Samebyar äger rätt till att bedriva renskötsel på SCAs mark. Vi deltar i samråd med samebyarna om skogsbruksåtgärder som berör sommarbetesmarkerna.

Det finns 51 samebyar i Sverige, från Könkärnä längst uppe i Norrbotten till Idre sameby i söder. Dessa samebyar har ungefär 2 500 medlemmar med renskötselrätt. Kanske tio-tjugo gånger fler svenskar har samiskt ursprung men är inte medlemmar i någon sameby. Samebyarna är juridiska personer som har rätt till renskötsel inom samebyn område. Ibland kan flera samebyar överlappa varandra.

En sameby omfattar normalt en sommarbetesmark i eller nära fjällen och en vinterbetesmark nere i skogslandet, i många fall ända ner till kusten. Renarna har en naturlig årscykel, där de rör sig mellan sommar- och vinterbete. De förflyttas mellan dessa områden, antingen genom att de drivs av renskötarna eller med långtradartransport.

SCA äger skog eller bedriver skogsbruk inom 49 samebyar.

Rennäringslagen

Renskötseln är en brukanderätt på någon annans mark. Samebyarna äger alltså rätt till renskötsel på SCAs och andra ägares marker.

Renskötseln regleras av rennäringslagen. Den reglerar bland annat hur många renar som samebyarna får hålla och de krav på hänsyn till rennäringen som skogsägare är skyldiga att ta. Inom sommarbetesmarkerna är skogsägare skyldiga att samråda med samebyarna om skogsbruksåtgärder medan detta är frivilligt inom vinterbetesmarkerna.

Samebyarna har även rätt till samråd när det gäller andra verksamheter som påverkar renskötseln, som vindkraft, gruvor och infrastrukturprojekt.

Hur påverkar skogsbruk renskötseln?

Under sommaren betar renar lav och växter, ofta i fjälltrakterna där inget skogsbruk bedrivs. Under vintern lever renen av marklav och trädlav. Renen sparkar fram marklavar under snön, men vid svåra snöförhållanden är renen beroende av trädlavar.

Skogsbruket påverkar förekomsten av såväl marklav som trädlav. När träden avverkas försvinner även trädlavarna och de kommer tillbaka först när det nya beståndet har vuxit upp. Efter avverkning följer oftast markberedning, som river upp lavar i större eller mindre utsträckning, beroende på markberedningsmetod. När ett avverkat område planteras blir ofta ungskogen så tät att marklavarna trängs tillbaka. De breder ut sig på nytt när beståndet efter röjning och gallring blivit glesare igen. Gödsling gör marken bördigare och medför att gräs och örter breder ut sig på lavarnas bekostnad.

Skogsbruket påverkar också såväl renarnas som renskötarnas rörlighet. En tät ungskog kan göra det svårt för renskötare på snöskoter att driva renar i en riktning och kan kräva att man får ta till dyrare helikopterdrivning. En olämpligt dragen skogsbilväg kan locka renarna att gå i en olämplig riktning. Vintertid kan snöplogning av vägar vara en åtgärd som påverkar renskötseln. Renarna väljer att följa den plogade vägen och kan hamna olämpligt till.

Slutligen kan skogsbruk påverka lämningar från samernas historia, som gamla läger- eller kultplatser.

Hur påverkar olika skogsbruksmetoder?

Slutavverkning är den mest genomgripande skogsbruksåtgärden. Den innebär att träden försvinner och att förhållandena på platsen kommer att vara förändrade i flera decennier efter avverkningen. Avverkning av träd med mycket renlav är en särskilt viktig fråga för renskötseln.

Markberedning och val av markberedningsmetod påverkar tillgången på marklav.

Trädlagsvalet påverkar förekomsten av marklav. Ofta står valet mellan att plantera tall eller contortatall på marker med lavförekomst. Contortatallen växer 40 procent snabbare än svensk tall. Den bildar därför snabbare ett tätt bestånd, som dels ger skugga och tränger tillbaka marklavarna, dels kan bli så tätt att det gör det svårare för renskötarna att driva renarna i önskad riktning. Täta skogar kan också dölja rovdjur.

Gallring är ofta en skogsbruksåtgärd som uppfattas som positiv av renskötseln. Den gör skogen öppnare och underlättar därmed rörelse för både renar och renskötare. Ofta ökar förekomsten av marklav efter gallring.

Gödsling gör marken bördigare och missgynnar marklavar.

