Skogsbruk bidrar till samhällsnyttor

Här finns två huvudspår: den ekonomiska nyttan och den klimatmässiga nyttan. Tillsammans ger de en bild av en näring som inte bara är grundläggande för Norrlands utveckling, utan också för landets möjligheter till en lönsam omställningen till ett hållbart samhälle.

Den ekonomiska nyttan är tung. Skogsnäringen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland skapar ett årligt bidrag på över 50 miljarder kronor till den regionala ekonomin. Av detta utgör nästan hälften spridningseffekter till andra branscher. Det handlar alltså inte bara om sågverk och massaindustrier, utan om tusentals företag som lever på skogens dynamik: transport, service, innovation och teknik. Tillsammans motsvarar det tiotusentals arbetstillfällen och miljardbelopp i skatteintäkter som finansierar vård, skola och omsorg.

Samtidigt är klimatnyttan iögonfallande. Skogen i de fyra nordligaste länen bidrar med en klimatnytta som motsvarar hela Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser. Tillväxten i skogen överstiger avverkningen med bred marginal, vilket innebär att virkesförrådet fortsätter att öka samtidigt som produkterna vi använder ersätter fossila alternativ. Hus byggda i trä, biobränslen i fjärrvärmen, biobaserade förpackningar istället för plast – allt detta är konkreta exempel på hur norra Sverige bidrar till den globala klimatkampen.

Men den brukade skogen är också en strategisk naturresurs. Den ger Sverige självförsörjning av en förnybar råvara som minskar vårt beroende av importerade material och energi. I en tid då internationella relationer är osäkra och flera stater inte nödvändigtvis vill Sverige väl, är skogen en tillgång som stärker vår självständighet och vår förmåga att stå på egna ben.

Sammantaget gör detta att det är av största vikt att Sverige förmår att nyttja skogsbrukets fördelar för att förstärka nyttorna ytterligare. Varje procent större bioekonomi kan direkt ge positiv ekonomisk utveckling på våra landsbygder, bidra till klimatarbetet genom mer förnybara val för konsumenterna och främja Europas självförsörjning.

Här kan Sverige ta steg i rätt riktning genom att pågående skogsutredning på ett pragmatiskt sätt tillåts öppna för en mer offensiv skogsbrukspolitik samtidigt som de justeringarna av artskyddets mest uppenbara brister och avigsidor som är aktuella också genomförs. Parallellt med detta vore det önskvärt att Sverige agerar för en revidering av EUs LULUCF-förordning för att förnybara exportprodukter från skogen ska tillmätas den klimatnytta som faktiskt skapas.

I dag undantas omkring 25 procent av den svenska skogen – och något mer i norra Sverige - undantagen från brukande, genom naturreservat, frivilliga avsättningar och lågproduktiva marker. Här finns biologisk mångfald sida vid sida med ett modernt, aktivt skogsbruk som tar ansvar för både natur- och kulturvärden.

Det är en generös nivå, men det kräver också att den del av skogen som inte är undantagen skogsbruk tillåts brukas aktivt och effektivt för att maximera samhällsnyttorna.

Rapporterna visar att skogen i norra Sverige inte är en motsättning mellan ekonomi och ekologi. Tvärtom: den är en förutsättning för båda. När skogsnäringen utvecklas stärks både samhällsservice, klimatarbete och framtidstro i hela regionen. Den binder människor till bygden och öppnar möjligheter för kommande generationer.

Om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva, och att klimatutmaningen ska mötas med realistiska lösningar, måste vi förstå och värna skogens roll. De fyra nordligaste länen bär ett stort ansvar och bidrar med ekonomiskt bärkraftiga lösningar till omställningen.

Skogsbruket är inte ett problem att hantera – den är en del av svaret på en av vår tids tuffaste utmaningar. Därför borde Sverige verka för en större bioekonomi och mer aktivt skogsbruk i Norrland, landet som helhet och i resten av EU.

Ulf Larsson, vd och koncernchef, SCA

Länkar

Dagens industri, debattartikel

SCAs rapport om skogsnäringens betydelse

SCA-rapport om klimatytta

Foto: Michael Engman