Naturvårdsbränning har gynnat krävande marksvampar

2017 gjorde SCA en naturvårdsbränning i ett område med 11,5 hektar äldre och gammal sandtallskog i Östra Pimptjärn i Sörgraninge mångfaldspark. Sedan dess har området inventerats årligen för att kunna följa upp hur det gått för främst krävande marksvampar som gynnas av att sandtallskogen brinner.

– Vi anlitade Magnus Andersson som driver företaget Foran, för att göra inventeringarna. Vi är ju angelägna att få veta om våra åtgärder ger resultat och vilken effekt en bränning kan ha. Vid sidan av det brända området har vi också haft ett obränt område som referens, berättar Mikael Berg, naturvårdsspecialist med ansvar för Sörgraninge.

90 registrerade arter

Uppföljningarna började året efter bränningen och under de fem år som gått sedan dess har man hittat nya naturvårdsarter så gott som varje år. Av de drygt 90 arter som har registrerats fram till nu är 28 naturvårdsarter, varav 24 är rödlistade.

– Det här är såklart väldigt roliga resultat. Det faktum att nya sällsynta svampar har dykt upp under åren kan troligen ge oss en hint om nyttan av bränningen. Det verkar som att dessa svampar tack vare branden har fått bättre möjligheter att sprida sporer som kan gro i den blottlagda mineraljorden. Sedan måste man komma ihåg att svamparnas uppträdande varierar mellan åren. De påverkas ju av exempelvis torka, mycket regn, kyla och andra faktorer, poängterar Mikael och tillägger:

– I årets inventering visade 16 naturvårdsarter upp sig, men troligen ingen helt ny, vilket var första gången sedan inventeringarna startade. Men Magnus Andersson konstaterar i sin rapport att det är möjligt att det fanns en fruktkropp av den mycket sällsynta och kalkgynnade ruttaggsvampen, men det var inget som kunde kontrolleras närmare.

Mönster i utbredning

Efter flera års inventeringar går det också att se vissa mönster i arternas utbredning i området. På de utbredningskartor som Magnus Andersson har gjort, och som finns i rapporten, framgår det hur väl vissa av arternas mycel täcker, eller har täckt, området, medan andra arter bara förekommer fläckvis eller som enstaka.

De naturvårdsarter som är mest frekventa är dropptaggsvamp, skrovlig taggsvamp och tallriska. De två första trivs även på referensområdets obrända marker, medan tallriska knappt ses där alls. Flera andra taggsvampar har också en god utbredning i de brända delarna, men har det svårare i referensområdet.

Viktiga kunskaper

– Jag är glad att vi kunnat följa området över tid och även kommer att fortsätta följa det framöver. Det verkar som att vår bränning har haft gynnsamma effekter. Det här är viktiga kunskaper för oss på SCA Skog, som vi har nytta av i vårt naturvårdsarbete, avslutar Mikael.

>>> Läs rapporten på sidan om Sörgraninge mångfaldspark

Foto: Magnus Andersson, Foran
Stora bilden visar den brända skogen efter fyra år.

Jättemusseron är en av flera krävande sandtallskogssvampar som ökat bildningen av fruktkroppar efter naturvårdsbränningen.