äldre sandtallskog är bland landets mest hotade skogsmiljöer och har lyfts fram som prioriterad skogstyp för formellt skydd. Pimptjärnsmon-området hade tidigare uppmärksammats av mykologiska föreningen i Ångermanland som inventerade området 2013 och då fann en rad ovanliga marksvampar.

Sandtallskog är en biotoptyp som historiskt har brunnit ofta. Marken är ofta lavrik och har ett svagt fältskikt, och de speciella svampar som knyts till den här typen av mark är beroende av att det alltid växer träd som möjliggör mykorrhizabildning. Mykorrhiza är det symbiotiska förhållandet mellan svampmycel och trädens rötter. Trädet får mineraler och näringsämnen från svampen och svampen får kolhydrater från trädet. Mykorrhizan är en naturlig process som har stor betydelse för trädens tillväxt.

Sandtallskogar behöver också återkommande svaga markstörningar som gör att bärriset inte blir för kraftig, som till exempel renbete och lugna skogsbränder.

Senast det brann på Pimptjärnsmon var troligtvis 1888, som räknas till ett stor brandår i Sverige. Det går fortfarande att se brända stubbar från den branden i detta område. Här och var finns också levande träd med skador från tidigare bränder. Det förekommer renbete i området under vintrarna, men bärriset hade börjat tränga undan marklavarna. Därför var det hög tid för en ny brand i syfte att gynna artstocken av marksvampar liksom brandberoende insekter och lavar. Det långsiktiga syftet med branden är att säkerställa förekomsten av brandpräglade biotoper i mångfaldsparken.

Bränningen utfördes den sista veckan i juni 2017 och blev mycket lyckad. Hela området på 21 hektar brändes utan missöden och de flesta träden överlevde.

Branden gynnade svampar

Sedan bränningen gjordes har Pimptjärnsmon inventerats årligen  för att följa förekomsten av marksvampar. de invetneriade området har jömförts med ett obränt referensområde.

Den första inventeringen visade en markant ökning av antal fruktkroppar per art. Några nya arter hittades också.

– Den första inventeringen visade bland annat att det finns många mycel av svampar som jättemusseron, tallgråticka, tallriska och skrovlig taggsvamp, samt flera av goliatmusseron. Dessutom hittades den mycket sällsynta lammtickan och talltuvskivling, även kallad Hon-shimeji, på några platser, berättar Mikael Berg, naturvårdsspecialist vid SCA och ansvarig för Sörgraninge.

– Magnus Andersson vid företaget Foran, som utförde inventeringen, tycker att området framstår alltmer som en riktig pärla, vilket är väldigt roligt, fortsätter Mikael. Det här visar att bränning är en bra metod för att gynna marksvampar och det kan vi ta med oss i skötseln av andra sandtallskogar.

De efterföljande inventeringarna visar att många fler arter av krävande sandtallskogsarter har tillkommit efter bränningen, men att deras uppträdande varierar mellan åren. Nästan varje år har nya spännande svampar hittats under inventeringen, med undantag för 2022.

2019 hittade man 90 arter av marksvampar, varav 23 räknades som naturvårdsarter och 19 arter var rödlistade. Bland svampfynden fanns talltuvskivling, lammticka och taigataggsvamp. 

2023 års invetnering var den bästa någonsin. Totalt hittades runt 100 arter av marksvampar i området, varav 30 är naturvårdsarter och 26 av dem är rödlistade.  Tre arter var helt nya för området: dofttaggsvamp, svart taggsvamp och svartvit taggsvamp.

Viktiga slutsatser

De fleråriga invetneringarna gör att det går att dra en del slutsatser, som till exempel:

• Flera arter har mycel i stora delar av området, men alla mycel ger inte frukt varje år.
• Det kommer fram betydligt fler fruktkroppar i sandtallskog med ett tunt förnatäcke än i en sandtallskog med ett tjockt täcke, trots att områdena i övrigt har liknande förutsättningar.
• Inslag av björk i sandtallskog brukar innebära en sämre tillgång på naturvårdssvampar.
• Vissa arter är inte lika beroende av ”rätt väderlek” eller tunna marktäcken, det gäller exempelvis skrovlig taggsvamp.

Gynna fåglar

Efter en skogsbrand angrips döda och skadade träd av insekter, framför allt är det större märgborre som angriper skadade tallar. Det gör att tretåig hackspett och övriga hackspettar får ett välfyllt skafferi under ett antal år framåt.

Trädskelett efter dödbrända granar blir efter några år ofta rikligt draperade med hänglavar och där hittar mesfåglar och lavskrikor övervintrande insekter. Hänglavarna utgör också bomaterial.

Med tiden klingar de första effekterna av och skogen börjar återhämta sig efter branden. Blåbärsriset kommer tillbaka och bildar mattor i den ljusa skogen och i blåbärsriset finns mätarlarver som utgör basfödan för tjäderkycklingarna.