SCAs naturvårdspalett

SCAs naturvårdspalett omfattar alla verktyg vi har för att arbeta med naturvård och hänsyn. Det handlar bland annat om att sätta av skogar för fri utveckling och att göra aktiva och specifika åtgärder för att gynna känsliga arter. Ett annat mycket viktigt verktyg är den generella hänsyn som vi tar vid alla skogliga åtgärder.

I vår ekologiska landskapsplanering kartlägger vi vilka skogar som har höga naturvärden. Med hjälp av verktygen i vår naturvårdspalett kan vi sedan anpassa vårt skogsbruk och vår hänsyn utifrån de förutsättningar som finns i respektive skogsområde.

Vi tar både hänsyn till de lokala förutsättningarna för ett specifikt område och lyfter blicken för att se vilka behov och förutsättningar som finns ur ett lanskapsperspektiv. På så sätt kan vi göra rätt åtgärder på rätt plats.

Verktygen i vår naturvårdspalett

Generell hänsyn
Hänsynsområden
Frivilliga avsättningar
Kombinerade mål - hyggesfria metoder
Förstärkt hänsyn
Riktade och aktiva åtgärder
Gynna värden på skogsmark med låg produktion - impediment
Värna vattendrag och våtmarker

Omfattande generell hänsyn

Vi tar en omfattande hänsyn även i de skogar där det inte finns så höga naturvärden och som vi brukar med fokus på en hög virkesproduktion. Det kallas för generell hänsyn och är ett viktigt verktyg i vår naturvårdspalett.

När vi använder oss av generell hänsyn lämnar vi 10 till 15 procent. Vi sparar exempelvis hänsynsytor, kantzoner mot vattendrag och myrar, äldre träd och död ved. Det gynnar mängder av olika arter, allt från fåglar och insekter till svampar, växter och lavar.

Mer om generell hänsyn

Andra åtgärder i vår naturvårdspalett

I skogar med höga naturvärden och i områden där det finns arter som inte klarar sig så bra med den generella hänsynen använder vi andra verktyg i vår naturvårdspalett.

Hänsynsområden

För att våra åtgärder för naturvärden ska göra så stor nytta som möjligt har vi utsett hänsynsområden – större områden som särbehandlas när det gäller skogsskötseln eftersom de har höga naturvärden. Hit riktar vi en stor del av våra frivilliga avsättningar och aktiva naturvårdsinsatser. Hänsynsområdena har bildats efter att vi inventerat naturvärdena inom hela vårt skogsinnehav och sedan analyserat dem utifrån ett landskapsperspektiv.

Frivilliga avsättningar

De skogar som har de allra högsta naturvärdena sätter vi av som frivilliga avsättningar. En del av områdena får utvecklas helt fritt, men i andra områden behöver vi göra aktiva åtgärder för att naturvärdena ska bevaras, utvecklas eller stärkas. De frivilliga avsättningarna utgör ungefär 7 procent av vår produktiva skogsmark.

Skogar med kombinerade mål

I skogar som inte har lika höga naturvärden kan vi kombinera skogsbruk med åtgärder som bevarar eller utvecklar naturvärdena. Vi kallar det för skogar med kombinerade mål och ofta brukar vi dem med hyggesfria metoder. Här kan vi skörda en del virke nu och i framtiden, samtidigt som vi bevarar naturvärdena.

Aktiva åtgärder

En del arter kräver inte orörda skogar för att trivas, tvärtom är de beroende av aktiva och riktade åtgärder. Det hänger ihop med skogens historik. Förr i tiden var det vanligt med skogsbränder och andra störningar, vilket gjorde att djur och växter anpassade sig efter det. Att göra naturvårdsbränningar och på andra sätt efterlikna störningar är därför centralt i vårt arbete med att skapa rätt livsmiljöer för olika arter.

Skogsmark med låg produktion

På skogsmarker som har låg virkesproduktion, så kallade skogliga impediment, bedrivs inget skogsbruk. Här kan vi dock göra aktiva åtgärder för att gynna naturvärden. Vi kan till exempel kata tallar, vilket innebär att vi medvetet skadar ett antal stammar för att påskynda trädens åldrande och skapa en speciell sorts ved som är värdefull för vissa arter.

Vattendrag och våtmarker

Vi jobbar både med att värna och restaurera vattendrag och med att återväta våtmarker, dels på egen hand, dels i samarbete med andra. Våtmarker, som till exempel myrar, mossar och kärr, fungerar som naturens eget filter och fyller en viktig funktion i landskapet. De är också viktiga för den biologiska mångfalden.

Trädslaget styr val av naturvårdsåtgärder

Hur man bäst värnar och utvecklar naturvärden beror helt och hållet på vilka naturvärden och vilken typ av skog det rör sig om. I Norrland växer främst tall, gran och lövträd som björk och asp. Trädslagen kräver olika åtgärder för att utveckla naturvärden och gynna arter.

Tallskog

Många arter som trivs i tallskogar vill också ha mycket ljus och värme. De gynnas ofta av att vi avverkar en del virke från skogen, i synnerhet gran. Om vi inte gör några åtgärder kommer granen att ta över på sikt och de naturvärden som finns går förlorade. En hel del arter som är knutna till tall gynnas också av naturvårdsbränningar och katning. Tall behöver markstörningar för att kunna etablera sig.

Granskog

Arter som lever i granskogar vill generellt sett ha skugga och en lång skoglig kontinuitet, alltså skog som aldrig har varit kalavverkad. Man kan säga att de vill ha lugn och ro, utan stora störningar och förändringar. Det innebär att granskogar med höga naturvärden ofta gynnas av att lämnas för fri utveckling. Det kan även fungera att använda hyggesfria metoder där vi plockar ut en mindre andel träd utan att skogskänslan påverkas.

Lövskog

Många arter som är knutna till lövskogar vill ha mycket ljus och värme. Naturvärdena gynnas ofta av att vi avverkar en del, i synnerhet gran, för att inte arternas livsmiljöer ska gå förlorade. För att lövträd ska kunna etablera sig är det helt nödvändigt med markstörningar, som exempelvis brand eller markberedning.