De arbetar, sover och tillbringar sin fritid på sin arbetsplats dygnet runt i över en månad i sträck. Tidvis gungar det ordentligt men utsikten är fantastisk. SCA Inside följde med på en resa med m/v Ortviken, en av SCAs mer udda arbetsplatser.

Solen skiner på SCA Logistics terminal i Rotterdam när vi kliver ombord på RoRo-fartyget m/v Ortviken. I hamnen pågår febril aktivitet med både lossning och lastning innan avgång.Väl på båten tas vi emot av Mats Kristiansson, andrestyrman, som visar oss runt. Vi går samtidigt igenom säkerhetsrutinerna på båten. Mats visar oss bland annat livbåtar, brandutrustning och samlingsplats om något skulle inträffa.

-Säkerheten ombord är det viktigaste. Det finns inga sjukhus eller räddningstjänst i närheten. Här är vi ju helt utlämnade om något olyckligt skulle hända och det är ofta långt till land, så det är viktigt att hela tiden ha ett högt säkerhetstänk, säger Mats.

På kommandobryggan träffar vi kapten Anders Avénsom är i full färd att förbereda dagens avgång. Anders har arbetat som sjöbefäl i 28 år och på m/v Ortviken sedan sex år tillbaka. För att lämna Rotterdams terminal krävs det support av en lots för att ta sig ut från hamnområdet.– I de flesta hamnar SCAs systembåtar anlöper har befälhavarna skaffat sig lotsdispens och kan därför lotsa själva, men i Rotterdam använder vi oss av lots, främst på grund av språket eftersom mycket radiokommunikation sker på holländska här, förklarar han.

Ny och modern utrustning

Efter ett par timmar lämnar lotsen båten och Anders tar över rodret. Styrutrustningen består av knappar, spakar och displayer som man ställer in kursen med. Det är svårt att tro att man kan framföra ett så stort fartyg med dem.

– Fartyget är 17 år men mycket av utrustningen här på kommandobryggan har bytts ut genom åren och är ny och modern, berättar Anders. Anders navigerar fartyget i lotslederna och manövrerar fartyget till och från kaj. Däremellan är det överstyrman och de två andre styrmännen som går sjövakt. De turas om att bemanna bryggan enligt ett löpande schema med arbete fyra timmar, vila i åtta timmar och sedan fyra timmars arbete igen. M/v Ortviken ägs av SCA men bemanningen sköts av OSM/Transforest AB och den tekniska driften av Imperial Shipmanagement AB. Besättningen är anställd på svenska avtal genom bolaget OSM/Transforest AB,eller på så kallade TAP-avtal (Tillfälligt Anställd Personal) via OSMs bemanningsbolag i Manila. Eftersom båten är svenskägd och seglar under svensk flagg, ska befälhavaren och en viss andel av befäl och manskap enligt lagar och fackliga överenskommelser vara anställda på svenska avtal.

– Just nu är vi 13 besättningsmän och en maskinelev ombord, berättar Anders. Ungefär hälften är TAP-anställda som oftast jobbar sex månader åt gången följt av två månaders ledighet. OSM-anställda på svenska avtal arbetar vanligtvis i intervaller om fyra till sex veckor, med lika lång ledighet efter. Båten är 170 meter lång, och för den ovane är det inte helt lätt att hitta runt från början. Besättningen har tillgång till gym, badmintonbana, bastu, allrum. Här finns också en sjukhytt.

Allt underhåll i drift

I maskinrummet har maskinisterna fullt upp med att byta lager i en smörjoljeseparator. Vart tredje år har man ett rejält underhållsstopp då fartyget ligger i torrdocka,men till sjöss och vid hamnanlöp pågår alltid ett regelbundet underhållsarbete.

– Att ständigt arbeta med förebyggande underhåll är A och O för oss. All utrustning är ju i princip i drift hela tiden så vi har tydliga underhållsscheman som vi går efter. Nästan allt underhåll sker med motorerna i drift och det måste funka, annars stannar ju båten. Är det något som måste göras medan motorerna inte är igång så är det en utmaning då båten aldrig står stilla mer än några timmar åt gången i hamnarna, säger maskinchefen Stein-Ulf Johansson.

