Åtgärder på SCA-mark gynnar vitryggig hackspett

  • Nyhet
  • Skog
  • Hållbarhet

Den vitryggiga hackspetten fortsätter att öka i Västerbotten. I år hittades tolv par, varav sju hade lyckade häckningar. Bakom framgången ligger flera års arbete med att återskapa lövskogar. SCA är en av deltagarna i det projekt som drivs av Länsstyrelsen Västerbotten. – Vi är stolta att de åtgärder vi gör på SCA-mark bidrar till att skapa fina livsmiljöer för vitryggig hackspett som även ger lyckade häckningar, säger Ulf Hallin, SCAs naturvårdsspecialist i Västerbotten.

Vitryggig hackspett är en sällsynt fågel med stora krav på sin livsmiljö. Den lever i ljusa skogar med en stor andel lövträd och många döda och döende lövträd där det finns föda i form av vedlevande insekter med koppling till asp, al, björk och sälg. Sådana skogar är dock inte så vanliga numera. Hackspetten behöver dessutom stora arealer med bra kvalitet för att klara sig, under häckningssäsongen är ett revir minst 100 hektar stort.

För hela Sverige har man i år observerat 11 häckningar för vitryggig hackspett, varav sju förekom i Västerbotten.

– Under årets inventeringar hittades tolv par av vitryggig hackspett i länet, och av dem fick alltså sju lyckade häckningar som resulterade i ungar. Ett par nära SCA-mark fick hela tre ungar. Det är verkligen roligt och det bör betyda att livsmiljön för häckning är särskilt gynnsam här, säger Ulf.

Restaurerar lövskogar

2017 initierades Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för vitryggig hackspett och då startade Länsstyrelsen Västerbotten ett samarbete med projekt Vitryggig hackspett, Umeå och Skellefteå kommun, SCA, Holmen skog och Sveaskog. Tillsammans har man skapat livsmiljöer för vitryggig hackspett både inom och utanför naturreservat.

– Vi har främst restaurerat lövskogar genom att avverkat granar och en del tall i lövrika skogar så att de blivit ljusare och dominerade av lövträd efter åtgärden. I de flesta av dessa åtgärdade, lite äldre skogar finns det en hel del död och döende lövträd som är livsmiljö för vitryggens favoritföda; en grupp skalbaggar inom släktet långhorningar som har stora feta larver. Det ljusare och varmare klimatet som skapas då granarna tas bort innebär att det produceras mer larver från denna typ av skalbaggar, förklarar Ulf.

Utveckla livsmiljöer för framtiden

I en del områden, där det varit svårt att köra med maskiner för att ta ut granvirket har SCA i stället ringbarkat granar för att gynna lövträden. Ringbarkningen innebär att granarna dör inom några år och då får lövträden i stället möjlighet att breda ut sig.

– Vi har även jobbat med att restaurera yngre skogar i röjningsstadiet genom röja bort barrträd i stor utsträckning för att kunna gynna lövträden. På så vis skapas yngre lövdominerade skogar som i framtiden förhoppningsvis kan utvecklas till fina häckningsmiljöer för vitryggig hackspett.

Fortsätter med åtgärder

Länsstyrelsen Västerbotten har nu fått minskade medel till biologisk skötsel. Det innebär att de inte kommer kunna fortsätta att återskapa lövskogar i naturreservat och inte heller sköta om redan restaurerade områdena i samma utsträckning. På sikt kommer dessa skogar att växa igen med gran.

SCA fortsätter däremot med åtgärder på sin mark. Förhoppningen är att dialog och samarbetet med länsstyrelsen och övriga inom projektet inte kommer att påverkas av att länsstyrelsen har fått mindre resurser för biologisk skötsel.

– Eftersom vitryggig hackspett är en av våra ansvarsarter och har häckningsområde på vår mark kommer vi att se till att upprätthålla och skapa nya livsmiljöer för arten genom att fortsätta med de skötselåtgärder vi har gjort nu. Vi försöker koncentrera våra åtgärder till de landskap där vitryggig hackspett häckar och se till att det finns tillräckligt stora arealer med lämpliga livsmiljöer där den kan hitta gott om föda för att kunna häcka, säger Ulf.

En paraplyart

Vitryggig hackspett är klassad som akut hotad enligt den svenska rödlistan. Dessutom är den en så kallad paraplyart.

– Det innebär att om vi lyckas gynna vitryggig hackspett så gynnar vi även många andra arter. Det finns cirka 200 andra rödlistade växt-och djurarter som är beroende av samma slags livsmiljö som hackspetten, avslutar Ulf.

Foto: Christer Olsson