SCA har återställt slänter i gamla grustäkter i Ånge för att hjälpa backsvalan. Förhoppningen är att åter få dit häckande backsvalor. BirdLife Medelpad har bistått med kunskap och ska följa upp hur återkolonisationen går framöver.

Backsvalan, Sveriges minsta svala, har de senaste tio åren minskat med ca 40 procent och bedöms vara sårbar (VU) i den senaste rödlistan. Deras naturliga häckningsmiljöer är exempelvis rasbranter eller brinkar vid älvar och åar. Men i takt med att vattendrag blev reglerade under 1900-talet har dessa miljöer blivit alltmer ovanliga. I stället har många backsvalor sökt sig till sandtag och grustäkter för att bygga sina bon.

– SCA har haft många grustäkter genom åren, särskilt när vårt nät av skogsbilvägar byggdes ut kraftigt mellan 1960 och 1980-talet. Då såg man backsvalan på många platser. Men när en täkt slutar användas vill kommuner och myndigheter att vi återställer täktområdet, vilket betyder att backsvalans häckningsmiljö försvinner. Nu för tiden har vi inte heller så många grustäkter utan använder mest bergtäkter, och det materialet är för grovt och därmed omöjligt för svalan att bygga i, berättar Daniel Yring, vägspecialist vid SCA Skog.

Hur det kommer sig att Daniel har blivit så engagerad i backsvalan vet han inte riktigt själv.

– Jag har ju ett generellt intresse för fåglar och så har jag jobbat länge med skogsbilvägar, så det blev väl som en naturlig koppling till backsvalan.

Gjort åtgärder

Under hösten har Daniel tillsammans med Carina Svedin och Ingemar Marklund från BirdLife Medelpad tittat på några täktområden där det tidigare har funnits stora backsvalekolonier.

– Vi gjorde bedömningen att möjligheterna till återkolonisation var goda om vi utformar täktområdet på ett bra sätt, berättar Daniel. BirdLife Sverige har ju tagit fram en instruktion för hur man ska utforma gamla täkter för att hjälpa backsvalan. Utifrån den fick en grävare, som jag hade i närheten för andra arbeten, återskapa brantare slänter i två gamla täkter och röja bort inväxta träd och buskar. Jag har också tagit bort några större träd i fåglarnas inflygningsområde.

Backsvalan är mycket noga med sin häckningsmiljö för att skydda boet från rovdjur.

– De vill inte ha några buskage runt boet, så att de lätt kan flyga in utan att riskera att bli tagna av rovfåglar. Sedan ska rasbranten vara brant som en vägg och så hög att det är minst två meter under boet och en meter ovanför, vilket också stoppar ovälkomna gäster, förklarar Daniel.

Hoppas på nya backsvalor

Efter åtgärderna besökte Daniel och BirdLife Medelpad platserna för att syna vad som har gjorts.

– Det blev verkligen bra, säger Carina Svedin, och vi hoppas att vi får hit backsvalor till våren. Samarbetet med SCA fungerar väldigt bra, tycker vi. Det är roligt att det finns ett intresse, och förhoppningsvis kan det bli fler åtgärder, och på sikt finns det hopp om nya backsvalekolonier.

– Jag är glad att åtgärderna blev lyckade. BirdLife Medelpad ska med stor entusiasm följa upp hur återkolonisationen kommer att gå, och det kommer även jag själv att göra. Det ska bli spännande att se om vi får backsvalor redan till våren. Jag hoppas verkligen på det, säger Daniel.

Information från länsstyrelsen

SCAs alla vägansvariga har också haft ett möte där man hade bjudit in Peter Nilsson, naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen Västernorrland, som berättade om artskyddsfrågor med fokus på grustäkter. Förutom backsvalor berättade Peter även om andra arter som har grustäkter och så kallade ruderatmarker som sin livsmiljö, det vill säga mark som ofta störs av mänsklig verksamhet som exempelvis upplagsplatser, schaktmassor och industritomter.

Foto grävning: Daniel Yring
Foto backsvala: Björn Svensson

 

Publicerad 2021-11-24