Vägbyggnad påverkar renarnas rörelsemönster, liksom snöplogning av skogsbilvägar.

Andra problem för renskötseln

Renskötseln påverkas även av annan markanvändning än skogsbruk. De stora vattenkraftsutbyggnaderna på framför allt 1950- och 60-talen har radikalt förändrat marktillgången och vandringsvägar för många samebyar. Regleringen av vattenmagasinen kan också göra det svårt att föra renarna längs älvarna mellan vinter- och sommarbeten.

Gruvdrift påverkar renskötseln. Just nu finns ett tiotal tillståndsärenden på regeringens bord som gäller gruvor inom renskötselområdet .

Rennäringen anser att vindkraft innebär en stor negativ påverkan på renskötseln och att renarna undviker att gå nära vindkraftverk. Vindkraftsutbyggnad innebär också omfattande vägbyggen inom vindparken.

Alla typer av vägbyggen och annan infrastruktur kan påverka renarnas rörelsemönster, både under byggtiden och senare.

Turismen påverkar rennäringen negativt. Fler och fler människor som rör sig nära renarna stör och stressar djuren och får dem att fly undan i olämpliga riktningar.

Växande bestånd av rovdjur är ett stort problem för rennäringen. Björn, lo, varg, järv, kungsörn och framför allt varg kan alla ta renar eller renkalvar och kan även ställa till med än mer omfattande skador genom att renhjordar splittras.

Klimatförändringarna medför att trädgränsen kryper uppåt i fjällen. Perioder med extremväder blir vanligare, till exempel blidväder under vintern som leder till att det bildas isskorpa som gör det omöjligt för renarna att komma åt marklavar.

FSC® och renskötsel

Enligt FSCs (Forest Stewardship Council®) principer och kriterier är hänsyn till ursprungsfolks rättigheter mycket viktig i ett ansvarsfullt skogsbruk.

Enlig renskötsellagen är skogsägare skyldiga att samråda med samebyar om skogsbruksåtgärder inom sommarbetesmarkerna (egentligen "året runt-betesmarkerna" till skillnad från vinterbetesmarkerna). I den gällande svenska FSC-standarden ska en skogsägare samråda på samma sätt även inom vinterbetesmarkerna.

Den nya FSC-standarden, som just nu är föremål för konsultationer med intressenterna, omfattar ett mer långsiktigt samråd mellan skogsbruk och renskötsel. Både skogsägare och renskötare ska tydligare presentera långsiktiga behov och planer och sedan ska man samplanera skogsbruk och renskötsel över längre tid och större områden. Det finns också nya regler för hur man ska hantera de situationer när det inte går att komma överens i det lokala samrådet.

SCAs hänsyn till renskötseln

Vi lägger stor omsorg och stora resurser på samrådet med samebyarna. Cirka 50 tjänstemän inom SCA deltar i samråd med samebyar. De har alla fått utbildning i renskötsel och i rennäringens behov och prioriteringar. Vi har också erbjudit samebyarna utbildning i skogsbruk.

Vi har sex specialister på skogsbruk och renskötsel, en på varje skogsförvaltning samt en central expert. Totalt lägger vi ned mer än två manår varje år i dialog och samråd med samebyarna.

De hänsyn som kan bli resultatet av dessa samråd kan vara:

  • Slutavverkning – avverkningen skjuts upp eller ersätts med någon form av selektiv avverkning. Träd och trädgrupper med mycket hänglavar sparas
  • Markberedning – använda markberedningsmetoder som påverkar en mindre del av marken
  • Trädslagsval – välja av trädslag som ger mindre påverkan på renskötseln
  • Gödsling – undvika områden som är viktiga för renskötseln, framför allt områden med mycket marklav
  • Vägbyggnad – val av vägsträckning och vart massor för vägbyggen hämtas
  • Snöplogning – undvika snöplogning i områden och vid tidpunkter som stör renskötseln

När misstag har begåtts har vi sökt ställa detta till rätta, till exempel genom att dra upp contortaplantor som planterats på mark där de skulle ha stört renskötseln. Gallringar har planerats och tidigarelagts så att de ska underlätta för renskötseln.

Bland det  som värderas högst av samebyarna i kontakten med oss har varit att ha en kontaktperson som har god lokalkännedom, som kan och har förståelse för renskötselns behov och som har mandat att fatta beslut.

Kontakt rennäring