Lyckad stambasbränning i Ångermanland

Området kring Hornsjömon är känt för sina sandtallskogar, en skogstyp som är relativt ovanlig. Här finns många ovanliga marksvampar och bitvis är det också gott om marklavar. Dessutom hittades den sällsynta växten mellanlummer här under hösten 2024. I det aktuella området finns tallar som är mellan 70 och 100 år gamla.

– Vi insåg att den goda förekomsten av marklavar gör att vi inte kan naturvårdsbränna ett större sammanhängande område här. En sådan brand skulle gynna marksvampar och brandberoende insekter, men är på kort sikt negativ för marklavarna och för rennäringen, även om lavarna på lång sikt utvecklas bättre efter brand på grund av minskad konkurrens av ris och mossa. Men istället kom vi på att vi kan stambasbränna enskilda tallar, berättar Askia Sandberg, en av SCAs naturvårdsspecialister.

11 säckar med ved

Bränningen blev lite av en gemensam personalaktivitet då Askia tog hjälp av SCAs två skötselansvariga som är placerade i Sollefteå, samt en praktikant.

– Vi hade inga färdiga bärbrasor, utan köpte 11 säckar ved som vi staplade upp till 35 brasor. Det räckte bra för området som inte var mer än en halv hektar stort. Varje brasa brann runt en halvtimme –timme, säger Askia.

Tack vare att snön bitvis låg kvar på marken var det ingen brandfara och alla bränder hade slocknat efter några timmar. 

Katade innan bränning

– Vi katade de flesta tallarna innan vi satte eld på brasorna. Det betyder att vi skalade av en del av barken på den del av stammen som skulle brännas. På så vis hjälper vi tallarna att få en kolad vedyta, vilket exempelvis gynnar kolflarnlav och andra lavar som tyr sig till sådan ved, förklarar Askia och tillägger:

– Forskning har visat att en sådan här intensiv och mer koncentrerad låga, som brinner på samma ställe under längre tid, ger bra effekt på de brandskador man vill åstadkomma.

Följa utvecklingen

En stambasbränning gynnar även en del insekter som behöver brandskadade tallar för att klara sig.

– Vi vet att det finns en hel del slät tallkapuschongbagge i andra områden som vi har bränt i parken. Det är en skalbagge som lever i gränsen mellan den döda och levande veden, och förhoppningsvis kan vår stambasbränning göra så att den hittar hit också.

Det dröjer dock innan man kan se några tydliga effekter av åtgärden.

– Ja, naturen har inte bråttom. Tallarna kommer på sikt att tappa bark och sedan börja valla över det brandljud, alltså skador i stammen, som branden orsakar. Insekter och fåglar å andra sidan svara ganska snabbt på en brand. Det blir spännande att följa utvecklingen, säger Askia.

Markvärd för forskningsprojekt

SCA har börjat nyttja stambasbränningar som ett komplement till de mer omfattande naturvårdsbränningarna. Här i Ångermanland är SCA också markvärd för ett forskningsprojekt vid Mittuniversitetet, där man ska utvärdera stambasbränning som naturvårdande skötselåtgärd i tallskog och se om det gynnar hotade skalbaggar.

– Mittuniversitets forskare har bränt i parken i vintras och planerar att genomföra ytterligare stambasbränningar på andra ställen i Ångermanland framöver, säger Askia. Det är ett intressant projekt som förhoppningsvis kan bidra till skogsbrukets arbete med att utveckla framgångsrika naturvårdsmetoder som vi kan använda där storskaliga naturvårdsbränningar inte är möjliga att genomföra.