Stor skillnad på skött och oskött skog

Skillnaden mellan en skött och en oskött skog kan bli nästan ofattbart stor. Det visar det här exemplet tydligt där vdukan ta del avutvecklingen i ett tallbestånd som sköts aktivt, jämfört med utvecklingen i ett bestånd där man inte gör några åtgärder alls. I det ena exemplet har man gjort åtgärder för att forma tallbeståndet, med målet att skapa en hög tillväxt, hög kvalitet och hög andel timmer. I det andra exemplet har skogen lämnats för fri utveckling.

5 år efter avverkning

Ett planterat bestånd jämfört med ett självföryngrat bestånd, ca 5 år efter en föryngringsavverkning.

Skött skog: Planterat bestånd

Genom att plantera tall har man fått en riktigt snabb start på det nya beståndet. Tallarna är livskraftiga och har redan hunnit växa sig relativt stora. Genom att plantera vinner man något år i tillväxt redan från start, eftersom plantorna har vuxit till sig på plantskolan innan de sätts på hygget.

Dessutom kommer man att tjäna mycket på att man har satt förädlade plantor. I flera decennier har skogsbruket ”avlat” på de träd som växer allra bäst och fått fram bättre och bättre plantor. Dagens förädlade plantor ger skogar som växer ca 25 procent bättre än oförädlade skogar.

Det här kommer att bli ett bestånd som växer betydligt snabbare och jämnare än ett som har självföryngrats. Dessutom har man gjort ett tydligt val av vilket trädslag man vill satsa på.

Oskött skog: Självföryngrat bestånd

Här har man lämnat fröträd för att de ska sprida frön över den avverkade ytan, men man har inte gjort någon markberedning. En del tallplantor börjar komma upp, men de är få och små.

De tallfrön som fröträden släpper ifrån sig har svårt att gro i konkurrensen med ljung och lav, vilket gör att plantorna koncentreras till vissa fläckar där marktäcket har skavts av, till exempel på vissa partier där skogsmaskinerna har kört.

Även om det sker en viss föryngring dröjer det troligen många år innan beståndet har tillräckligt många huvudplantor för att räknas som en godkänd föryngring enligt skogsvårdslagen. Det kommer att bli ett bestånd med stor variation i trädhöjd och mycket luckor där det inte växer några träd.

12 år efter föryngringsavverkning

Ett röjt bestånd jämfört med ett oröjt bestånd, ca 12 år efter en föryngringsavverkning.

Skött skog: Röjt bestånd

Genom röjningen har man kunnat styra beståndet mot det trädslag man vill ha, i det här fallet tall. En stor andel av lövträden har röjts bort i de delar av beståndet där virkesproduktion är i fokus. I stället har man prioriterat lövträd i andra delar, som till exempel vid surdråg, kantzoner mot bäckar och i ytterkanten av beståndet. De tallar som är skadade eller sjuka har röjts bort, medan de som har fin kvalitet har lämnats kvar.

Efter röjningen får de kvarvarande stammarna utrymme att breda ut sina kronor. På så sätt kan de fånga upp mer ljus och växa bättre. En annan effekt av röjningen är att marken värms upp mer, tack vare att mer solljus når ner. Värmen ger rötterna bättre förutsättningar att växa, bli stabila och ta upp mer näring. Röjningen blir alltså en riktig tillväxtboost!

Oskött skog: Oröjt bestånd

Om man inte röjer missar man en viktig möjlighet att välja vilket trädslag som ska dominera i beståndet. Då blir det oftast lövträden som tar över. Tallarna har det svårare i konkurrensen och växer därför sämre och blir klena.

Det är också stor risk att lövträdens grenar orsakar piskskador på tallstammarna när det blåser. I sådana skador är det lätt att olika skadesvampar får fäste.

I ett oröjt bestånd blir det stor konkurrens om ljus och näring. Det är en hög tillväxt i beståndet, men eftersom den är fördelad på väldigt många stammar blir de flesta stammarna klena. Träd som är skadade växer vidare, sida vid sida med träd som har en högre kvalitet.

Bestånd som är ca 40 år gammalt

Ett 40-årigt bestånd som har gallrats och även skötts om innan dess, jämfört med ett 40-årigt bestånd som inte har gallrats och skötts om.

Skött skog: Gallrat bestånd

Här har man fortsatt att forma ett fint tallbestånd. En första gallring har gjorts där man främst har plockat ut stammar som har låg tillväxt eller är skadade på något sätt. De finaste tallarna har sparats för framtiden. Det var lättjobbat för avverkningsmaskinerna, vilket gynnar ekonomin.

Ett bestånd blir alltid känsligt under ett par år efter en gallring, men tack vare att det här beståndet var väl röjt har stammarna kunnat växa sig relativt grova och rötterna har kunnat utvecklas bra. Det ökar förutsättningarna för att skogen ska kunna klara sig från snöbrott och vindfällen.

