Miljöhänsyn är en självklar del i vår verksamhet. Den omfattar naturhänsyn, kulturhänsyn, hänsyn till rekreation och friluftsliv samt hänsyn till renskötsel.

Tre nivåer av naturhänsyn

Oavsett vad vi gör i skogen så finns naturhänsynen alltid med som en självklar del i arbetet. Vi tar hänsyn vid alla skogliga åtgärder som till exempel vägbyggnad, markberedning, röjning, gallring och gödsling.

Naturhänsynen utformas på tre nivåer: hänsynsområden, hänsynsytor och detaljhänsyn.

Hänsynsområden

Hänsynsområden omfattar områden som är större än ca 1 ha och som skötselklassats. En skötselklassning innebär att vi har fattat beslut om att spara, överhålla eller bruka området med alternativa metoder. Hänsynsområden är områden med höga naturvärden som exempelvis urskogsartade naturskogar, äldre lövrika skogar och olika typer av sumpskogar.

Hänsynsytor

Hänsynsytor omfattar kantzoner, surdråg, hällmarkspartier och bergsbranter med mera, som sparats i samband med avverkning. Hänsynsytor har en areal på ca 0,1-1 ha.

Detaljhänsyn

Detaljhänsyn omfattar sparande av enstaka träd, trädgrupper, högstubbar, lågor och mindre surdråg med mera. Detaljhänsynen har en yta mindre än 0,1 ha (33 m x 33 m).

Illustrationer: Martin Holmer

Naturhänsyn vid slutavverkning

Den mest omfattande planeringen av naturhänsynen sker inför slutavverkning. Planering är A och O för får en bra naturhänsyn eftersom en avverkning leder till stora förändringar i skogen.

Planeringen inför slutavverkning görs alltid på barmark av välutbildad personal. De går systematiskt igenom skogen som ska avverkas och planerar vilka ytor som ska sparas, så kallade hänsynsytor.

Till sin hjälp har de GPS, satellitnavigering, som innebär att de markerar direkt på en digital karta vad som ska sparas. Avverkningsplaneringens syfte är att skapa ett bra underlag i form av kartor och så kallade traktdirektiv till avverkningslagen så att de vet hur och var de ska avverka.

Avverkningslagets ansvar

Avverkningslagen har ett stort ansvar för utformandet av naturhänsynen. Det är de som avgör vilken detaljhänsyn som ska lämnas, till exempel vilka evighetsträd, trädgrupper och mindre surdråg som ska lämnas och hur de ska köra för att undvika körskador.

De har datorer med digitala kartor och GPS i sina skogsmaskiner, vilket gör att de exakt kan se var de jobbar och lättare kan följa avverkningsplanen och kartan.

Nya målbilder för god miljöhänsyn vid slutavverkning

Vårt skogsbruk är certifierat enligt PEFC™ och FSC®. Samtidigt har vi tagit aktiv del i utvecklingen av skogsbrukets målbilder för god hänsyn. Detta har skett i samverkan med andra företag, Skogsstyrelsen och andra aktörer. Målbilderna innebär i praktien:

  • Vi lämnar i genomsnitt ca 10-15 % av arealen som hänsynsytor vid avverkning. Det rör sig exempelvis om kantzoner mot myrar och sjöar, bäckar och åar liksom kantzoner mot bergbranter och rasmark.

  • Surdråg och mindre sumpskogar lämnas eller plockhuggs, vilket innebär att vi plockar ut de ekonomiskt värdefulla träden. Alla blöta marker lämnas helt.

Skapa variation

I arbetet med detaljhänsynen sparar avverkningslagen exempelvis enstaka träd eller grupper av träd för att skapa en större variation med olika trädslag och blandade åldrar på träden i det kommande skogsbeståndet.

Vi sparar alla så kallade naturvärdesträd, det vill säga träd som har särskilt höga naturvärden. Exempel på naturvärdesträd är särskilt grova eller gamla träd, grova aspar och alar, alla sälgar och rönnar.

Om det inte finns några självklara naturvärdesträd sparar vi i stället andra stormfasta träd som kan utvecklas till grova träd med naturvärden. På varje slutavverkning lämnas minst 10 stormfasta träd, inklusive naturvärdesträden. Uppföljningar visar att vi i genomsnitt lämnar minst det dubbla antalet träd när hänsynsytor inkluderas.

Alla trädslag som förekommer på en avverkningstrakt ska på något sätt finnas lämnade. Vi lämnar även alla döda träd och naturliga högstubbar. Vi skapar också nya högstubbar genom att kapa av tre till fem träd per hektar på cirka tre meters höjd.

Undvika körskador

För att undvika körskador är det viktigt att planeringen inför avverkningen görs när det inte är snö. SCA arbetar numera enligt en egen metodik som kallas SED, Skonsam Effektiv Drivning. Metoden går ut på att undvika körskador genom att i förväg identifiera de bästa stråken att köra ut virke på till avlägget längs med skogsbilvägen, och att man lägger extra risbäddar i körstråken. Vid behov kan man även bygga tillfälliga broar av virke eller använda flyttbara broar.

Så här jobbar vi med miljöhänsyn

I vårt dokument "Tio punkter för god miljöhänsyn vid slutavverkning" har vi sammanställt de viktigaste punkterna för hur vi arbetar med miljöhänsyn. Syftet är att tydliggöra hur vi och våra entreprenörer kan ta god miljöhänsyn vid slutavverkning och andra åtgärder.

