
Kulturmiljöhänsyn
Begreppet kulturmiljö i skogen omfattar fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Lämningarna är spår från tidigare generationer och viktiga att skydda. Det handlar bland annat om fångstgropar, kolbottnar och tjärdalar.
Tyvärr inträffar det fortfarande att lämningar skadas vid skogsbruk, och det sker framför allt vid markberedning. SCA arbetar sedan flera år med att minska skadorna och har en nollvision. Arbetet har gett resultat och skadenivån har minskat kraftigt de senaste åren. under 2025 nåddes SCA lägsta nivån någonsin med 1,4 procents skador. Det kan jönföras med branschen i stort som hade 18 procents skador under 2025 enligt Skogsstyrelsens uppföljning.

Alla kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar är registrerade av Riksantikvarieämbetet och finns tillgängliga i SCAs kartsystem. Men det finns också många lämningar som inte är kända och de kan vara svåra att upptäcka. Upptäcks en okänd lämning under pågående åtgärd så rapporteras de in till antingen Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen.
Rätt i alla moment
I arbetet med att skydda lämningarna betonar SCA vikten av att hålla ihop den så kallade kulturkedjan i alla moment, där alla som är involverade från traktplanering, produktion och skogsvård behöver agera på rätt sätt.
Den som planerar inför en avverkning ska alltid kontrollera om den aktuella avverkningen berör någon känd forn- och kulturlämning och skriva anvisningar till avverkningslaget och markberedningsföraren. Ofta är det bra att avverka träden runt en kulturlämning så att den syns ochinte riskeras att skada om träden faller omkull, men det är viktigt att inte köra sönder lämningen.
Kulturstubbar ger skydd
För att markera och skydda en lämning ställer vi så kallade kulturstubbar, som är 1,3 meter höga, runt lämningen. Om det inte finns tillräckligt med kulturstubbar eller om träden står på fel plats sätter vi ut stakkäppar. På så sätt kompletteras skyddet inför markberedning, så att lämningarna inte skadas.
Varningssystem

Foto: Michael Engman
SCA var först i skogsbranschen med att lägga till ett varningssystem i skogsmaskinerna för att skydda forn- och kulturlämningar. Tack vare varningssystemet, ett blinkande ljus som är kopplat till kartan i maskindatorn, blir föraren uppmärksammad när maskinen närmar sig en lämning.
Varningssystemet gäller alla kända lämningar som finns i kartskiktet och de lämningar som SCAs traktplanerare upptäcker inför föryngringsavverkningen. Okända lämningar löper dock fortfarande risk att skadas, men för att minska risken har vi ändrat vår instruktion för områden där det finns kända fornlämningar.
Numera får dessa områden bara markberedas i dagsljus, alternativt att föraren rekognoserar området i dagsljus. Det innebär att det är större möjlighet att upptäcka och skydda eventuella okända lämningar, som inte har hittats av traktplaneraren eller avverkningslaget.
SCA följer årligen upp arbetet med att värna forn- och kulturlämningar.

Lagligt skydd för lämningar
Man skiljer på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar, där den största skillnaden är åldern. Kulturmiljölagen anger år 1850 som brytpunkt. Är lämningen äldre klassas den som fornlämning.
Fornlämningar skyddas i kulturmiljölagen och får inte ändras eller skadas. Lagskyddet för fornlämningar är starkt och innebär att även fornlämningar som inte är kända är skyddade. Till fornlämningar hör även ett fornlämningsområde eller villkorsområde som är större än själva lämningen. Typiska fornlämningar är förhistoriska gravar, runstenar, fångstgropar och äldre boplatser.
Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas i skogsvårdslagen. Enligt lag ska man helt förhindra skador eller begränsa skadorna så långt som det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Exempel på kulturhistoriska lämningar är kolbottnar, tjärdalar, stigar och senare tiders husgrunder.


