
- SKOG
- SCAs SKOGAR
- ANSVARSFULLT SKOGSBRUK
- BRUKADE SKOGAR
- TRAKTHYGGESBRUK – ETT EVIGT KRETSLOPP
Trakthyggesbruk – ett evigt kretslopp
Trakthyggesbruk innebär att vi sköter skogen i ett evigt kretslopp, där ny skog växer upp när den mogna har avverkats. Omloppstiden är cirka 60 till 120 år.

Trakthyggesbruket omfattar flera åtgärder för att skogen ska växa bra och ge mycket virke av hög kvalitet. Samtidigt lämnar vi också hänsyn vid alla åtgärder för att på så vis gynna den biologiska mångfalden och mildra effekterna av skogsbruket. Ungefär 10-15 procent lämnas i dag som hänsyn vid en föryngringsavverkning.
Att vi använder oss av trakthyggesbruk innebär inte att vi skapar stora kala ytor. Nu för tiden är föryngringsytorna väsentligt mindre än de var förr i tiden. SCAs föryngringsytor är i genomsnitt under sex hektar stora.
I kombination med våra övriga naturvårdsåtgärder – som att lämna skogar för fri utveckling och göra aktiva insatser för att främja olika livsmiljöer – fungerar det utmärkt att bedriva trakthyggesbruk och samtidigt bevara den biologiska mångfalden. Trakthyggesbruk är också gynnsamt för vissa arter, eftersom det till viss del liknar de brandfält som förr i tiden präglade stora delar av skogen. Det gäller främst arter som är beroende av störningar och som trivs i ljusa, öppna miljöer.
Inga stora kala ytor
Att vi använder oss av trakthyggesbruk innebär inte att vi skapar stora kala ytor. Nu för tiden är föryngringsytorna väsentligt mindre än de var förr i tiden. Dessutom lämnar vi kvar 10–15 procent som hänsyn.

Avverkat område 1970-tal

Avverkat område 2025
Följ skogens eviga kretslopp
När skogen är mellan 60 och 120 år är den mogen för skörd. Inför föryngringsavverkningen gör vi noggranna förberedelser för det område, trakt, som ska avverkas – så kallad traktplanering.
Traktplaneringen innebär att vi avgör hur området ska avverkas hur maskinerna ska köra för att skona marken och vilken naturhänsyn vi ska ta. Vi tar även reda på behovet av nya eller upprustade skogsbilvägar. Det är också nu vi planerar vilka föryngringsåtgärder vi ska göra för att trygga nästa generation skog.

Hänsyn vid föryngringsavverkning
Föryngringsavverkning är den åtgärd som har störst påverkan på miljön, men genom att ta en god hänsyn kan man värna hotade arter och ibland kan åtgärderna till och med stärka mångfalden. Hänsynen anpassas alltid efter hur det ser ut vid den aktuella avverkningen.
Några exempel på hänsyn
- Vi lämnar kantzoner vid bäckar och andra vattendrag. Träden som sparas ger skugga så att inte vattentemperaturen stiger. De släpper också ner döda barr och blad i vattendragen och det blir mat för olika småkryp, som i sin tur blir mat till fiskar. Själva kantzonen i sig är också viktig för arter som trivs i den fuktiga skogsmiljön runt vattendrag.
- Vii lämnar kvar vissa områden orörda, såkallade hänsynsytor, som exempelvis sumpskogar och surdråg (blöta områden). Dessa områden hyser ofta värdefulla växter och djur som är känsliga för störningar.
- Vi lämnar trädgrupper. Sparade träd gör stor skillnad för olika arter som kräver särskilda substrat/livsmiljöer för att klara sig. Det kan exempelvis vara gamla eller grova träd, som grova aspar eller tallar med skador från tidigare bränder. Vi sparar även trädgrupper för att undvika stora kala ytor.
- Vi sparar döda träd, både stående och sådana som ligger på marken, eftersom en mängd arter är beroende av död ved.
- Vi ser till att det bildas ny död ved genom att kapa träd till högstubbar, som är cirka tre meter höga.
- Vi skyddar forn- och kulturlämningar som till exempel fångstgropar, gravrösen och kolbottnar. Runt lämningarna skapar vi 1,3 meter höga kulturstubbar som signalerar till förarna i skogsmaskinerna att de inte ska köra där. Vi ser även till att avverka träd som växer på lämningarna för att inte träden ska blåsa ner och orsaka skador.
- Om vi behöver bygga en skogsbilväg inför avverkningen ser vill till att ta naturhänsyn även då. Det gäller bland annat att planera så att vägen inte dras genom områden med höga naturvärden och att skydda bäckar, sjöar och våtmarker.

Efter avverkning förbereder vi marken för att ny skog ska kunna växa där. Genom markberedning skapar vi en bättre växtmiljö för plantorna. De får en varmare plats att växa på, mindre konkurrens av vegetation och bättre tillgång till näringsämnen och vatten.
Merparten av all markberedning görs med högläggning, där markberedaren skapar högar av omvända torvor med mineraljord, som ger plantorna en extra bra start. Man använder även harv och i vissa fall även grävmaskiner för att markbereda. Markberedningssäsongen pågår mellan maj och slutet av oktober.

