Julgranen talar ut

Hej, hur är läget?

– Tack bra! Det pirrar lite extra i barren den här tiden på året! Jag ser verkligen fram emot att få stå i centrum.

Berätta, hur kom egentligen julgranen till Sverige?

– Julgranen, så som många känner oss i dag, kom hit från Tyskland redan i mitten av 1700-talet. Men innan dess så fanns det faktiskt en tradition att ställa höga kvistade granar, med endast en granruska i toppen, på var sida om ytterdörren eller framför gården. Det var ett tecken på att julefriden hade börjat, och ett skydd mot farliga makter.

I slutet av 1800-talet blev vi julgranar allt vanligare och spred oss i bygderna. Ofta blev vi placerade på bordet, på en pall eller hängdes i taket. Så småningom var det någon som kom på det fiffiga med en julgransfot och då ställdes vi på golvet och fick sträcka oss upp mot taket. Det var en klar förbättring, tycker jag.

Det sägs att du inte kommer ensam, utan tar med dig några gäster?

– Ja, vi granar är ju väldigt populära i skogen och då får man räkna med att vi har många fans som flyttar med oss. Jag har väl en si så där 10 000 småkryp, av ett femtiotal olika arter, som gillar att hänga med mig. Jag tycker inte man ska se dem som ovälkomna gäster, utan att man får med dem som en bonus!

Hur ser du på det här med julgransstölder?

– Mja, jag tycker att man ska sätta värde på oss och betala för sig. Jag förespråkar inte julgransstölder, det är verkligen inte juste – och vem vill vara stöldgods? Men om en markägare själv kommer och hugger ner mig så ser jag det som en ära att bli utvald. Men säg inget, jag menar absolut inget, om plastgranar – vilken styggelse!

Okej. Men vilken typ av pynt gillar du?

– Det är en smaksak för varje gran. Vi passar i det mesta, från knallrosa och gnistrande vitt till allsköns färgsprakande krimskrams och traditionellt rött. Förr kläddes en del granar enbart med ätliga prydnader som äpplen och pepparkaksfigurer, och det är jag glad att vi har kommit förbi – man vill väl inte vara ett skafferi? Personligen är jag ganska förtjust i vackert pynt av trä och mycket glitter.

Hur vill du helst bli ompysslad?

– Ge mig mycket vatten, men skippa socker eller andra tillsatser. Gör ett färskt snitt i min stam så mår jag bra. Slå inte min stam mot golvet, för då stängs ledningsbanorna för vattnet och jag börjar snart att torka. Låt mig inte heller stå för nära element och kaminer. Till sist, en liten vattensprejning på mina grenar piggar alltid upp.

Känns det inte trist när julen är över och du kastas ut?

– Nej, det är ju en stor ära att få bli julgran! Tänk alla barn som tindrar med ögonen när jag tänds och glittrar av allt pynt, och hur roligt folk har när de dansar runt mig. Visst, lite tyst och tomt blir det ju sedan, men jag gör ju nytta även efteråt. Antingen förmultnar jag av mig själv och blir på så vis ett med naturen igen, eller så bidrar jag med energi när jag eldas upp. Jag skulle nog kalla mig för en riktig premiumprodukt!

Text: Misan Lindqvist
Illustration: Per Matsson