Galtströms bruk var inte bara järn - det var även människor. Utan järnframställning skulle bruket inte ha dragit till sig människorna, och utan människor skulle det helt visst inte ha blivit något järn.

Galtström var, liksom de flesta andra bruksorter, ett i hög grad självförsörjande samhälle. Med egen kyrka och skola sörjdes det för de grundläggande andliga behoven. För livsmedelsförsörjningen fanns ett omfattande jordbruk. Många andra vardagliga förnödenheter framställdes lokalt. Dessutom fanns en handelsbod, där brukets folk kunde handla mot avdrag på lönen.

Samhällslivet var hårt reglerat, till vilket inte minst bidrog, att alla byggnader och anläggningar ägdes av bruket. Åren 1788-92 bodde knappt 50 anställda vid Galtström. År 1822 fanns här, inklusive familjemedlemmar, 149 personer med anknytning till bruket. Av samtliga torp brukades 39 stycken av personalen.

Torpsystemet var relativt välutvecklat. Smeden eller hyttarbetaren hade ofta ett torp på två tunnland, stort nog att föda ett par kor. Inte sällan utvidgades torpen genom nyodling. Förutom torpen fanns även en del smedbostäder vid själva bruket. År 1870 bodde det 333 personer vid bruket, fördelade på 84 hushåll. Vid slutet av 1800-talet var detta faktiskt den största industrianläggningen i Medelpad.

Bostäderna

Smeder, dagakarlar och andra anställda bodde på arrendetorp eller i tjänstebostäder i flerfamiljshus. C H Tillhagen uppger i sin undersökning av Galtström från 1936 att sådana bostäder började byggas i Galtström på 1870-talet.

Det är möjligt att de då befintliga kasernerna t ex "Masbyggningen" uppfördes vid den tiden, men troligen hade det byggts kaserner även långt tidigare.
I samband med "Påseendet af Galtströms bruks skogar 1872" redovisas även brukets bostadshus. Förutom herrgården fanns det "på bruket 18 smärre byggningar innehållande 49 rum samt 4 större innehållande 29 rum, alla röfärjade och perttak på, ser bra snygga ut utanpå".

År 1939 gjordes en inspektion av de sanitära förhållandena i Galtströms arbetarbostäder. De förbättringar som ansågs mest angelägna var att åstadkomma fler dass - ett per hushåll -, ventilerade skafferier samt varmare och tätare rum.

Numera har SCA sålt alla bostadshus till privatpersoner. Kvar har företaget endast herrgården med flyglar.

Herrgården

Herrgården låg tidigare cirka 200 meter längre österut än i dag. Enligt uppgift av Jean de Besche uppfördes en ny herrgård, den nuvarande, på 1830-talet.

Corps-de-logiet på den herrgård som föregick den nuvarande var en tvåvånings byggnad med brutet tak. Enligt muntlig tradition revs den och delades, varefter ena halvan flyttades till Dansbaneviken och andra halvan till en plats nära hamnen.
Den förstnämnda har sedan dess brunnit ned, medan den andra finns kvar och avslöjar att Galtströms förra herrgård måste ha varit ytterst anspråkslös till storlek och uttryck. Utöver vad "halvan" vid hamnen har att berätta, vet vi inget om utseendet på de tidigare herrgårdarna.

Herrgården var tjänstebostad för förvaltaren. Sixten de Besche var den siste som, fram till 1929, bodde där permanent.

Den i två våningar uppförda byggnaden följer den klassiska, sexdelade herrgårdsplanen. Vända mot söder ligger i båda våningarna paradrum i fil med en sal i mitten. Där finns också en veranda i två våningar, tillkommen vid en genomgripande ombyggnad 1889, och åt gården en envånings veranda. Huset fick sitt nuvarande utseende vid denna ombyggnad.

I dag är herrgården med flyglar en modern konferansanläggning för SCAs interna bruk.

Kontoret

Kontoret hade en central plats för folket på bruket, det var där man hämtade sin lön.

Ett av Sveriges bäst bevarade brukskontor finns på Galtström. När man kliver in i brukskontoret känner man historiens vingslag slå emot en. Det mesta av inredningen från den tid då bruket lades ned för snart 100 år sedan är intakt. I det högra rummet finns det en modell av bruket tillverkad av Elnar Vedin. Den visar hur bruket såg ut när driften var i full gång på 1900-talets början. Det var här som förvaltaren hade sitt kontor på den tiden.

Kyrkan

Galtströms kyrka uppfördes redan 1680. Samma år fick bruket en egen präst, som enligt tidens sed även tjänstgjorde som lärare.

Kyrkobyggnaden är timrad i rektangulär form - 12 x 8,7 meter - med en liten sakristia i nordost och vapenhus vid ingången i väster.

Kapellet var en av de få bruksbyggnader som skonades vid de ryska härjningarna 1721. Den sista brukspredikanten gick ur tjänst 1868, då Njurunda församling övertog det kyrkliga ansvaret för Galtström.

Den högklassiga inredningen stod klar till invigningsåret 1696 och är den mest enhetliga av alla de västernorrländska brukskyrkorna. Mästarna torde vara Jöns Olofsson och dennes son Olof från Skedviks by i Attmars socken.

Altaruppsatsen visar på ömse sidor om korfönstret Moses och Aron. I det rektangulära fältet ovanför fönstret syns den uppståndne Kristus och i snidade medaljonger längst ut på ytterkanterna återfinns Carl XII:s namnchiffer. Som ett kuriosum kan nämnas de mustaschprydda mansprofilerna i det snidade lövverket på var sin sida om fönstret.

Reliefen över entrédörren förtjänar även den uppmärksamhet. Den visar två pelikaner, som med sammanslingrade halsar var och en hackar med näbben i sitt eget bröst för att med blodet livnära sina ungar. Detta är en gammal symbol för Kristus, som med sitt blod frälser mänskligheten.

Jordbruket

Ladugårdens byggnadsår är okänt. Ladugården finns emellertid inte med på kartan från 1878-79. Ett foto från 1900 liksom ett från 1926 visar ladugård och stall före om- och tillbyggnaden.

Jordbruket avvecklades först 1965. Vid Sunds ABs övertagande byggdes ladugården om till fabrik för fiskkonserver. Fiskberedning pågick till omkring 1970. Delar av ladugården inreddes till bruksmuseum på 1980-talet. I ladugården finns idag en utställning om Galtström.

Dammarna

Genom Galtströms bruk flyter Armsjöån, som under bruksepoken var en viktig kraftkälla. Därom vittnar de välbevarade dammarna Ålhusdammen, Kvarndammen, Sågdammen, Hammardammen, Kyrkdammen och Bruksdammen.
Näcken i vattenfallet. Beskuren teckning av Kjell-Åke Hermansson.Med fantasins hjälp kan man måhända få se Näcken vid dammarnas många vattenfall. I Armsjöån finns bestånd av den fridlysta flodpärlmusslan. Strömstaren har flyttat in i holkarna vid dammarna.

Under vårflodens högvatten besöks ån av många rastande fåglar. Bland annat kan man få se kricka, bläsand, salskrake och olika vadare i området. Havsbandet gästas även av sim- och dykänder, tobisgrissla och roskarl.

Floran i Galtströmsregionen är mångfasetterad, med exempelvis klapperstarr, norskstarr, strandglim, saltarv och fackelblomster. Dessutom kan man finna ovanliga arter som ormtunga och kustarun här.