Veteranisering – stambasbränning och katning

Förr brann skogarna mycket oftare än vad de gör i dag och många  djur och växter är anpassade till det. Vid bränderna dog merparten av granarna, medan tallarna klarade bränderna bättre. Brandskadorna gjorde att tallarna utvecklade en speciell sorts ved som växte långsamt och var impregnerad av kåda. Nu för tiden, när vi släcker skogsbränder effektivt, har det blivit brist på livsmiljöer för de arter som gynnas av eller är beroende av brandpräglad tallar/tallskog.

Alternativ till bränning

Det bästa och mest effektiva sättet att åstadkomma brandmiljöer i dagens skogar är att naturvårdsbränna hela skogar, främst tallskogar eftersom det mest var sådana skogar som brann förr. Men det är ofta ett mödosamt arbete där väderförhållandena måste vara perfekta, både av säkerhetsskäl och för att åtgärden ska bli lyckad. På kort sikt innebär dessutom en bränning en minskad tillgång på marklavar, vilket påverkar renskötseln. I många fall säger motsätter sig berörda samebyar därför bränning när vi genomför samråd.  

Som ett alternativ till att bränna hela skogsområden kan vi i stället veteranisera tallar genom att göra stambasbränningar och katning. Vid stambasbränning bränner vi en bit av stammen på enskilda, utvalda träd och vid katning skalar vi medvetet av en del av barken. Båda metoderna innebär att vi hjälper träden på traven med processen att skapa långsamväxande ved, som normalt bildas i brandskadade, mycket äldre träd. Vi brukar säga att vi skyndar på trädens åldrande.

Långsamväxande ved

När tallarna skadas blir de stressade och ökar produktionen av kåda i ytveden, som ett sätt att läka skadan och skydda sig. Det gör att veden blir hårdare och impregnerad med tjärämnen, och därmed blir trädet mer motståndskraftigt mot röta. Skadade tallar växer också långsamt eftersom skadan sätter ner tillväxten.

Med tiden kommer trädet att valla in skadan på stammen med ny ved och bark. De skador som uppstår efter bränder kallas för brandljud. I skogar som brunnit ofta kan man hitta tallar som har flera brandljud. 

Nytta under lång tid

Tack vare att brandskadade tallar utvecklar ved som kan stå emot röta väldigt bra, kan träden finnas kvar länge i skogen – i många fall hundratals år. Först som ett stående levande träd, sedan som ett stående dött träd och när trädet så småningom faller omkull kan stammen bli kvar som en låga, alltså en liggande trädstam.

Medan århundradena går så gör de skadade tallarna nytta för en rad olika arter av insekter, svampar, mossor och lavar som behöver brandpräglad skog med ved i olika nedbrytningsstadier.

Återkommande åtgärd

Att arbeta med stambasbränningar och även katning är ganska arbetskrävande. Men det är åtgärder som skulle kunna skalas upp ännu mer, och med tiden bli en återkommande åtgärd i de hänsynsytor som lämnas på marker där SCA utför skogliga åtgärder. 

Vid all avverkning lämnar SCA hänsyn i form av exempelvis död ved, trädgrupper och kantzoner. I ytor som vi har beslutat att inte bruka vill vi skapa fler träd som har förutsättningar att göra nytta för den biologiska mångfalden. Kan man lyckas göra insatserna på ett kostnadseffektivt sätt blir det relativt snabbt ganska stora mängder träd som kan utveckla dessa speciella vedegenskaper. Vi ser det som givande att samordna aktivt skogsbruk med offensiva naturvårdsåtgärder och på så sätt skapa högre naturvärden i våra skogar.