Död ved skapar liv
Mängden död ved är en av de viktigaste faktorerna för biologisk mångfald i skogslandskapet. I Sverige är över 5 000 arter beroende av död ved i olika nedbrytningsstadier, bland annat olika tickor, skalbaggar och fåglar. Därför är det viktigt att skapa mer död ved.
Innan människan började påverka skogen fanns det granskogar där det bildades rikligt med torrakor och lågor (liggande döda träd) efter att träden angripits av svampar och insekter eller blåst ner. Också i tallskogar, som regelbundet härjades av bränder, skadades ett överflöd av döda träd av lövträd, gran och yngre tall. Många arter är anpassade efter dessa förhållanden och att det finns döda träd i olika stadier av förmultning. Därför är det viktigt att både bevara befintlig död ved och skapa ny död ved.
Högstubbar räcker länge
Att skapa högstubbar, genom att kapa levande träd på cirka tre meters höjd, är ett bra sätt att skapa färsk död ved som räcker länge. För vissa arter gör högstubbarna nytta direkt, medan andra drar nytta av dem på sikt.
Ett exempel på en art som gynnas är större flatbagge, en skalbagge som är klassad som nära hotad. De börjar flytta in i stubbarna när de är ungefär tio år gamla. Även fåglar uppskattar högstubbar, både för att de bjuder på mat i form av insekter och för att de blir bra bon. Hackspettarna gör ofta bohål i högstubbarna och när de flyttar lämnar de över bostäderna till mesar och andra fåglar.
Högstubbarna får stå kvar när den nya skogen växer upp runtomkring dem och de gör nytta under lång tid. Nya arter flyttar in allt eftersom stubbarna åldras och bryts ner.
Bränningar och ringbarkning
Död ved skapas även när vi utför naturvårdsbränningar eller utför ringbarkning av träd. Efter ringbarkning dör träden inom några år.
Det är också viktigt att skydda befintlig död ved. Om det finns äldre, grova lågor (liggande döda träd) skyddar vi dem genom att ställa flera hänsynsstubbar runt dem när vi avverkar. På så sätt blir det tydligt för markberedningsföraren att det finns något skyddsvärt där.
Höga krav på kvaliteten
Det är inte bara mängden död ved som är viktig, utan även kvaliteten. Arter som är beroende av död ved kan ha mycket specifika krav på veden. Till exempel att den ska vara:
- av ett speciellt trädslag
- hård eller mjuk
- med eller utan bark
- grov eller klen
- gammal eller nyligen död
- solbelyst eller skuggad
- bränd eller inte bränd
- dödad av specifika insekter, som till exempel bastborre
Stor ökning av död ved
På SCAs marker har volymen död ved ökat med cirka 44 procent sedan slutet av 1990-talet. Ökningen beror främst på att vi har lämnat döda träd och skapat död ved vid avverkningar samt på att död ved har lämnats efter stormar (år 2011, 2013) och insektsangrepp (år 2009–2016).
Volymen död ved är en nyckelindikator för biologisk mångfald i skogen. Därför följer vi utvecklingen noggrant, precis som vi gör med utvecklingen för fyra andra nyckelindikatorer. Även för dem har utvecklingen varit mycket positiv.
Läs mer om
Indikatorer för biologisk mångfald
Död ved, äldre lövträd och äldre skog är några exempel på indikatorer för biologisk mångfald i skogslandskapet. SCA följer hur fem olika indikatorer utvecklas på vårt markinnehav över tid och resultatet är mycket positivt. Indikatorerna har ökat med 25 till 90 procent sedan slutet av 1990-talet.
Skogen brinner – för naturens bästa
Naturvårdsbränning är en av de allra mest verkningsfulla naturvårdsåtgärder som vi kan göra i våra skogar. Genom att bränna skapar vi livsmiljöer för arter som gynnas eller är beroende av en brandpräglad skog för att kunna överleva.
Glesa tallskogar när bränder formade skogslandskapet
Hur tänker du dig att de svenska skogarna såg ut förr, innan människan började påverka dem? Kanske ser du en John Bauer-målning framför dig, med mossbeklädda marker där granarna står tätt. Faktum är att Sverige mest bestod av torra, glesa tallskogar förr i tiden. Det berodde på att skogen brann väldigt ofta och då var det tallar som överlevde.