Sedan ett par år är Ida Ingemarsdotter stolt ägare till en skogsfastighet på 20 hektar i Ragunda kommun i Jämtland. – Som ung jobbade jag många somrar med plantering och nu får jag plantera min egen skog. Men nu behöver jag ju inte tänka på ackordet, utan bara på hur jag vill ha min framtida skog.

Våren 2019 satte Ida stopp. Efter mer än 15 år som aktiv skidåkare, och en framgångsrik karriär inom det svenska damlandslaget i längdskidor, kändes skidåkning inte lika kul längre.

– Jag kände mig klar helt enkelt. Jag vet ju vad som krävs för att vara i toppen och jag hade inte den drivkraften längre. Istället såg jag fram emot att få ta det lugnt, slutföra mina studier och spendera lite mer tid i min skog.

 

BRA INVESTERING
Skogen har alltid varit närvarande i Idas liv. Hon är uppvuxen i Sveg och med en pappa som har jobbat med skog i hela sitt liv och en mamma som äger skog, fick hon kärleken till skogen redan som barn. Och som skidåkare har träningstiden till 90 procent spenderats i naturen. Så att hon tog steget att bli skogsägare var inte så förvånande, konstaterar hon.

– Skog är en bra investering. Jag hade spanat på skogsfastigheter ett tag och budat på någon, utan att slå till. Men så fick jag möjligheten att köpa den här fastigheten i Ragunda, i närheten av där mamma har sin skog, och då blev det affär.

Idas skog består av 20 hektar och ligger rätt högt, med vacker utsikt över Indalsälvens dalgång.

– Det är en blandad kompott med gran, tall och lite lövskog. De förra ägarna avverkade en del innan försäljningen och jag har planterat gran på den delen. Sedan har jag både ungskog och en del gammal skog. Det är en speciell känsla att tänka att det är min alldeles egen skog.

 

ÄR OFTA UTE I SKOGEN
Ida må ha lagt skidkarriären på hyllan, men behovet att få vara ute och röra på sig finns kvar.

– Det finns nog i mitt dna att vara aktiv! Jag är ute i skogen så ofta jag kan, vare sig det är för att springa, plocka bär eller att jobba. I skogen är man i nuet och man kan samla kraft och energi och bara gå runt och filosofera – och det är viktigt i dagens uppkopplade samhälle.

– Och så jagar jag! Här i Ragunda blir det småviltsjakt, medan jag jagar älg i Härjedalen. I fjol fick jag fälla en tjur. Nu drömmer jag om att skaffa en finnspets, berättar hon.

Hon försöker jobba i sin skog när hon kan och uppskattar att den finns så pass nära hemmet i Östersund.

– Jag har till exempel kollat upp mina rågångar och fixat lite. Sedan satte jag ju granplantor förra våren. Det är något jag kan, för är man uppvuxen nära skogen som jag så har man fått sommarjobba med plantering och återväxtkontroller under alla ungdomsår. Men den här gången behövde jag ju inte tänka på ackordet, utan bara på hur jag ville ha min framtida skog.

ETT ANSVAR
På Idas ”bucket list” finns målet att ta körkort för både motorsåg och röjsåg. Förhoppningen är att genomföra utbildningarna till våren. Ida pratar också en del skog med sina föräldrar och läser flera skogstidningar för att lära sig mer.

– Men det är viktigt för mig att skapa mig en egen uppfattning om skogsbruket och hur jag vill sköta skogen. Det är ett ansvar att äga skog och det är viktigt att sköta om den på bästa sätt, oavsett ålder på skogen, så att fastigheten inte förfaller.

– Jag försöker hänga med i skogsdebatten och lära mig, men det är mycket att ta in. Och nog är det en svår ekvation hur vi ska få ihop allt – vi ska ju både bruka och avverka skog och samtidigt spara skog. Det finns inte alltid tydliga rätt eller fel, känner jag.

 

GE TILLBAKA TILL IDROTTEN
Ida hade ju tänkt sig ett lugnt första år utan elitskidåkningen. Men så blev det inte riktigt.

– Nej, jag fick ett erbjudande om att bli vikarierande tränare för utvecklingslandslaget och den grupp som finns i Östersund. Jag tackade ja och nu är vi två som delar på tjänsten. Jag tycker det är kul att få ge något tillbaka till idrotten och att få jobba med gruppen och se dem nå sin fulla potential. Jag hoppas att få se flera av dem blomma ut och nå en plats i A-landslaget.

Vid sidan av jobbet håller Ida dessutom på att slutföra sina studier till idrottsvetare vid Mittuniversitetet.

– Jag påbörjade studierna för flera år sedan och det är skönt att snart vara klar. Sedan får vi se vad som händer. Jag vet nog inte riktigt än vad jag ska bli när jag blir stor, säger Ida och skrattar.

Men att skogen är en del av hennes framtid, det är tydligt.

– Jag vill förvalta min skog väl och sköta om den på bästa sätt. Det är ju en långsiktig investering och jag ser den som en pensionsförsäkring. Och på sikt hoppas jag få möjlighet att köpa mer skog!

 

Text: Misan Lindqvist
Foto: Michael Engman

Publicerad 2021-01-12