Mosippa (Pulsatilla vernalis) är sällsynt och förekommer bara på enstaka platser upp till Jämtland och Medelpad. Den är klassad som starkt hotad i rödlistan 2020. Mosippan blir cirka en dm hög och har stora, klocklika blommor som är vita på insidan och ljust lilarosa till rödaktiga på utsidan. En mosippeplanta kan bli uppemot 100 år. Blomman saknar en fröbank, vilket betyder att fröna inte kan ligga i marken flera år och ändå behålla groningsförmågan, vilket gör att chanserna är små att den ska kunna återkolonisera en lokal som den har försvunnit ifrån.

- SKOG
- SCAs SKOGAR
- ANSVARSFULLT SKOGSBRUK
- NATURVÅRD OCH HÄNSYN
- ÅGP-LANDSKAP OCH ÅGP-ARTER
ÅGP-landskap och ÅGP-arter
Vi har tagit fram tio ÅGP-landskap där det finns ÅGP-arter med mycket höga krav på sina livsmiljöer. Dessa arter är några av våra som kräver aktiva skötselåtgärder för att överleva. Genom att gynna dessa arter kan vi också gynna flera av våra andra ansvarsarter, eftersom de kan dra nytta av de åtgärder vi gör.

Våra ÅGP-landskap består av viktiga livsmiljöer och innehåller även en del produktionsskogar. ÅGP står för åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper, och dessa program är framtagna av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Vi deltar i flera åtgärdsprogram för att gynna skötselkrävande ÅGP-arter och många av våra ansvarsarter är också ÅGP-arter.
Dessa arter kräver inte i första hand skyddade områden för sin överlevnad. Tvärtom så är de beroende av störningar för att överleva och missgynnas i miljöer som lämnas för fri utveckling. Eftersom naturliga störningar i dag oftast uteblir kan vi med aktiva och riktade insatser gynna många arter med relativt enkla åtgärder så att de ska klara sig. Att efterlikna de naturliga störningarna är därför viktigt i vårt arbete.
Viktiga livsmiljöer
Många ÅGP-arter är insekter och trivs i mycket gamla löv- och tallskogar, men deras livsmiljöer försämras över tid då skogarna inte längre utsätts för exempelvis bränder. Numera är många arters livsmiljöer därför generellt små och ligger långt från varandra.
Livsmiljöer där dessa arter redan finns behöver vi i regel förbättra med åtgärder som främst består av naturvårdande skötsel. Det handlar exempelvis om att göra naturvårdsbränningar, skapa ny död ved och återställa vattendrag. Vi kan även utföra restaureringar för att öka omfattningen av de livsmiljöer som olika arter är beroende av.
Vi skapar även nya livsmiljöer och främjar högre naturvärden i yngre skogar genom att höja andelen lövträd och skapa framtida naturvärdesträd av tall i röjning och gallring. På så vis kan vi förbättra förutsättningarna för arterna på längre sikt.

Landskap med tall- och lövskog
Vår naturvårdande skötsel för flertalet av ÅGP-arterna fokuserar på insatser i fem landskap med tall och fem landskap med lövträd som har stor betydelse för arterna.
- I tallandskapen kan vi exempelvis göra naturvårdsbränningar och nyskapa död ved. Vi kan också skapa framtida naturvärdestallar redan från röjningsålder genom att friställa tallar och skada stammens bas när vi gallrar för att efterlikna skador som uppstår vid brand, liksom nyskapa död ved. Åtgärderna gynnar exempelvis tallkapuschongbagge, kantad kulhalsbock och tallbarksvartbagge.
- I lövlandskapen arbetar vi med främst med att öka andelen lövskogar och höja andelen lövträd av exemeplvis asp. Vi föryngrar fler skogar med lövträf, ökar andelenlövträd vid röjning och gallring och sparar fler gamla, grova aspar och björkar vid föryngringsavverkning. Våra åtgärder gynnar till exempel karelsk barkfluga, liten aspgelelav och aspbarkgnagare.
Paraplyarter
Vissa ÅGP-arter har mycket höga krav på sin livsmiljö och är så kallade paraplyarter. Med det menas att om vi bevarar och skapar livsmiljöer som passar dem så hjälper vi även många andra arter som inte har lika höga krav. På så sätt gynnar arbetet med paraplyarter även många andra ansvarsarter och andra arter som lever i våra skogar.
Ett långsiktigt arbete
Arbetet med ÅGP-landskapen är en långsiktig satsning. Vissa åtgärder ger effekt ganska snabbt, medan det dröjer betydligt längre innan andra ger resultat. I dagsläget har vi inte alla svar på vilka som är de bästa åtgärderna för alla arter, men vi lutar oss mot den senaste forskningen och bygger också upp vår egen erfarenhet allt mer.
Du kan läsa mer om åtgärdsprogrammen på Naturvårdsverkets hemsida.

Enkelt uttryckt handlar det om att göra rätt åtgärd på rätt plats. Med detta höjer vi vår ambition av naturvårdande åtgärder i såväl skogar med naturvårdsmål som i skogar med produktionsmål.
Exempel på landskap och arter
Här visar vi några åtgärder som i ÅGP-landskap som vi gör för att gynna ÅGP-arter och deras livsmiljöer.
Mosippa och naturvårdsbränning

Mosippa

Naturvårdsbränning för mosippa
Mosippan kräver påverkad mark med blottad mineraljord för att fröna ska kunna gro. Helst ska skogen brinna med jämna mellanrum för att blomman ska trivas och föröka sig. Vi gör anpassade åtgärder, som exempelvis naturvårdsbränningar, och har sått frön för att gynna den. Arbetet med att gynna blomman sker i nära samarbete med länsstyrelserna. I Härjedalen har SCA avsatt cirka 100 hektar mark som utgör Fåssjödals mosippeskog.
Insekter beroende av bränd skog – Slät tallkapuschongbagge

Slät tallkapuschongbagge
Slät tallkapuschongbagge (Stephanopachys linearis) är en 4–6 mm lång, blankt svartbrun skalbagge. Den är nästan uteslutande knuten till barrskogar, främst tall, som har brunnit och där larverna kan utvecklas i de brandskadade träden. Skalbaggarna och deras larver gnager i gränsen mellan död och levande vävnad.

Brända tallskogar
Slät tallkapuschongbagge är beroende regelbundna skogsbränder. För att arten ska överleva är det helt avgörande att vi utför naturvårdsbränningar där tallar får brandljud, det vill säga skador i stammen, och sedan står kvar under lång tid. Skalbaggen utvecklas i skador som oftast uppstår nertill och på en sida av träden, där trädet successivt övervallar skadan med ny bark.
Liten aspgelélav – Aspskogar
Liten aspgelélav
Liten aspgelélav (Collema curtisporum) är en ca 3 cm stor bladlav som är mörkt olivgrön till svart och som sväller när det är blött. I torrt tillstånd är laven rynkig och ligger tryckt mot aspens bark. Laven är helt beroende av asp för att klara sig. Liten aspgelélav är klassad som sårbar i rödlistan och har observerats från Jämtland och norrut, med en koncentration till delar av Norrbotten.

Bevara och utveckla aspskogar
Liten aspgelélav växer främst på medelålders aspar i halvöppna blandskogar med hög och jämn luftfuktighet. Den förekommer ofta vid bäckar och i myrkanter, och gärna i områden som är lövbrännor, vilket är lövskogar som härjats av brand. För att gynna laven sparar vi skogar med gott om asp och vi lämnar aspar som hänsynsträd. Vi kan också hägna in områden för att skydda aspar mot viltbete


