SCA utser landskap för hotade arter

SCA har sedan tidigare identifierat 203 rödlistade arter, så kallade ansvarsarter, som finns i våra skogar men missgynnas av skogsbruk. Av dessa är ett trettiotal särskilt krävande och känsliga, och omfattas därför av nationella åtgärdsprogram som Naturvårdsverket slagit fast, därav namnet ÅGP-arter.

– De här arterna har det väldigt tufft. De är beroende av mycket gamla löv- och tallskogar som formats av störningar som uppkom när skogen brann förr. Numera är de lämpliga livsmiljöerna generellt små och ligger långt från varandra, och dessutom försämras livsmiljöerna över tid på grund av att störningarna uteblir då skogarna inte brinner, säger Anna.

Rätt åtgärd på rätt plats

Ambitionen är nu att kraftsamla för att gynna de skötselkrävande ÅGP-arterna. Därför har SCA skapat tio ÅGP-landskap runt kända koncentrationer av dessa arter.

– För oss är det viktigt att vi gör rätt åtgärd på rätt plats. Nu kan vi rikta åtgärderna dit de gör mest nytta, och till exempel skapa brända träd eller stora koncentrationer av död lövved där arterna faktiskt finns. Det höjer kvaliteten och precisionen i våra åtgärder.

I ÅGP-landskapen riktar vi åtgärder både till äldre skogar med naturvärden där arterna finns och till närliggande yngre produktionsskogar, för att förbättra förutsättningarna för arterna på längre sikt.

–  Vi behöver båda delarna. Livsmiljöer där de skötselkrävande arter redan finns behöver i regel förbättras med naturvårdande skötsel. Sedan behöver vi återskapa nya livsmiljöer och substrat i yngre skogar som finns i närheten och där börjar vi redan när skogarna ska röjas och gallras. Tack vare SCAs stora markinnehav är det möjligt för oss att utveckla naturvärden i våra yngre produktionsskogar intill kända förekomster av ÅGP-arter i äldre skog, säger Anna.

Arbetet kommer att fokusera på insatser i landskap med tall- och lövskog med livsmiljöer och substrat som har stor betydelse för de här arterna. Det gäller till exempel aspberoende arter som karelsk barkfluga, liten aspgelélav och aspbarkgnagare och brand- och/eller tallberoende tallkapuchongbagge liksom kantad kulhalsbock och tallbarksvartbagge. De flesta arter är insekter, men det finns även några svampar och lavar.

– Genom att gynna dessa ÅGP-arter så räknar vi med att även gynna flera av våra andra ansvarsarter, eftersom de också kan dra nytta av de åtgärder vi gör, säger Anna

Samarbeta med andra

Totalt äger SCA nära 90 000 hektar skogsmark inom ÅGP-landskapen, och sedan finns det ytterligare ca 8 000 hektar i närliggande naturreservat.

– Tanken är att vi ska samarbeta med länsstyrelsernas och deras arbete med skötselåtgärder i reservaten. Sedan finns det även ca 30 000 hektar skogsmark i dessa områden som ägs av andra privata skogsägare. På sikt kanske de också vill bidra till den biologiska mångfalden genom att göra insatser i sina skogar poängterar Anna.

Olika åtgärder

SCA ska utföra naturvårdande skötsel i äldre skogar där arterna behöver just det.
– Här satsar vi på åtgärder som exempelvis naturvårdsbränning, att ta bort konkurrerande granar, skapa skador på tallar för att efterlikna effekten av brand och att nyskapa död ved, säger Anna och fortsätter:

– För att kunna utveckla de yngre skogarna i våra ÅGP-landskap, där vi har förekomster av lövberoende arter, ska vi spara och gynna lövträd generellt i både röjning och gallring. Målet är att återskapa lövdominerad skog. Vid slutavverkning av skog som inte har särskilda naturvärden sparar vi alla aspar och de flesta lövträd.

I ÅGP-landskap med tallberoende arter kommer SCA att gynna framtida naturvärdestallar redan från röjningsålder genom att friställa dem och skada stammens bas för att efterlikna skador som uppstår vid brand.
– Det leder till en särskild vedkvalitet som många tallälskande arter är beroende av och det har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Vi kommer både att nyttja maskiner och göra åtgärder manuellt, med exempelvis motorsåg, förklarar Anna.

Ett långsiktigt arbete

Arbetet med ÅGP-landskapen är en långsiktig satsning.

– Vi har precis börjat och det kommer att ta några år innan landskapen fungerar fullt ut. Det är ju ett dilemma är att det är lång leveranstid av lämpliga livsmiljöer och substrat, men vi måste börja någonstans och se var det leder oss. Nu fokuserar vi på att testa arbetssätt och rutiner genom att göra olika åtgärder. Längre fram, när vi vet mer om vilka åtgärder som fungerar, kan vi dela med oss av kunskapen och hjälpa andra skogsägare som också vill anpassa sin skötsel för att gynna hotade arter, avslutar Anna.