Anna gör bonsaier av tall och gran

Det är en stekande varm sommardag när vi besöker Anna i den lilla byn Lugnet öster om Bygdsiljum, där hon bor med sin man David. Nedanför deras gård ligger Lugnsjön spegelblank och i horisonten breder skogen ut sig. David och Anna är skogsägare och båda två tycker om att gå på sina marker, men av helt olika anledningar.

– David vill se hur skogen växer och jag letar efter potentiella bonsaiträd, säger Anna.

Bonsaien är ett konstverk

Annas mål är att hitta ett krokigt träd som inte är allt för högt, utan under en halv meter. Det ska gärna ha haft tuffa förutsättningar så att det har växt långsamt. I bonsaiodling strävar man nämligen efter att få träden att se fullvuxna ut, trots att de är små till storleken. Man formar dem gärna så att de får en tjock, vriden stam och så att grenarna efterliknar grenarna hos ett träd som stått emot naturens krafter under lång tid. Att skapa ett bonsaiträd ses inte bara som ett trädgårdsarbete, utan även som en konstform. När Anna har hittat ett lämpligt träd gräver hon upp det med rötterna och planterar om det i en vid och låg bonsaikruka. När trädet väl har tagit sig börjar det tålamodsprövande arbetet att forma det.

– Ibland måste jag vänta flera år på att trädet ska bli så pass stabilt att jag kan börja arbeta med det, säger Anna.

Inom bonsaikulturen har man två olika sätt att forma träden. Dels lindas de med metalltrådar för att få en viss form och dels klipps de med speciella bonsairedskap. Man klipper och formar både stam, rötter och blad eller barr. Metalltrådarna tas bort när trädet har fått sin färdiga form.

Testade på en fikus

Anna har lärt sig tekniken genom att vara en aktiv medlem i Svenska Bonsaisällskapet. Varje år bjuder de in föreläsare från andra länder.

 – Det är där jag har lärt mig allra mest, men jag gick också en kurs för länge sedan.

Allt började med att hon såg en bild av ett bonsaiträd, blev fascinerad och lånade en bok om bonsaiodling. Hon testade tekniken på en fikus och i dag, 40 år senare, har hon fortfarande fikusen kvar. Ganska snart började hon också testa att göra bonsaier av nordiska träd.

Tall fungerar bra

I en sluttning på tomten står ett 30-tal små miniatyrträd i krukor, omgivna av ett högt plank som ger skydd mot sol och vind. Här finns tall, gran, en, björk och lärkträd från den egna skogen. Särskilt tallar fungerar riktigt bra som bonsaier. De torkar inte ut så lätt och växer inte heller 

lika yvigt som granar och björkar tenderar att göra. På hösten planterar Anna ut bonsaierna i marken så att de får vila under det skyddande snötäcket under vintern.

I slutet av maj gräver hon upp dem med rötterna och planterar om dem i krukor och i början av juni klipper hon och lindar dem. Anna har också en hel del bonsaier som står inomhus året om. Där finns flera olika sorters fikusar, dvärggranatäppelträd och japansk gråalm.

– Mitt intresse för bonsaier kommer sig av att jag i grund och botten är en kreativ person. Jag har studerat konsthantverk och är utbildad bildlärare. I dag arbetar jag inte med något konstnärligt och då blir bonsaierna ett sätt att få utlopp för min kreativitet.

Förblir en miniatyr

Ute på gården blir det tydligt vilken otrolig skillnad det blir mellan en bonsai och ett träd som får växa fritt. För 25 år sedan hade Anna två lika stora lärkträd som hon grävde upp. Ett planterade hon på tomten, medan det andra blev ett bonsaiträd. I dag reser sig den utplanterade lärken högt över hustaket medan bonsaien fortfarande är en miniatyrväxt.     

– Det är ganska häftigt att se dem sida vid sida, säger Anna.

TEXT: ANN-KATRIN ÖHMAN

FOTO: SUSANNE LINDHOLM