Linda Norén, aspirant i Jokkmokk, Norrbottens skogsförvaltning, har vunnit Skogshistoriska sällskapets utmärkelse Örtugen för sitt examensarbete som handlar om livet som flottare efter Piteälven och kvinnornas roll som kocka.

Varför blev det just en studie om flottarnas liv?

– En av anledningarna var min morfar som började jobba i flottningen 1945 när han var 15 år. Hans berättelser väckte min nyfikenhet. Att jag valde Piteälven beror på att jag har starka kopplingar till den älven och har sett spåren efter flottningsverksamheten. Piteälven var även en av de sista älvarna som flottades, vilket innebär att det fortfarande finns flottare som lever och kan berätta om sina upplevelser. En annan anledning till att jag valde ämnet var att det inte finns så mycket vetenskaplig dokumentation om flottarnas upplevelser och hur de hade det. Sedan var det min handledare som föreslog att jag även skulle ta med kvinnor som jobbade som kockor åt flottarlagen.

Hur har du samlat in allt material?

– Jag har intervjuat 12 män och tre kvinnor. Det började med att jag kände till en man som hade flottat och sedan tipsade han om andra personer som också hade varit med i flottningen. På den vägen fick jag ihop intervjupersonerna. Jag träffade alla en och en och bandade alla samtal. Sedan kompletterade jag intervjuerna med historiska källor från arkiv för att få veta mer om flottningens utveckling i Piteälven och i andra älvar i Sverige.

Var det roligt?

– Ja, det var väldigt inspirerande att träffa alla och höra dem berätta om sina upplevelser. Det var speciellt att få se deras utryck och känslor, för det var mycket känslor i deras berättelser. Och jag fick ihop mycket material, mycket mer än vad som rymdes i mitt examensarbete.

Vad är de viktigaste slutsatserna du fick fram?

– En poäng var att det inte bara var männen som bidrog till flottningen, utan kvinnorna hade också en viktig roll. Kvinnorna var mycket uppskattade av flottarna bland annat eftersom mathållningen blev bättre av kockornas arbetsinsats. En annan sak som kom fram var den starka gemenskapen som flottarna hade, trots ett mycket tufft och riskfyllt arbete så höll de verkligen ihop. Sedan verkade alla vara så nöjda med den perioden av sitt liv när de arbetade med flottningen – det var inget de ångrade.

Vad är du mest nöjd med?

– Att jag fick möjlighet att träffa personerna som jag intervjuade. De var öppna och trevliga och bjöd på sig själva. Jag fick uppfattningen om att de inte dolde någonting, utan delade med sig av allt som de kunde minnas.

Har du planer på att göra något mer av alla samtal du har bandat?

– Nej, inte nu i alla fall. Nu vill jag fokusera på mitt arbete här på SCA.

Hur kändes det att bli utsedd till Skogshistoriska sällskapets pristagare?

– Roligt och ärofyllt! Det var inte väntat, men det är jättekul att bli uppmärksammad för ett arbete som jag har lagt ner mycket tid på.

Vad består utmärkelsen Örtugen av?

– Ett diplom och en summa pengar. Prisceremonin har inte varit än. Det blir nog till våren när vi som har läst jägmästarprogrammet med examensår 2019 har vår examensmiddag.

Läs Lindas examensarbete "Det var ett äventyr - en studie om livet som flottare efter Piteälven"

Publicerad 2020-03-30