Läs dokumentet

Vill du läsa ännu mer kan du ta del av vår instruktion "Naturhänsyn vid slutaverkning".  

Läs instruktionen

Mer att läsa
Reportage om skogsvård i Din Skog 2015.

Naturhänsyn vid gallring

En gallring påverkar i hög grad karaktären på det framtida skogsbeståndet. Det är därför viktigt att tänka framåt och skapa bra förutsättningar för många arter att leva vidare i den gallrade skogen. Genom att planera för en bra naturhänsyn vid gallring får vi även bättre möjligheter till en funktionell naturhänsyn vid den framtida slutavverkningen.

För att bevara den biologiska mångfalden behövs variation i skogslandskapet. Vår naturhänsyn vid gallring ser olika ut beroende på skogstypen. I likartade, välröjda ungskogar och hårt gallrade äldre skogar skapar vi ökad variation genom gallringen. I oskötta gallringsbestånd handlar det om att bevara och ibland förstärka naturvärdena.

Även när man gallrar ska hänsynsytor lämnas, så som surdråg, hällpartier, bergsbranter och raviner. Det är också viktigt att skapa en skiktad skog som är rik på lövträd i anslutning till vattendrag.

Exempel på detaljhänsyn är att vi alltid sparar sälg, rönn och al. Vi försöker gynna naturvärdesträd, exempelvis grova och gamla träd, och sparar även träd som kan utvecklas till naturvärdesträd. Som regel sparar vi alla döda träd.

I bestånd som domineras av ett trädslag sparar vi avvikande träd. Om det till exempel finns några granar i ett tallbestånd så sparar vi granarna.

Naturhänsyn vid andra skogliga åtgärder

Vid andra åtgärder i skogen, som exempelvis markberedning, röjning, gallring och vägbyggnation, är en bra planering en grundförutsättning för naturhänsynen.

Markberedning och röjning

Redan vid planeringen inför en slutavverkning planerar vi för naturhänsynen som ska tas vid markberedningen som görs efter slutavverkningen.

Exempel på naturhänsyn vid markberedning är att vi inte markbereder surdråg och vi undviker dessutom att köra över dem. Vi markbereder inte heller nära kvarlämnade skydds- och kantzoner kring vattendrag. Dessutom undviker vi att skada rotsystemen till stående träd och högstubbar.

Vid röjning främjar vi en hög virkesproduktion och kan samtidigt bättre bevara viktiga naturmiljöer. Röjningsarbetet anpassas efter de variationer som finns i skogen. Vid röjning väljer vi ut de träd som ska sparas för framtiden och de stammar som ska röjas bort.

Viktig naturhänsyn vid röjning är att spara sälgar, rönnar och aspar, samt att spara mycket lövträd i kantzonerna mot vattendrag. Surdråg och mindre sumpskogspartier som utgörs av blöt mark ska inte röjas.

Kulturmiljöhänsyn

Begreppet kulturmiljö i skogen omfattar bland annat fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. De är skyddade genom olika regelverk.

Man skiljer på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar, där den vanligaste skillnaden är åldern. I kulturmiljölagen anger man år 1850 som brytpunkt. Är lämningen äldre än så klassas den som fornlämning.

Fornlämningar skyddas i kulturmiljölagen och får inte ändras eller skadas. Lagskyddet för fornlämningar är starkt och innebär att även fornlämningar som inte är kända är skyddade. Till fornlämningar hör även ett fornlämningsområde eller villkorsområde som är större än själva lämningen. Området har samma lagskydd som fornlämningen. Typiska fornlämningar är förhistoriska gravar, runstenar, fångstgropar och äldre boplatser.

Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas i skogsvårdslagen. Enligt lag ska man helt förhindra skador eller begränsa skadorna så långt som det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Exempel på kulturhistoriska lämningar är kolbottnar, tjärdalar, stigar och senare tiders husgrunder.

Försiktighet vid avverkning

Alla kända kulturlämningar är registrerade av Riksantikvarieämbetet och finns tillgängliga i SCAs kartsystem. Vi strävar efter att visa stor försiktighet och att inte orsaka skador vid åtgärder i anslutning intill fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.

Den som planerar inför en avverkning ska alltid kontrollera om den aktuella avverkningen berör någon känd kulturlämning och skriva anvisningar till avverkningslaget och markberedningsföraren. Ofta är det bra att avverka träden runt en kulturlämning så att den syns, men det är viktigt att inte köra sönder lämningen. För att markera och skydda en lämníng ställer vi så kallade kulturstubbar som är 1,3 meter höga runt lämningen.

Hänsyn till rekreation och friluftsliv

Vi strävar efter att visa hänsyn när vi gör åtgärder i områden som används för rekreation och friluftsliv, till exempelvis i anslutning till stigar, vandringsleder, motionsspår, vindskydd och samlingsplatser. Skogsbruket ska inte påverka användandet av stigar, leder och tydliga konstruktioner avsedda för friluftsliv.

Hänsyn till renskötsel

När vi gör skogliga åtgärder ska vi i mycket hög grad anpassa arbetet för att underlätta för renskötseln och gynna renbetet. Innan vi utför åtgärder i renbetesområden har vi samråd med berörd sameby.

Gammal tallåga. Veden är ännu hård trots att den legat över 120 år.