Att gallringen gjordes i rätt tid, innan trädkronorna blivit alltför "upphissade", minskar också risken för skador. (Grenarna längst ner på stammarna dör när det blir tätare och mörkare vid marken. När en större del av stammen blir kal säger man att kronan ”hissas upp”.)

Oskött skog: Ogallrat bestånd

Det finns inte tillräckligt med näring och ljus till alla träd. Eftersom det inte har gjorts något urval genom röjning har naturen tagit besluten. Lövträden, som växer snabbare än barrträden i början, har börjat ta över i beståndet och en del tallar har dött av konkurrensen. De flesta tallar som lever har bra kvalitet med fina kvistar, men stammarna är klena. Om man skulle gallra nu så handlar det främst om att plocka bort lövträd som står för tätt och ett fåtal tallar som kan bli massaved.

Valmöjligheterna inför framtiden är begränsade. Det är svårt att forma något annat än en gles tallskog med ett stort inslag av lövträd. Om det var en tallskog man hade tänkt sig blir det en stor ekonomisk besvikelse. Om man gallrade skulle tallarna också vara extra känsliga för snöbrott och vind, eftersom beståndet inte har röjts.

Ett alternativ är att tänka om och satsa på att skapa en lövskog med höga naturvärden eller ett lövbestånd för att få fram massaved eller eventuellt björkkubb. Men även då krävs aktiva åtgärder.

Bestånd som är ca 55 år gammalt

Ett 55-årigt bestånd som har skötts om löpande och nu gallrats en andra gång, jämfört med ett oskött och ogallrat bestånd i samma ålder.

Skött skog: Gallrat bestånd

Beståndet har gallrats för andra gången. Vid gallringen fanns det goda möjligheter att välja vilka träd som skulle plockas ut och vilka som skulle lämnas kvar. En stor andel av stammarna hade hunnit bli så grova att de klassades som timmer och därmed gav en bra inkomst. Skördaren kunde jobba snabbt och effektivt, vilket innebar lägre gallringskostnader. Väldigt få träd har konkurrerats ut.

Återigen valde man att spara de allra finaste stammarna, för att få ut så mycket värdefullt timmer som möjligt vid den kommande föryngringsavverkningen. Man är på god väg mot slutmålet! Tack vare gallringen finns det också goda möjligheter att gödsla skogen för att öka tillväxten och värdet ytterligare.

Oskött skog: Ogallrat bestånd

Fler tallar har dött av konkurrensen och det är en stor andel björk i beståndet. De tallar som lever har en stor spridning i kvalitet och diameter, men generellt är stammarna klena. Granar har börjat växa in under tallarna och lövträden. Beståndet är risigt och svårjobbat.

Nu har man få valmöjligheter kvar. Att göra en gallring skulle innebära stora risker för snöbrott och stormskador. Träden har inte haft någon möjlighet att växa sig kraftiga och få stabila rötter och är därför alltför känsliga. Om man ändå gör en gallring krävs det troligen en röjning först, för att skördaren ska kunna arbeta effektivt. Timmerandelen blir mycket låg, vilket försämrar lönsamheten. Kanske är det bäst att avvakta för att göra en tidig föryngringsavverkning.

Bestånd som är 100 år gamla

Ett 100-årigt bestånd som har formats genom aktiva val ända från föryngringen, jämfört med ett bestånd där man inte har gjort några åtgärder.

Skött skog: Dags för föryngringsavverkning

Tack vare aktiva val med plantering, röjning och gallring har målet nåtts – nu står det en rejäl och värdefull tallskog här. Det är de allra finaste stammarna som står kvar. Träden har haft goda förutsättningar att växa bra ända fram till föryngringsavverkningen och de grova stammarna ger en riktigt hög andel timmer, omkring 80 procent.

Den aktiva skötseln har även bidragit till att skaderiskerna har varit relativt låga under beståndets omloppstid. Dels har träden fått möjlighet att växa sig stora och kraftiga. Dels har de inte stått så tätt, utan hela tiden utsatts för en del vind och snö och därmed kunnat anpassa sig efter det.

Hela beståndet ser inte likadant ut, utan i vissa områden finns det mer lövträd, för att skapa variation och en levande skog.

Oskött skog: Dags för föryngringsavverkning

Tallarna har haft tuff konkurrens under hela omloppstiden och därför inte fått bra förutsättningar att växa och bli grova. En hög andel har redan dött.

Timmerandelen är låg, bara omkring 20 procent. Det innebär både lägre virkesintäkter och högre kostnader per avverkad kubikmeter. De träd som har tagit över och producerat mest virke är inte aktivt utvalda, så kvaliteten är mycket varierad. Om man strävade efter att få ett fint tallbestånd blir det här en stor missräkning.

Om man hade som mål att få ett bestånd med höga naturvärden blev resultatet inte heller särskilt lyckat. Genom aktiv skötsel hade man kunnat skapa mycket bättre förutsättningar för den biologiska mångfalden.