Värna naturvärden – vår planeringsprocess i detalj

Områden som har höga naturvärden sätts av för naturvård, medan vi gör en grundlig planering av naturhänsyn i de skogar där vi planerar att avverka och plantera ny skog. Vi har en hel palett av åtgärder att välja bland för att anpassa skötseln till de unika förutsättningar som finns i respektive område.  

För att kunna ta hänsyn till sällsynta arter tittar vi inte främst efter specifika växter, insekter, svampar och fåglar i våra skogar, utan vi letar efter lämpliga livsmiljöer som många olika arter är beroende av. Det handlar bland annat om att hitta strukturer som död ved, gamla träd och grova lövträd. Det är strukturer som det fanns betydligt mer av förr i tiden, när skogarna präglades av regelbundna bränder.

Många avvägningar  på landskapsnivå

När vi bedömer naturvärden i våra skogar ser vi både till de lokala förutsättningarna och lyfter blicken för att bedöma värdena på lång sikt och utifrån ett landskapsperspektiv. Vi har gjort en ekologisk landskapsplanering för hela vårt markinnehav och kartlagt vilka skogar som har de högsta naturvärdena. De skogarna sätter vi av som frivilliga avsättningar, som antingen får utvecklas fritt eller sköts med syfte att gynna naturvärdena.  
– I samband med att vi tittar på vårt skogsinnehav utifrån ett landskapsperspektiv bestämmer vi också vilka områden vi ska bruka för virkesproduktion. Beslutet att avverka ett område föregås alltså av en lång process av avvägningar, säger SCAs skogsskötselchef Ola Kårén.  

Planering inför avverkning

När det börjar bli dags för avverkning görs alltid en noggrann planering av det specifika området där avverkningen ska ske.

Planeringen börjar på kontoret genom att SCAs välutbildade traktplanerare går igenom all information som vi har om skogen och om enskilda träd. Till sin hjälp har de ett avancerat AI-verktyg. En av traktplanerarnas viktigaste arbetsuppgifter är att bedöma vilken naturhänsyn som ska tas, men de ansvarar också för mycket annat, bland annat för att planera vägar och hur skogen ska föryngras efter avverkningen. Traktplanerarna gör också fältbesök i skogen i sitt planeringsarbete.

Checklistor för bedömning

När det gäller naturvärden fyller traktplanerarna bland annat i en checklista utifrån en mängd olika faktorer och får på så sätt ett bra stöd för sina naturvärdesbedömningar. Checklistan handlar främst om strukturer, som död ved och andelen gamla träd, och det finns olika checklistor för olika livsmiljöer. På så sätt kan våra traktplanerare uppmärksamma livsmiljöer som är viktiga för många arter, exempelvis sumpskogar och områden där det finns mycket hänglav eller gott om lövträd.    

Traktplanerarna markerar till exempel var det finns värdefulla lågor (liggande döda träd) och träd med bohål eller brandspår, så att de inte ska skadas vid avverkningen. De tar även reda på om det kan finnas rödlistade eller fridlysta arter i det aktuella området. I områden där det finns uppgifter om sådana arter kontrollerar planerarna vad det krävs för särskild hänsyn med anledning av det.    

En palett av åtgärder 

De områden som har de högsta naturvärdena har vi i regel hittat redan vid vår landskapsekologiska planering eller i samband med riktade naturvärdesinventeringar. Men om vi hittar fler sådana områden vid traktplaneringen så undantar vi dem från avverkning och sätter av dem som frivilliga avsättningar. 

– Om det är svåra avvägningar kan planerarna kalla in någon av SCAs naturvårdsspecialister som stöd. Det är inte alltid svart eller vitt när det gäller naturvärden, utan ibland handlar det om komplicerade bedömningar, säger Ola. 

Förutom alternativen att avverka ett skogsområde eller sätta av det som en frivillig avsättning finns också en hel palett av andra åtgärder. I vissa skogar med naturvärden kan vi kombinera brukande med åtgärder som bevarar eller utvecklar naturvärdena. Vi kallar detta för skogar med kombinerade mål och här kan vi använda hyggesfria metoder som bevarar skogskänslan. Blädning är ett exempel på en sådan åtgärd. 

Vi kan också anpassa avverkningen till specifika arters behov. Det kan till exempel handla om att spara skärmar av lövträd för att skapa ljusa, öppna lövskogar som många fåglar gynnas av.

Omfattande generell hänsyn 

Merparten av våra skogar brukar vi med generell hänsyn och även här tar vi omfattande naturhänsyn. Vi sparar exempelvis hänsynsytor, kantzoner mot vattendrag och myrar, äldre träd och död ved. Det gynnar mängder av olika arter, allt från fåglar och insekter till svampar, tickor och lavar. 

När traktplanerarna går igenom trakten inför avverkningen markerar de på en digital karta vilka större ytor som ska sparas och hur skogsmaskinerna ska köra på trakten. De skapar ett så kallat traktdirektiv till avverkningslagen, så att de vet hur och var de ska avverka. 

Avverkningslagen har också ett stort ansvar för utformandet av naturhänsynen. I samband med att de avverkar tar de beslut kring så kallad detaljhänsyn, alltså mindre ytor än den typ av hänsyn som traktplanerarna ritar in i traktdirektivets karta. Skogsmaskinförarna avgör till exempel vilka evighetsträd och trädgrupper som ska lämnas. På områden som avverkas med generell hänsyn lämnar vi 10-15 procent som hänsyn.

Prioriterar ur ett landskapsperspektiv 

Våra avverkningar får emellanåt kritik. För det mesta handlar det om att kritikerna inte tycker att vi borde avverka vissa områden. 
– Det finns tyvärr enstaka tillfällen där vi har gjort fel och inte följt våra rutiner, och vi jobbar aktivt med att minimera risken för att det ska inträffa igen. Men ofta handlar det om att vi och kritikerna har olika syn på vilka områden som ska lämnas, säger Ola.
– Vi anser att vi alltid ska ta hänsyn till de mest sällsynta och hotade arterna, det är självklart. Men för andra, mer vanliga arter, kan vi inte göra specifika åtgärder för varje enskilt artfynd vid varje enskild avverkning. I stället kommer den generella hänsynen att vara viktig för dessa arter, både nu och i framtiden. 

Vi gör alltså avvägningar både ur ett landskapsperspektiv och på plats i de enskilda bestånden och prioriterar de områden eller åtgärder som gör allra mest nytta för olika arter. Vi strävar efter att göra så stor nytta som möjligt med de arealer som vi lämnar för fri utveckling. Det gäller även de arealer där vi gör aktiva insatser för att gynna naturvärdena eller brukar med kombinerade mål.