Mest eller minst skyddad skog?

Andel skyddad areal med skog enligt FRA2024 (FAO) och Forest Europe.

Tonläget i skogsbruksdebatten har hårdnat de senaste åren. En av de frågor som diskuteras är hur mycket skog Sverige skyddar jämfört med andra länder. Det har hörts kommentarer som att Sverige ”är i bottenskrapet” och att vi ”har hästlängder kvar” innan vi kan mäta oss med länderna som ligger i topp.

– Det stämmer. Väljer man att jämföra de inrapporterade siffrorna ligger Sverige långt ned på listorna. Men tar man med i beräkningen att våra svenska myndigheter rapporterar skyddad natur på ett annat, mer strikt, sätt än stora delar av Europa så blir läget ett helt annat, säger Linda Eriksson, Skogsindustrierna.

Vad finns det för skillnader när det gäller rapportering av skyddad skog?

– Sverige redovisar bara den formellt skyddade natur som ryms inom naturreservat, nationalparker, Natura 2000-områden och biotopskyddsområden. Tillsammans utgör dessa områden drygt 14 procent av Sveriges areal. Vi rapporterar däremot inte den stora areal frivilliga avsättningar, impediment, strandskyddsområden och flera andra arealer som också är skyddade på olika sätt. 

De flesta EU-länder uppger att de skyddar minst 20 procent och flera länder redovisar att mer än en tredjedel av deras landareal är skyddad. Men de har inte alls lika stränga krav som Sverige har på vad som ska räknas som skyddat. En stor del av arealerna som de räknar in gäller skyddsformer som faktiskt tillåter jord- och skogsbruk. Här jämför man verkligen äpplen och päron. Det blir ett helt annat resultat om man jämför hur stora arealer de har av områden med samma strikta skydd som Sverige använder i sin redovisning. Då ligger Sverige och Finland högst i Europa. 

Hur ser redovisningen ut när det gäller tillståndet för olika naturtyper?

– Här är det helt avgörande vilket referensår och vilken referensareal man har satt för olika naturtyper. Även här har Sverige valt ett avvikande, mer strikt, sätt att rapportera. I Sverige jämförs dagens läge med hur situationen antas ha varit före industrialismen, alltså i mitten av 1800-talet. Många andra länder jämför i stället med naturtypens utbredning vid deras inträde i EU, alltså mer än 100 år efter det år som Sveriges valt som referens. Det ger helt olika förutsättningar och siffrorna som redovisas speglar också det.

I förhållande till andra länder rapporterar Sverige in en mycket låg andel areal som har en god bevarandestatus, men även här handlar det alltså om att man jämför äpplen och päron. Vi tycker att Sveriges metodik är orimlig. Skulle vi redovisa på samma sätt som andra länder gör, så skulle vi ligga i topp även här.

Areal skyddad skog i kalss 1.1-1.2 i tusental hektar enligt Forest Europe.

Hur kommer det sig att länder redovisar uppgifter till EU på olika sätt?

– Regelverket för redovisningen är inte tillräckligt specificerat, vilket nu visar sig vara mycket olyckligt. Länderna har olika traditioner och olika verktyg för hur natur skyddas och när de ska rapportera till EU gör de det på samma sätt som de tidigare har gjort på nationell nivå. Regelverket tolkas också på olika sätt och man kan även definiera begreppet ”skog” på olika sätt.

Vad får det här för konsekvenser?

– De inrapporterade siffrorna har fått stor spridning i den skogspolitiska debatten och det är självklart ett problem när Sveriges skogsbruk framstår i dålig dager. Men framöver kan rapporteringen även få riktigt stora konsekvenser rent praktiskt. När det kommer ny lagstiftning från EU kan det påverka hur vi får bruka våra skogar.

Den nya lagen kring naturrestaurering (Nature Restauration Law) kan till exempel medföra att vi tvingas att restaurera stora skogsarealer och därefter inte får bruka dem. Hur vi rapporterar statusen för olika naturtyper får en stor påverkan på hur stora arealer det rör sig om. 

Det finns också en konvention om biologisk mångfald som säger att 30 procent av jordens yta ska skyddas på global nivå, varav 10 procent ska ha ett strikt skydd. Då blir det så klart viktigt hur man definierar och mäter vad som är skyddat.

Vad vill Skogsindustrierna se för förändring?

– Vi är positiva till internationella mål för biologisk mångfald och skyddad natur, men det behövs ett regelverk som ser till att alla länder rapporterar så likvärdigt som möjligt om kraven blir lagligt bindande. Sverige ska fortsatt ha höga ambitioner när det gäller biologisk mångfald, men vi behöver behålla beslutsmandatet för vad vi vill skydda och hur vi vill göra det. Med dagens system överlåter vi en stor del av de besluten till EU. 

Skogsindustrierna anser att Sverige bör ändra sitt sätt att rapportera. Vi jobbar med att informera politikerna om hur situationen ser ut i dag och vad det får för konsekvenser, eftersom medvetenheten kring de här frågorna är ganska låg. Politikerna behöver förstå helhetsbilden och styra myndigheterna kring hur Sverige ska rapportera.

Är det några förändringar på gång?

– Det pågår en del processer, så det finns ett visst hopp. Regeringen har till exempel givit Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vilka referensarealer vi ska använda för att redovisa naturtyper och Miljömålsberedningen ska föreslå en samlad strategi för arbetet med att nå de internationella åtagandena på ett kostnadseffektivt sätt.

Artikeln publicerades i SCA Wood Magazine, läs mer ur det senaste numret här.

Text: Kerstin Olofsson

Foto: Björn Leijon