Hänsyn vid markberedning
Sjöar, vattendrag och våtmarker skyddas från sediment och näringsläckage genom att vi lämnar kantzoner och inte markbereder nära dem. Hänsyn tas också till den grova döda ved som lämnades kvar som naturhänsyn när området avverkades.
Fångstgropar, kolbottnar och andra forn- och kulturlämningar skyddas av de kulturstubbar som skapades vid föryngringsavverkningen. Stubbarna är ca 1,3 meter höga och signalerar till markberedningsförarna att de inte ska köra där. Dessutom är maskinerna i de flesta fall utrustade med ett varningssystem som uppmärksammar föraren om när maskinen kommer nära en lämning.
Efter markberedning är det dags att se till att nästa generation skog växer upp. Det finns olika sätt att skapa ny skog: plantering, sådd och självföryngring.
- Plantering är det vanligaste och klart effektivaste sättet. Då tjänar man ett år i tillväxt redan från start och framför allt kommer skogen att växa mycket bättre under hela omloppstiden. I dag kan man nämligen välja plantor som växer upp till 25 procent bättre än skogar som har självföryngrats. Det går också att välja till skydd mot snytbaggar. Alla plantor kommer från vår egen plantverksamhet Norrplant med plantskolorna Bogrundet och Wifstamon.
- Vid självföryngring lämnar vi kvar så kallade fröträd vid slutavverkningen och de får stå kvar i mellan fem och femton år.
- Vi använder inte frösådd särskilt ofta på våra marker. När vi gör det handlar det framför allt om contortatall.

Hänsyn vid plantering
Vi planterar inte nära sjöar och vattendrag och inte heller under kronan vid naturvärdesträd (äldre träd som lämnats kvar vid föryngringsavverkningen). Vi ser också till att inte plantera på stigar eller på forn- och kulturlämningar.
Ungefär två år efter planteringen kontrollerar vi hur plantorna växer på vår egen skog. Om plantorna har drabbats av omfattande skador eller om de inte har växt som förväntat kan vi göra en stödplanering eller göra om hela planteringen.

Vi gör även återväxtkontroll hos de privata skogsägare som har köpt vår tjänst ”Plantering med föryngringsgaranti”.
När skogen har blivit ungefär 10 år brukar det vara dags för röjning. En del stammar tas bort och de som lämnas kvar får bättre förutsättningar att växa till sig. Det är ungefär som att gallra i morotslandet. Röjning ger bättre kvalitet på den framtida skogen och bättre ekonomi när det är dags att gallra.
Vid röjningen har vi stora möjligheter att påverka den framtida skogen. Vi kan röja i flera omgångar beroende på vilket behov det finns.

Hänsyn vid röjning
Vid röjning lämnar vi kantzoner vid bäckar och andra vattendrag. Vi lämnar även kantzoner mot myrar och odlingsmark. Vid röjningen lämnas rönn, asp och sälg samt andra blommande träd och buskar. Vi kan också skapa områden med mycket lövträd på fuktigare partier.
Dessutom röjer vi fritt runt naturvärdesträd, alltså äldre träd som lämnades vid föryngringsavverkningen och vi röjer bort alla stammar runt forn- och kulturlämningar. Annars finns det risk att lämningarna skadas på sikt, ifall träd som växer vid dem blåser omkull och blir rotvältor. Vi ser också till att röja längs stigar.
När skogen är omkring 40 år är det dags att gallra. Då tar vi bort klenare träd med sämre kvalitet och lämnar kvar de finaste stammarna. De träd som står kvar får mer ljus, näring och vatten och fortsätter att växa för att ge mer värdefullt virke inför föryngringsavverkningen. Vi brukar gallra en eller två gånger.

Hänsyn vid gallring
Vid gallring tar vi i stort sett samma typ av naturhänsyn som vid en föryngringsavverkning. Vid bäckar och sjöar lämnas till exempel alltid kantzoner orörda eller så görs en plockhuggning där man plockar ut en del träd, särskilt höga och vindkänsliga träd.
På rätt marker är gödsling ett effektivt och lönsamt sätt att få skogen att växa snabbare. Vi gödslar utvalda skogar med hjälp av helikopter mellan maj och september, vilket är den period då träden tar upp mycket näring. Vi kan gödsla upp till tre gånger, med 10 års mellanrum. Den sista gödslingen görs cirka 10 år innan föryngringsavverkning.
Vi använder gödsel som innehåller kväve och kalk. Kalket i gödslet motverkar att marken försuras och kvävet fungerar som gödsel och gör att marken blir bördigare under en tid efter gödsling.

Naturhänsyn vid gödsling
Vi lämnar skyddszoner mot exempelvis sjöar, vattendrag, våtmarker, formellt skyddad mark, tomtmarker, andras skogsmarker och vägar. Vi gödslar med hjälp av helikopter och helikopterns gps-utrustning ser till att gödselbyttan stängs automatiskt när helikoptern flyger över ett område som inte ska gödslas.
Forskning visar att gödslingens miljöpåverkan är minimal och att gödsling bara ger små förändringar i markvegetationen. Bland annat ökar andelen gräs om det redan finns i beståndet och blåbär ökar om det inte finns gräs, medan lingon ökar om det inte finns blåbär. Efter fem till tio år går det vanligen inte att registrera några skillnader i markvegetationen mellan gödslade och ogödslade skogar.
Efter 80–120 år är det åter dags för föryngringsavverkning. Då börjar det oändliga kretsloppet om igen.


