För att kunna bevara alla växter och djur som lever i skogen räcker det inte med att bara spara mindre områden i samband med avverkning. En del arter kräver att större områden sparas. Det innebär att vi måste planera naturvården i ett landskapsperspektiv och det gör vi genom att upprätta så kallade ekologiska landskapsplaner.

Vid den ekologiska landskapsplaneringen, även kallad ELP, bildar vi hänsynsområden. Det är områden som är större än cirka en hektar och där vi fattat beslut om att spara, överhålla, eller bruka området med alternativa skötselmetoder. Vi försöker också binda ihop de sparade skogarna i "nätverk" för att vi ska få naturliga spridningsvägar för djur och växter, exempelvis korridorer längs myrar och vattendrag.

Genom att skogarna brukats under lång tid så har en del miljöer i skogslandskapet blivit sällsynta. Vi försöker därför återskapa sådana bristmiljöer som är viktiga för att vissa djur och växter ska fortsätta leva. Det gäller till exempel skogsmark som brunnit eftersom dagens skogsbränder är få och dessutom släcks snabbt, och lövdominerade skogar.

Ett levande dokument

Områden som bedöms som värdefulla läggs in i våra ekologiska landskapsplaner, vilka är levande dokument som ändras löpande. När vi gör ändringar är syftet att öka naturvårdsnyttan, genom att prioritera områden med de högsta naturvärdena. Det innebär att när vi upptäcker nya värdefulla områden så läggs de in i landskapsplanerna. De ersätter områden med lägre naturvärden. När vi gör ändringar gör vi det med syftet att skapa en ännu mer funktionell naturhänsyn.

Att göra en ekologisk landskapsplan

Arbetet med att göra en ekologisk landskapsplan omfattar fem steg:

  1. Indelning i landskap
  2. Naturvärdesinventering
  3. Landskapsanalys
  4. Landskapsplan
  5. Biotoper återskapas


Enligt FSCs standard ska minst fem procent av det totala skogsinnehavet undantas från skogsbruk. En sammanställning av våra ekologiska landskapsplaner visar att vi uppfyller detta krav.

Indelning i landskap

Landskapsplaneringen görs inom större planeringsområden vilka vi kallar för "landskap". Ett landskap är mellan 5 000 och 50 000 hektar stort och följer ofta naturliga gränser, som till exempel vattendelare.

Inom varje landskap har SCA satt upp egna mål som till exempel att minst 2,5 procent av skogen ska sparas som hänsynsområden.

Naturvärdesinventering

En förutsättning för den ekologiska landskapsplaneringen är att känna till var det finns värdefulla skogar som behöver skyddas. Vi har därför inventerat våra skogar för att hitta de områden som vi bedömer har höga skyddsvärden. Dessa områden kallar vi för hänsynsbiotoper.

Inventeringarna har till stor del utförts av specialutbildade biologer. Hänsynsbiotoperna har klassats in i en tregradig skala. Den högsta klassen, det vill säga de värdefullaste områdena, består av så kallade nyckelbiotoper. Exempel på detta är urskogsartade barrskogar, äldre lövrika skogar och sumpskogar. Viktiga företeelser i dessa nyckelbiotoper är döda träd, grova lågor (döda trädstammar som ligger på marken) och gamla träd.

Cirka 1 procent av vår skogsmark utgörs av nyckelbiotoper, vilket motsvarar cirka 20 000 hektar.

Landskapsanalys

För att få veta hur skogen ser ut i området gör vi först en landskapsanalys som görs med hjälp av datorer. Då får vi fram uppgifter om arealer av skog med olika trädslagsblandning, åldersfördelningen i skogen samt arealer av olika hänsynsbiotoper.

Vi tar även fram olika kartor som underlag, exempelvis kartor över hänsynsbiotoperna från naturvärdesinventeringen. I detta arbete använder vi också underlag från länsstyrelserna och ideella föreningar.

Landskapsplan

När landskapsanalysen är klar upprättar vi själva landskapsplanen. Då bildar vi hänsynsområden, områden som ska undantas från traditionellt skogbruk eftersom de har höga naturvärden.

Inom hänsynsområdena beslutar vi om skogen ska sparas helt, överhållas, vilket innebär att vi skjuter upp avverkningen av ett bestånd som är avverkningsmoget ur ekonomisk synpunkt, eller brukas med alternativa metoder.

I planen försöker vi binda ihop sparade skogar i nätverk för att skapa naturliga spridningsvägar för djur och växter.

Prioritering av avsättningar

De ekologiska landskapsplanerna är levande dokument som kan ändras. Det innebär att när vi upptäcker nya värdefulla områden så måste de läggas in i landskapsplanerna. Samtidigt plockas andra områden bort om de av någon anledning förlorat sina värden eller inte längre bedöms vara tillräckligt värdefulla. När vi gör ändringar gör vi det med syftet att skapa en ännu mer funktionell naturhänsyn.

Vår prioriteringsordning utgår ifrån följande huvudprincip vad gäller att rangordna enskilda objekt:

1) naturvärde på beståndsnivå
2) närhet till nyckelbiotop
3) naturlig avgränsning

Nedan ges en prioriteringsordning som ger en inriktning på detta arbete men i vissa fall kan och bör man frångå en strikt tillämpning av denna. I de flesta landskap torde områden inom prioritet 1-4 nedan alltid vara med i landskapsplanen.

Prioritering

  1. Alla Naturvårdsklass -NV-klass- 1 (nyckelbiotoper).
  2. Alla NV-klass 2 som ligger i anslutning till en nyckelbiotop oavsett NV-poäng.
  3. "Starka" NV-klass 2 som värdemässigt nästan är nyckelbiotoper.
  4. NV-klass 2 som har naturliga gränser genom sitt läge i terrängen, t ex myrholmar och produktiva bestånd i impediment.
  5. NV-klass 2 som ligger i av länsstyrelsen utpekade värdetrakter.
  6. Alla NV-klass 3 som ligger i direkt anslutning till en nyckelbiotop oavsett NV-poäng.
  7. Skog som utgör breda skyddszoner mot värdefulla vattendrag och inte är att betrakta som hyggeshänsyn.
  8. NV-klass 2 som har lägre NV-poäng så att de inte platsar in i prioritet 3 ovan, d v s "Ganska fint men definitivt inte en nyckelbiotop".

Återskapa biotoper

Ekologisk landskapsplanering handlar inte bara om att bevara värdefulla miljöer. För att bevara den biologiska mångfalden måste vi ibland nyskapa vissa miljöer.

Ett exempel på bristbiotoper är brandfält. Dagens skogsbränder är få och släcks ofta snabbt. Men det finns växter och djur som är beroende av bränd mark eller ved och för att dessa arter ska överleva genomför vi kontrollerade bränningar.

Andra exempel på bristbiotoper är lövdominerade skogar och tallskogar med träd i olika åldrar.

Skyddad skog - karta

Naturhänsynen i skogen omfattar formellt skydd, frivilliga avsättningar och miljöhänsyn vid åtgärder i skogen.

På den interaktiva kartan på skyddadskog.se får du en samlad bild av de frivilliga avsättningarna hos SCA och andra stora skogsägare som Bergvik Skog, Statens fastighetsverk, Holmen Skog, Sveaskog och Svenska kyrkan, liksom de formella skyddsformer som staten ansvarar för.

Till kartan skyddad skog