Svensk husmanskost med filippinsk touch

Varje dag samlas besättningen för gemensamma måltider. Frukost, lunch och middag serveras vid samma tid varje dag. Det är kocken Luis Tolentino som står för all matlagning. Han har tidigare arbetat på andra skandinaviska fartyg, men detta är hans första törn på en SCA-båt. Luis är i full färd att laga middag när vi besöker honomi köket. Torsdagen till ära blir det ärtsoppa och våfflor.

– När jag kommer till en ny båt så brukar jag fråga vilken sorts mat jag ska laga. Jag lär mig hela tiden nya, svenska rätter, berättar Luis, som kommer från Filippinerna.

– Jag ber om recept och testar mig fram. Ibland lagar jag både svensk och filippinsk mat, och ibland blir det svensk husmanskost med en filippinsk touch. Det är roligt att lära sig nya rätter när man älskar att laga mat.

M/v Ortviken går en schemalagd rutt mellan Holmsund, Husum, Sundsvall, Tilbury, Rotterdam och Helsingborg. Stoppen i hamnarna är i regel korta med endast tid för lossning och lastning.

– Det är ytterst sällan vi har tid att gå iland, berättarJessie Salazar som arbetar som maskinreparatör. Som anställd med TAP-avtal tillbringar Jessie och hans landsmän sex månader på båten innan de återvänder hem till Filippinerna.

Långt borta från familjen

Livet ombord verkar vara trivsamt, men saknaden efter familj och vänner är ibland stor.

– Det är ofta den första veckan till sjöss som är jobbigast att vara borta från familjen, men man kommer in i det, det är en slags livsstil där man vänjer sig att vara borta längre perioder. Det fina är ju att man får vara hemma i långa perioder också, säger maskinchef Stein-Ulf.

Besättningen har tillgång till Internet, men det är inte en självklarhet får vi höra. Att Internet bidragit positivt till livet på sjön håller alla med om. Nu är det mycket enklare att hålla kontakten med familjen.

– Vi har inte haft Internet speciellt länge, och även om det kan vara lite långsamt ibland så är det ett oerhört lyft, säger Anders.

Möjligheten att hålla kontakten med familj och vänner har blivit mycket bättre.Jessie berättar att han brukar gå och lägga sig tidigt på kvällarna för att kunna kliva upp klockan tre på natten. Det gör han på grund av tidsskillnaden för att det är den bästa tiden att ringa hem eller chatta med familjen.

– Det är klart det kan vara jobbigt att vara borta från familjen så länge, men nuförtiden är det mycket lättare att hålla kontakten tack vare Internet och att man kan ringa så mycket billigare.

Luis håller med, och tillägger:

– Det är jobbigt att vara så långt ifrån familjen, mensamtidigt jobbar jag ju för att försörja dem. När jag pratar med dem och hör att de mår bra så blir jag alltid bättre till mods och känner att det är värt det.

Joggingturer och karaoke

Det blir en del ledig tid på båtarna. Kvällar och mellanskiften tillbringar besättningen med att bland annat titta på film, läsa böcker, träna och surfa på Internet. Det finns ett gym för dem som gillar att träna.

– Själv brukar jag ta en joggingrunda på däck om det är fint väder och vi inte har fullt med last där, säger Anders.Roy Sarausa, andre maskinist,

Jessie Salazar, maskinreparatör,och Edison Agonos, wiper, berättar att de ibland har karaoke-kvällar i allrummet.

– Vi håller oss sysselsatta så det blir sällan tråkigt, det finns ändå mycket att hitta på. Ibland sjunger vi karaoke och ibland spelar vi basket. Vissa kvällar ärdet trevligt att bara sitta och snacka också, säger Roy.

Innan varje hamnanlöp planerar överstyrman Johnny Henriksson lastning och lossning.

– Det är mycket pusslande för att för dela viktenoch lasten, berättar Johnny. För det första måste lasten fördelas jämnt i båten, och för det andra ska det vara så smidigt som möjligt att lasta och lossa godset. När vi kommer till Helsingborgs hamn, där vi ska kliva av och lämna besättningen, är det Anders som "parkerar" båten. Det ser väldigt lätt ut, som att fickparkera, bara skillnaden att det är en nära 200 meter lång båt...

– Bara en vanlig dag på jobbet, skrattar han.

Text: Lisa Rhodiner