Nytta i alla led – från skog till samhälle

Längs en skogsbilväg i Jämtlands inland, där gran och tall reser sig tätt intill vägkanten, ligger ett stickspår inbäddat i rimfrost. Det är januari. Dagen är kort och luften stilla. En timmerbil står lastad från morgonens avverkning. Flaken är fyllda av stockar. De har formats under ett sekel av skiftande årstider och långsamt växt sig starka.

Träden som fällts har gjort sitt jobb som en del av ekosystemet och effektiv kolsänka. De har vuxit långsamt, bundit kol under hela sin livstid och nått en punkt där de kan börja bidra till något större. När lastbilen lämnar skogen fortsätter träets nytta med ny fart, via sågverken och vidare ut i världen.

Men det är inte en resa utan frågor. Med varje avverkning höjs också röster om biologisk mångfald, bevarad natur och skogens faktiska värde. Borde trädet egentligen ha fått stå kvar och fortsätta lagra kol i skogen?

På andra sidan diskussionen – där brukandet blir verklighet – tycks svaret vara självklart. Ångan från sågverkets torkar dansar mot himlen i den kalla luften och från timmermottagningen hörs ett ständigt dovt kluckande när nyanlända stockar sorteras och särskiljs utifrån sina olika egenskaper. Allt för att maximera värdet av varje träd.

– Varje planka, stock och träd är unik. Det finns ingen exakt kopia. Trädet har vuxit på en speciell plats, formats av väder och vind och skötts om av hårt arbetande människor generationer före oss, säger Peter Nilsson, sågverkschef på Munksunds sågverk i Piteå.

Här, på ett sågverk som varit i bruk sedan slutet av 1800-talet, blir skogens förlängda nytta mer konkret: ett byggmaterial med klimatvärde. Det som en gång växte i norrländsk jord är nu på väg att bli en del av ett hus, en fasad, ett golv eller en möbel – något större som både bär och binder.

– Trä som material är på flera sätt ett levande material och att hantera en ståtlig tall som vuxit en dryg mansålder danar både respekt och vördnad. För mig är logiken i att bygga med trä samtidigt som vi sköter skogens återväxt både snillrik och enkel, fortsätter han.

Det börjar i skogen

I norra Sverige finns drygt hälften av landets skog. Här är avstånden långa och befolkningstätheten låg, men klimatnyttan desto större. Skogarna växer snabbare än de avverkas och varje år ökar mängden kol som lagras in i träden. Enligt rapporten Norrland, skogen och klimatet uppgår den årliga nettoupptaget av koldioxid i skogen i de fyra nordligaste länen till cirka 29 miljoner ton CO₂-ekvivalenter. Det kan jämföras med hela Sveriges samlade klimatutsläpp från industri, transporter och andra sektorer, som år 2023 uppgick till 44 miljoner ton CO₂-ekvivalenter.

Frågan om huruvida träden egentligen borde få stå kvar i skogen är med andra ord central. Enligt Per Funkquist, hållbarhetschef på SCA, är det genom att bruka skogen och avverka som den kan bidra med maximal klimatnytta. Genom att binda kol i växande skog och förse samhället med den förnybara råvara som krävs för klimatomställningen. Allt samtidigt som också andra mål måste tillgodoses, som att bevara biologisk mångfald. En balans som enligt Per kräver långsiktiga och kunskapsbaserade avvägningar snarare än förenklade motsättningar.

– För att skogen verkligen ska kunna bidra maximalt till klimatmålen behövs ett regelverk som uppmuntrar aktiv skogsskötsel, substitutionseffekter och cirkulär bioekonomi, säger Per Funkquist, hållbarhetschef på SCA.

Det är en syn som delas av många i den svenska skogsnäringen – inte minst i den pågående diskussionen om skogens roll på europeisk nivå. Nya direktiv och förordningar riskerar att behandla alla medlemsländer lika, trots stora skillnader i skogstyper, brukningstraditioner och ansvarsnivåer. Från svenskt håll lyfts ofta behovet av ett mer kalibrerat perspektiv fram, där nationella förutsättningar ges större betydelse.

Enligt Per är risken annars att både klimatnytta och skogsbrukets samhällsbidrag förloras ur sikte. EU:s ambitioner är i grunden positiva menar han, men präglas ibland av ett snävt och kortsiktigt tänkande. Den svenska skogen är mer än en passiv kolsänka. Den är en motor för klimatnytta, både genom att aktivt skogsbruk skapar hög tillväxt och utgör ursprung för förnybara produkter.

– Det är viktigt att förstå att det är hela skogscykeln – från växande virkesvolym i skogen, via avverkning av förnybar skogsråvara till förädlade slutprodukter som ersätter fossilintensiva – som sammantaget skapar klimatnyttan, säger han.

Klimatnytta i varje steg

Sågverken i norra Sverige är på så sätt mer än bara industriplatser – de utgör nyckelspelare i ett resurseffektivt industriellt kretslopp där varje del av trädet tas tillvara. Drygt hälften av stocken blir till olika former av sågade trävaror. Resten – bark, spån och flis – omvandlas till pappersmassa eller biobränsle som driver virkestorkar och värmer byggnader. I många fall är dagens anläggningar nästintill självförsörjande på energi, med låg fossil påverkan som resultat.

