Givande samtal på referensmöte i Tjäderbergets mångfaldspark

Årets referensgruppmöte hade 15 deltagare från Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen Västerbotten, Naturskyddsföreningen, Turistföreningen södra Lappland, SLU, Sveaskog, Holmen och SCA.

– Referensgruppen är viktig för oss. Vi vill ha en bred grupp av intressenter som kan ge oss värdefulla synpunkter för både utförda och kommande åtgärder och även förslag på alternativa metoder, vilket bidrar till parkens utveckling, säger Ulf Hallin, naturvårdsspecialist vid SCA och ansvarig för parken.

Den milda septemberdagen inleddes vid Långtjärnen där SCA bland annat visade fakta om skogarna i parken och berättade om hur man arbetar med naturvård både i produktionsskogar och skogar med höga naturvärden. 

Luckhuggning i contortaskog

Därefter gav sig gruppen ut på en närliggande luckhuggning i en contortatallskog. Här har SCA avverkat 35-årig contortatall i rutor om 30 x45 meter i ett 15 hektar stort område. I de avverkade luckorna har man sedan planterat två trädslag och använt sig av tall, gran, lärk, vårtbjörk och gråal eller lämnat luckan för självföryngring

– Målet med luckhuggningen är att avveckla contortaskogen utan att skapa en stor kalyta och att åstadkomma en föryngring i luckorna till där träden ska vara minst två meter höga innan den kvarvarande contortaskogen avverkas. Om åtgärden går så som vi har planerat kommer den framtida skogen här att bli en varierad skog med olika trädslag och olika åldrar på träden. Det här är ett försök som även samebyn Ubmeje tjeälddie, som verkar i området, var positiva till. De vill bli av med contortan men de vill inte att vi gör en stor kal yta, berättade Ulf.

Gruppen enades om att det är ett spännande försök, som bara är möjligt att göra i contortaskog i den här beståndsåldern eftersom den inte har någon lägsta slutavverkningsålder. En deltagare undrade över valet av planterad lärk i en lucka.  

– Vi vill helt enkelt testa det, förklarade Ulf. Våra mångfaldsparker är ju också en plats där vi kan genomföra olika experiment och skulle lärken inte fungera kan vi röja bort den. Vi hoppas också lära oss lite mer om contortans förmåga att stå emot vind, när man lämnar den i luckor på det här viset.

Skapa gammal och död ved

Nästa stopp för dagen var i en 100-årig tidigare gallrad och skött tallskog på cirka 14 hektar, nära Kroksjötjärnen. Här fick gruppen till sin stora glädje också sällskap av tre nyfikna lavskrikor. I området har SCA katat och ringbarkar ett större antal tallar. 

– Genom att medvetet skada tallarna efterliknar vi de skador som tallarna fick förr, när skogarna brann oftare. Skadade tallar växer långsamt eftersom skadan sätter ner tillväxten. Dessutom bildas mer tjärämnen, och kådimpregnerade tallar med gott om tjärved blir väldigt motståndskraftiga mot röta. Det betyder att träden kan finnas kvar länge i skogen, både som stående och liggande döda träd, och fungera som livsmiljö åt många arter, förklarade Ulf.

Gruppen diskuterade olika metoder för katning, och för- och nackdelar med att göra det med maskinaggregat eller manuellt.

Ulf visade även tallar där han har inockulerat, alltså ympat in, tallticka i ett 60-tal tallar i området. Tallticka växer enbart i kärnveden på levande tall och orsakar kärnröta i tallen, Kärnrötan medför att stammen med tiden blir ihålig, vilket skapar viktiga livsmiljöer för bland annat olika fåglar och insekter.

– Målet med det här inockuleringsförsöket är att påskynda bildningen av kärnrötan och de livsmiljöer den ger i en relativt ung tallskog. Naturligt angrips tallar oftast då de är lite äldre än de här tallarna, säger Ulf.

Han plockade först fruktkroppar från tallticka i närområdet och skickade ned dem till SLU i Uppsala där de odlade upp mycelet från fruktkropparna på borrkärnor.

– Sedan förde jag in borrkärnorna med tallticka i tallarna och pluggade igen öppningen. Inockulering är ett annat sätt att skapa rötad tallved. Vi vet dock inte hur lång tid det tar för talltickan att få fäste, men det blir spännande att följa, poängterade Ulf och fick medhåll av gruppen som nyfiket synade de små igenpluggade öppningarna i tallarna.

Restaurera lövskog

Sista besöket för mötet gick till en lövskog nära Yttre Kroksjön. På ena sidan vägen lät SCA friställa lövträd för cirka åtta år sedan och nu har det skjutit upp gott om skott av olika lövträd.

– Här arbetar vi med att restaurera lövskog, berättade Ulf. Det ska gynna olika arter som kräver äldre lövträd för att klara sig. Frågan är vad vi ska göra nu? 

Under diskussionen som följde föreslog en av länsstyrelsens representanter att låta området vara, då det bara gått åtta år sedan friställningen. Dessutom planerar SCA en bränning i lövskogen på andra sidan vägen för att göra lövskogen mer solbelyst. Skogen brann i början av 1930-talet och förutom äldre lövträd finns här inslag av både gran och tall,

– Genomför bränningen och se hur den blir, innan ni gör mer i det här området, var rådet som gavs.

Efterlängtad bränning

Den planerade bränningen är efterlängtad. Ulf har försökt genomföra en naturvårdsbränning i parken under flera år men fått nej från samebyn som befarar att renarnas bete påverkas negativt. Men nu har de sagt ja.

– Vi fick gehör för det här området, och hoppas kunna bränna nästa år. Efter bränningen kommer vi att sprida ut renlav för att gynna renbetet, sa Ulf. 

Gruppen var unisont positiva till bränningen och det kom även förslag att låta område ingå i en studie, eftersom beståndet skulle kunna uppfylla kraven för en brandstudie i lövrika skogar som forskaren Anders Granström vid SLU planerar att göra.

Ulf var mycket nöjd med referensgruppmötet.

– Det är värdefullt att få träffas så här. Några av deltagarna har faktiskt varit med vid så gott som alla möten sedan parken invigdes 2014, vilket är väldigt roligt och betydelsefullt.