Barktäkter och en nyupptäckt fornlämning stod i fokus på årets referensgruppmöte i SCAs mångfaldspark Peltovaara i Norrbotten. – En bra dag med många givande samtal, säger Mariana Jussila Wahlberg som ansvarar för parken.

Årets referensgruppmöte i SCAs mångfaldspark Peltovaara i Norrbotten bjöd på en ovanligt varm och vindstilla oktoberdag. Bland de nio deltagarna fanns representanter från länsstyrelsen i Norrbotten, Skogsstyrelsen, Sveaskog och Naturskyddsföreningen samt medarbetare från SCA.

– Vi hade bra uppslutning, vilket behövs för att få in olika synpunkter på hur parken kan utvecklas, säger Mariana Jussila-Wahlberg, naturvårdsspecialist vid SCA. Tyvärr kunder inte representanter från hembygdsföreningen delta i år, vilket var tråkigt då de är väldigt engagerade och även Gällivare kommun fick lämna återbud. Inte heller Unna Tjerusj sameby deltog på träffen. Vi brukar alltid bjuda dem eftersom parken ligger inom deras renskötselområde och här finns gott om samiska fornlämningar.

Visade barktäkter

Huvudtemat för årets träff var barktäkter, under guidning av Mikael Jakobsson, antikvarie med samisk inriktning vid Lycksele skogsmuseum.

– Peltovaara har som sagt många fornlämningar som knyter an till samernas liv och kultur. Mikael gav oss en bra insikt i barktäkter som hade stor betydelse för samerna. Han tillverkade även en barktäkt, så att vi fick se hur det görs, och visade oss specialgjorda verktygsknivar i renhorn, berättar Mariana.

Barktäkter är spår efter de samer som skördade bark, för att ha det som kosttillskott och som förvaring av bland annat sentrådar. Barktäkter gjordes i tallar där trädet fick som en slags ett utskuret fönster, men inte så stort så att träden riskerade att dö.

– Mikael berättade att samerna skördade barken i juni, när träden savar och innehåller mer vitaminer. Det var tallens innerbark som man tog till vara på genom att skrapa bort den yttersta skrovliga barken medan den innersta vita barken skördades och torkades för att sedan tillredas. Barken, som i bondekulturen var en nödföda, var för samerna en delikatess och ett viktigt kosttillskott, säger Mariana.

Gruppen fick provsmaka bark som skördades i våras och sedan har rostats och Mikael tog även bark från en tall i närheten.
– Vårbarken var riktigt god, men höstbarken smakade inget vidare. Höstbark är dessutom näringsfattig, konstaterar Mariana. I dag är det få som har kunskaper om barktäkter, så det var ett intressant föredrag.

Ett oväntat fynd

Vid lunchen gjorde gruppen ett oväntat fynd från svunna tider.

– Precis där vi satt visade det sig ligga rester av en samisk härd, alltså en eldstad i kåta. Det var en okänd fornlämning som nu har blivit registrerad. Enligt Gunilla Edbom vid länsstyrelsen så finns det tecken som visar att kåtan var bofast. Uppenbarligen var platsen mycket uppskattad redan för långe sedan, säger Mariana.

I mångfaldsparken finns olika stigar för besökarna. Den blå stigen går förbi många samiska lämningar medan den röda leder till berget Akkavaara. Den gula stigen kallas skogsarbetarstigen då den leder till en skogsarbetarkoja. Den vita stigen leder till potatislandet och gäststugan, som under sommaren fick en ny sockel och ett golv under SCAs försorg.

– Vi bistår även hembygdsföreningen med resurser så att ängen kan fortsätta att skötas med slåtter varje år, vilket gynnar blommorna, säger Mariana.

Planerar för en barnstig

Den gula stigen är ca en kilometer lång, och här hoppas SCA kunna göra en barnstig som kan locka familjer att besöka parken.

– Många besöker det gamla hemmanet Aborrträsk från 1757, som ligger i parken, och jag tror att en familjestig nära det området skulle vara uppskattat, säger Mariana.

I parken har man även katat tallar, det vill säga skalat av barken, på olika sätt för att skynda på åldrandet och skapa ny död ved. Död ved är en bristvara i många skogar men mycket viktig för många olika arter av insekter, svampar och växter.

– Vi hoppas även kunna göra en försiktig naturvårdsbränning på ett mindre ställe, tillsammans med länsstyrelsen. Bränningar behövs för skogens skull, men eftersom det finns många samiska lämningar härså vill vi gå varligt fram och hitta en bränningsmetod som inte skadar dem, förklarar Mariana.

Fungera som ett forum

Mariana var nöjd med årets träff.

– Det är alltid roligt att träffas och kunna diskutera vad som är gjort och vad som bör göras. Våra parker ska ju fungera som ett forum för olika intressen och bidra till exempelvis försök av nya metoder, vid sidan om arbetet med att bevara och utveckla natur- och kulturvärden.

Foto: Andreas Renöfält och Ulf Hallin

 

 

Publicerad 2021-10-26