– Vi har en förnyelsebar råvara som binder kol. Det ställer höga krav på oss att i varje produktionsled fatta kloka och välavvägda beslut. Vi har kommit långt, men jobbar fortsatt hårt med att på olika sätt minska avtrycket ytterligare. Inte minst från vår transportlogistik, säger Peter Nilsson igen.

Det han är inne på är också just det som särskiljer trä från många andra material. I andra industrier handlar effektiviseringar ofta om att minska skadan och att sänka utsläppen från något som redan belastar klimatet. Med trä sker nästan det omvända. Nyttan förstärks istället ju effektivare processen blir. Eftersom varje bräda redan innehåller lagrad koldioxid, innebär ett lägre avtryck i produktionen att själva nyttan med produkten förstärks. Det som är bra blir ännu bättre. Ju renare process, desto större klimatvärde. Något som sällan kan sägas om fossilbaserade alternativ.

Effektiviteten präglar också helheten: korta transporter, lokal råvara och förädling, biobaserad energi och hög automatiseringsgrad. Skillnaderna är slående. Enligt rapporten Norrland, skogen och klimatet står de fyra nordligaste länen för en årlig klimatnytta på omkring 43 miljoner ton koldioxid. Den allra största delen av den nyttan bygger på att träprodukter ersätter mer utsläppsintensiva material som stål, cement och plast. Genom substitutionen undviks nästan 14 miljoner ton koldioxidutsläpp per år.

Det är alltså i användningen och brukandet, menar Per, som skogens klimatnytta får sin fulla kraft. Inte bara som kolsänka, utan också som ersättning för något annat.

– Skogens roll är inte bara viktig, den är nödvändig för att vi ska kunna ställa om samhället att bli fossil-oberoende, säger Per.

Ett trähus som kolsänka

Tänk dig ett vanligt hus byggt i trä. Stommen, reglarna, panelen och golven – allt tillverkat av sågade trävaror. Till ett sådant behövs i runda tal mellan 25 och 30 kubikmeter virke. Totalt rör det sig då om omkring 20–25 ton bunden koldioxid, vilket motsvarar över 100 flygresor tur och retur mellan Stockholm och London enligt beräkningar från FN:s organ för internationell civil luftfart ICAO. Det är kol som i sin tur kan förbli inneslutet i huset, kanske i hundra år eller mer.

På den stockholmsbaserade arkitektbyrån Equator, som idag nästan uteslutande arbetar med kommersiella byggnader och professionella beställare, har man sett hur just den egenskapen fått allt större betydelse. Enligt Louise von Bahr, en av byråns arkitekter, har man på bara några år förflyttat sig till en helt ny spelplan när det gäller just klimatredovisning.

– Idag jagar alla lägre koldioxidavtryck och den drivkraften har självklart ställt nya krav på oss, men också öppnat upp för nya kunskapsområden och innovationer i alla led. Inte minst kopplat till trä, säger hon.

Ett tydligt sådant exempel är Logicenters banbrytande logistikhall i Bålsta. Ett projekt som slutfördes 2024 där Equator varit delaktiga från inledande konceptarbete till slutlig utformning. Genom att använda en stomme och fasad av trä, samt hampaisolerade väggpaneler, lyckades projektet minska utsläppen med nästan 90 procent jämfört med traditionella byggmaterial.

För att fler i framtiden ska kunna gå i samma riktning lyfter Louise också behovet av fler hybridlösningar. Att maximera nyttan med trä handlar enligt henne både om att kombinera och ersätta – att använda trä där det går och våga tänka nytt kring samspelet med andra material. En förändring som både kräver och möjliggör ett tätare samarbete mellan branschens aktörer för att tillsammans utveckla nya idéer, produktionssätt och produkter.

– Det går inte att komma ifrån att materialvalen har en oerhört stor betydelse när vi bygger och det finns så mycket ingenjörskonst som borde riktas mot trä, säger Louise.

Framtiden byggs i trä

Ett nytt skift tar vid på sågverket. Maskinerna arbetar rytmiskt och torkens ånga stiger mot vinterhimlen. Träet som började sin resa genom långsam tillväxt i de norrländska skogarna är nu förädlat, staplat och redo att levereras till morgondagens byggprojekt.

Hur produkternas egenskaper värderas i framtidens regelverk, klimatpolitik och byggnormer återstår till viss del fortfarande att se. Säkert är dock att svaren på hur skogen ska användas framöver kommer att forma både industrins villkor och framtiden för de samhällen som lever nära skogen.

– Träindustrin har påtagligt byggt både välfärd och livskvalitet för Sverige. Kanske så länge att många faktiskt slutat reflektera över det. Men när vi förädlar den norrländska senvuxna tallen till jordbävningssäkra hus i Japan infinner sig en djup och meningsfull känsla av att vi gör skillnad, avslutar Peter.

För honom och kollegorna i branschen handlar träbyggandet inte bara om att använda en förnybar råvara – utan om att skapa produkter som både binder kol och ersätter utsläppsintensiva alternativ. Samtidigt som ny skog växer och binder ny koldioxid ur atmosfären, förblir det kol som redan lagrats kvar – inkapslat i generationer genom bostäder, skolor och samhällsmiljöer.