Kantzonen – en fristad
Kantzonerna, där skog och vatten möts, är viktiga på många sätt. De lämnas vid avverkning och utgör en fristad för djur och växter som bland annat ger skugga och svalka till de arter som uppskattar det.
Vi avverkar aldrig ända fram till ett vattendrag, utan lämnar kvar en kantzon med träd. Träden, övrig vegetation och den ostörda marken i kantzonen begränsar läckage av näringsämnen och föroreningar och förhindrar att slam når ut till vattnet. Dessutom skyddar trädens rotsystem mot erosion.
Fukt och skugga
Kantzonens träd och buskar erbjuder också skugga, vilket är viktigt för att hålla nere vattentemperaturen under sommaren. Vissa vattenlevande arter är nämligen känsliga för förhöjd vattentemperatur. Och blir det för mycket solljus så blommar alger och gör vattnet syrefattigt.
Kantzonen bidrar även till att det fuktiga klimatet bevaras, vilket har stor betydelse för många växter och djur. Vegetationen som lämnas i kantzonen bidrar också med föda till vattenlevande organismer när löv och kryp ramlar ner i vattnet. Dessutom blir träd och grenar som hamnar i vattnet viktiga livsmiljöer för de arter som behöver död ved för att klara sig.
Eftersom alla bäckar och sjöar och dess omgivningar är olika är det viktigt att anpassa kantzonerna utifrån hur det ser ut i området. Ibland måste man lämna breda, helt orörda kantzoner, och ibland kanske man bör plockhugga vissa träd för att till exempel gynna lövträd. Om det saknas en kantzon kan vise till att plantera träd, eller låta de träd som föryngrar sig växa upp, så att vi på sikt får växtlighet längs vattnet.