Hackspettar och våtmarker i fokus på Sörgraningeträff

Årets träff ägde rum i slutet av oktober och började på Sakrisberget, med representanter från Länsstyrelsen i Västernorrland, Sollefteå kommun, Ångermanlands ornitologiska förening och SCA samt två entreprenörer.

– Det är roligt att åter igen få träffas, inledde Mikael Berg, naturvårdsspecialist vid SCA och ansvarig för Sörgraninge. Det är extra kul att vi i år även har med representanter från kommunen.

Utökat parken

Sedan mötet hösten 2020 har Sörgraninge vuxit och utökats med ca 670 hektar.

– Parken omfattar nu 3147 hektar och det är roligt att vi har kunnat införliva Hornsjömon och Hornsjöbäckens dalgång. I somras fick vi även klar vår nya parkbroschyr, som man kan hitta på sca.com/sorgraninge, sa Mikael.

Under året som gått har SCA gjort flera åtgärder i Sörgraninge.

– Vi har bland annat gjort en naturvårdsbränning på 12,5 hektar, genomfört en ängsslåtter och bekämpat lupiner och satt upp tre slaguggleholkar. Vidare har vi för fjärde året i rad gjort en inventering av marksvamp i Pimptjärnsmon, där årets nykomling blev den sällsynta tallmusseronen. Det är roligt att se att det kommer fram nya svampar vid varje inventering, säger Mikael.

Restaurerar våtmark

En annan åtgärd är att SCA gör en våtmarksrestaurering i området Småmyrarna intill Klingertjärnen, i samverkan med Sollefteå kommun. Gruppen passade på att besöka myren där Mikael tillsammans med entreprenörerna Andreas Fahlén och Tomas Rydkvist visade hur arbetet går till.

– Det är ca 45 hektar våtmark som ska återställas, genom att vi gräver och dämmer flera av de diken som gjordes på 1950- och 60-talet. Vi ska lägga igen minst 4000 meter diken, men det lär nog blir mer än så. På så vis stiger vattennivån på myren, vilket både gynnar den biologiska mångfalden och vattenkvaliteten då myren återfår sin förmåga till rening av vatten, förklarade Mikael. Vi ska även röja bort lite fler träd, eftersom en myr med öppna ytor är mer lockande för fåglar.

– Ett av SCAs hållbarhetsmål är att jobba med mer våtmarksåterställningar, inflikade Anna Cabrajic, en av SCAs skogsekologer.

Tillbaka på Sakrisberget fick deltagarna sedan gå den nyanlagda barnstigen, där skyltar med SCAs figurer Kolle och Mila berättar om skogen. Stigen fick mycket beröm av gruppen, som även kom med förslag på hur den kan utvecklas.

Potential för vitryggig hackspett

Efter lunch gick färden till ett lövskogsområde intill Graningesjön där ornitologerna Tomas Birkö och Lasse Bengtsson berättade om lövskogens betydelse för vitryggig hackspett och andra arter.

– Det var särskilt intressant att höra att det nu noteras fler observationer av vitryggig hackspett i Norrland jämfört med i södra Sverige, där man under flera år har arbetet hårt med biotopvård och utsättningar av hackspettar. Att Tomas och Lasse ser stor potential för vitryggig hackspett här i norr känns spännande, säger Mikael och tillägger:

– Gynna större arealer av björkskog, liksom sälg och al – gärna i närheten av vatten, och se till att ta bort granarna. Då finns det möjligheter för den vitryggiga hackspetten, det är det tips vi fick. Men det är en hackspett som är mycket noga med sin livsmiljö så man måste vara beredd på att det tar många år att skapa rätt typ av områden för den.

Skötsel av äng

I anslutning till lövskogen besökte gruppen en äng som SCA började slå i somras i syfte att gynna fjärilar och pollinerande insekter.

– Den här ängen har inte brukats på minst 20 år och stora delar domineras av hallonris, mjölkört och lupiner. Vi resonerade oss fram till att fortsatt slåtter och helst även bränning borde fungera, men att det kommer att ta tid innan ängsörter börjar dyka upp. En del smågranar bör också röjas bort, konstaterade Mikael.

SCAs naturvårdsspecialist Håkan Blomqvist berättade också om hur man jobbar med insektsgynnande åtgärder inom fjärilslandskapet i trakten kring Bräcke.

Åtgärder för sandälskande insekter

Dagen avslutades vid Bastusjön, där SCA anlagt en brygga och ett bänkbord för besökare. Här har Mikael gjort åtgärder för sandälskande insekter.

– Efter ett förslag från John Granbo på länsstyrelsen ifjol så började jag kratta bort förnan i sandslänterna ner mot sjön. När sanden kommer fram blir det lättare för sandbin och gaddsteklar att hitta rätt miljö, berättade Mikael.

Mikael är nöjd med årets referensmöte.
– Det är alltid lika värdefullt att få träffas och diskutera. På så vi får vi många bra tips om hur vi kan arbeta med parken.