SCA jobbar mycket med att minska skogsbrukets skador på forn- och kulturlämningar. Nu har arbetet gett resultat. – 2017 hade vi 10 procent skador vilket är en klar förbättring jämfört med för några år sedan då skadorna låg på uppåt 50 procent, säger Anna Cabrajic, skogsekolog på SCA.

Sedan 2016 har SCA ett handlingsprogram vars mål är att inga kända och registrerade forn- eller kulturlämningar ska skadas av skogsbruket.
– De flesta allvarliga skador uppstår i samband med markberedning, och beror oftast på brister i informationen mellan planering, avverkning och markberedning, säger Anna.

Väl fungerande kedja

I en väl fungerande kedja ska de som planerar avverkningar hitta lämningarna och tydligt markera på en karta var de finns. De ska också snitsla i skogen för att visa var avverkningslaget ska ställa kulturstubbar som visar att det finns en lämning där. Slutligen ska markberedningsförarna få ett bra kartunderlag som tillsammans med kulturstubbarna visar förarna var lämningarna finns så att de kan undvika att skada dem.

– Men om inte planeraren har markerat lämningarna på kartan till avverkningslaget, får laget inte rätt förutsättningar att ställa så kallade kulturstubbar runt lämningarna och då blir det svårt för markberedaren att upptäcka dem, förklarar Anna.

Utbildning och uppföljning

Sedan 2016 har det genomförts flera utbildningar för både planerare, maskinförare och markberedningsförare för att de ska lära sig att känna igen och hantera lämningar på rätt sätt.

Dessutom har SCA jobbat med kvalitetsuppföljning efter markberedning.
– Under 2017 följde vi upp drygt 1 000 kända och okända lämningar både i vår egen skog och på privat mark där vi har markberett. I våra uppföljningar ser vi en tydlig trend att när vi använder kulturstubbar så minskar antalet skador markant, säger Anna.

En kulturstubbe är 1,3 meter hög. Utanför enskilda, mindre lämningar ska det stå kulturstubbar på 2-5 meter avstånd från kulturlämningar och utanför större skyddsområden, som vanligen omger fornlämningar, ska det stå tillräckligt många stubbar som tydligt visar var skyddsområdet är Kulturstubbarna signalerar att här ska man inte köra med markberedaren.

– Vid lämningar som har för få kulturstubbar har vi i vissa fall kompletterat med stakkäppar inför markberedningen och det har också tydligt hjälpt till att minska skadorna.

Skärpta hänsynskrav

Under 2018 kommer SCA att fokusera på mer utbildning för avverkningsförare och att de ska få bättre återkoppling på sitt arbete. Dessutom har man skärpt hänsynskraven när man följer upp avverkningsarbetet.

– Förut fick avverkningslaget en brist som betyg om de inte hade satt ut kulturstubbar på rätt sätt, men nu ger vi istället betyget underkänt, med tanke på hur viktiga stubbarna är för en god hänsyn, säger Anna.

SCAs handlingsprogram har en nollvision för antalet skador till 2020.
– Det är rimligt, men om vi ska nå målet gäller det att vi får noll skador på de trakter vi avverkar i år– trakter som sedan ska markberedas om två år. Det är ett tufft mål men vi ska sikta dit! Det här är viktigt för oss och vi lägger stora resurser på utbildning och uppföljning, säger Anna och avslutar:

– Det är viktigt att varje funktion i kulturkedjan verkligen tar ansvar för sin del och sedan kommunicerar med de andra. Det är först då som vi kan minska antalet skador och nå vår nollvision.

Informera din virkesköpare

När du som privat skogsägare anlitar SCA är det viktigt att du talar om för din virkesköpare om du vet att det finns lämningar i det område som ska avverkas och markberedas.
– Det underlättar vårt arbete och minskar risken för skador, säger Anna.

Foto: Michael Engman och Tommy Andersson

Fakta: forn- och kulturlämningar


Fångstgrop med kulturstubbar.

Man skiljer på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar, där den vanligaste skillnaden är åldern. I kulturmiljölagen anger man år 1850 som brytpunkt. Är lämningen äldre än så klassas den som fornlämning.

Fornlämningar skyddas i kulturmiljölagen och får inte ändras eller skadas. Lagskyddet för fornlämningar är starkt och innebär att även fornlämningar som inte är kända är skyddade. Till fornlämningar hör även ett fornlämningsområde eller villkorsområde som är större än själva lämningen. Området har samma lagskydd som fornlämningen. Typiska fornlämningar är förhistoriska gravar, runstenar, fångstgropar och äldre boplatser.

Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas i skogsvårdslagen. Enligt lag ska man helt förhindra skador eller begränsa skadorna så långt som det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Exempel på kulturhistoriska lämningar är kolbottnar, tjärdalar, stigar och senare tiders husgrunder.