Anna Holmlund ligger i hårdträning. Men nu är det inte skicross-konkurrenterna som ska besegras, utan målet är inställt på att få igång högerbenet och kunna gå igen – och på sikt kunna klara sig mer på egen hand. Och som stolt sponsor är SCA med på vägen.

​Solen skiner över ett höstvackert Alnö, ön utanför Sundsvall där Anna Holmlunds föräldrar Lars och Margaretha bor och där Anna gärna håller till. Det har snart gått två år sedan den där ödesdigra dagen i Italien när Anna kraschade under en träning. Där och då tog hennes liv en helt annan riktning.

Själv minns hon inget av olyckan, sjukhusen, föräldrarnas oro och inte heller minns hon något av sin skidkarriär med alla tävlingar och segrar. Men att minnena inte finns där verkar inte bekomma henne nämnvärt. Hon tittar gärna på inspelningar av sina lopp, ser andra tävla och pratar gärna om Åre, en plats som betyder mycket för henne.

– Åre är fint, en favoritplats. Det är mysigt, bra att åka skidor där och festa, säger Anna och ler.

Mediabevakningen runt Anna, både före, i samband med olyckan och efteråt har varit ganska intensiv. Men det gör inget menar hon. Hon ställer gärna upp och berättar om sin vardag och vad hon gör.

– Det är okej, säger Anna. Okej när någon är intresserad.

– Du har ju sett tv-programmet om dig själv, som Björn Beckmo på SVT gjorde, påpekar Lars.

– Många gånger, säger Anna och håller upp flera fingrar.

Annas talförmåga är påverkad av olyckan, vilket betyder att orden finns där men att de inte alltid vill komma fram som de ska. Men när omgivningen inte hänger med finns Annas föräldrar och assistenter där och hjälper henne.

SCA och skogen

Naturen och skogen har alltid betytt mycket för Anna, från att hon var barn och vandrade i fjällen till att hon som vuxen erövrade skicrossbackarna världen över.

– Det är härligt att vara ute i skogen, att få njuta av alla träd, säger Anna.

– Och Skogis, minns hon sedan, vilket visar sig vara en av hennes favoritbackar i Åre.

– En bra, kurvig och guppig backe med många hopp.

Att få SCA som sponsor gläder henne. Dels för att tillskottet av pengar är välkommet eftersom hennes försäkringar snart upphör, dels för skogen och det som SCA står för. Och så är ju SCA ett Sundsvallsbaserat företag och en stor arbetsgivare.

– SCA är bra, säger Anna. De tror på mig.

Anna tror i sin tur att hon kan bidra till SCAs utveckling med kunskapen om hur man lyckas och hur man gör för att bli bäst – med en envishet och kämparanda som de flesta inte kommer i närheten av.

Tränar stenhårt

Annas vardag är fylld av träning. Hon har ett gediget träningsprogram, sju dagar i veckan.
– Frukost, träning, lunch, träning, middag, träning. Sedan sover jag gott, beskriver Anna.

– Lite vila blir det ju också på dagarna, fast fick du bestämma skulle du aldrig vila, poängterar Zandra Fjelkeby-Berg, en av Annas assistenter.

– Du är ju även vår egen personliga tränare. Du är väldigt duktig på all träning och du ser direkt om det är någon som fuskar, fortsätter Zandra och förklarar att den som jobbar med Anna måste gilla träning eller lära sig att gilla det.

– Jag kan träna med SCAs ledningsgrupp, erbjuder sig Anna med ett leende.

Hemma i sin lägenhet, på nionde våningen i ett av husen vid Norra berget i Sundsvall, har hon inte bara en vidunderlig utsikt att njuta av. Här finns också ett hemmagym där Anna kan träna med hjälp av bland annat ribbstol, cykel, gymnastikboll och vikter.

Det är framför allt Annas högerben som måste bli bättre, för även om hon har gjort fantastiska framsteg så är det en bit kvar till att få benet att fungera som vanligt.

– Jag tränar lårmuskeln, rumpan, baksidan, ja allt, förtydligar Anna, som numera klarar 200 kg på ett ben i benpressen.

Cyklat över 40 mil

– Du har alltid gillat att träna, säger Lars. Minns du att du brukade träna skicross först med tjejerna och sedan med killarna? Och när vi cyklade i Höga Kusten i somras och jag ville vila efter en backe och du undrade "Varför det?"

Anna ler igen.

Parcykeln är en viktig del i Annas träning och specialanpassad för hennes behov. Hon fick den i våras, tack vare ett initiativ från en av hennes sponsorer, och har redan hunnit cykla över 40 mil. Bland annat blev det två mil i Göteborgsgirot.

– Det är bra att cykla, förklarar hon.

Hemma i lägenheten finns också Bosse, Annas specialbyggda apparat för gå- och ståträning. Tack vare den skyddande ramen ger den Anna ett litet mått av frihet så att hon kan ta sig fram på egen hand inomhus. För förutom benet behöver även balansen bli bättre, liksom högerarmen som ännu inte vill fungera som den ska.

Anna har cyklat många mil med sin parcykel sedan hon fi­ck den i våras. Det är den som cyklar med Anna som styr och sköter växlarna medan Anna kan trampa på efter sin förmåga. Här kör hon med pappa Lars.

Kan ge mer

Anna är nöjd med hur långt hon har kommit i sin utveckling, men hon ska bli ännu bättre.

– Alla kan ge mer och jag med. Det ska gå, jag ger inte upp, säger hon med eftertryck.

Annas assistenter är viktiga för att vardagen ska fungera. Hon har själv varit med och valt ut dem och de finns alltid till hands, dygnet runt. Än så länge är behovet av hjälp stort, men även här är målet tydligt utstakat.

– Ja, det är ju att vi ska bli av med jobbet, skrattar Zandra.

– Ja, instämmer Anna. Men ni är bra, alla är bra.

Tid och engagemang

Det är inte bara Annas liv som har tagit en annan vändning. Även för Lars och Margaretha har livet förändrats.

– Så är det ju, konstaterar de. Nu lär vi känna och älskar en annan Anna, och det är klart att vi lägger ner mycket tid och engagemang. Det är tur att vi är pensionärer – annars hade det nog aldrig gått.

– Jag har jobbat med samhällsfrågor hela livet, säger Lars, och det är ledsamt att se att samhället inte fungerar för den grupp som Anna tillhör. Vi får ofta frågan hur vi orkar, men när vi ser Annas framgångar och glädjen i hennes ögon, då orkar vi. Sedan är det klart att det inte bara är solsken, det går ju fram och tillbaka.

Drömmen om att en gång få stå på skidor igen lever också hos Anna. Hittills har hon provat biski där en sits är monterad på två skidor, tillsammans med en medåkare som åker bakom och styr och bromsar.

– Att få se hennes ögon lysa som solsken när hon kom ner för första gången, det var något alldeles extra, minns Lars.

Engagemang och omtanke

Vännerna runt Anna är många och viktiga. De, liksom flera av Annas sponsorer från tävlingstiden, har ställt upp på alla sätt och vis.

– Det är fantastiskt vilket engagemang och omtanke som alla lägger ner. Många bryr sig verkligen, säger Margaretha.

Under hösten har Anna flyttats från sjukhusets dagrehab till habiliteringen och hon jobbar enträget vidare.

För att träna och visa sin styrka i vänsterhanden utmanar Anna gärna omgivningen på klassisk tumbrottning – och vinner lätt på bara några sekunder. Det är tydligt att tävlingsinstinkten sitter i.

– Jag ger inte upp, säger Anna. Jag känner att jag är starkare i kroppen och att det går framåt.

Text: Misan Lindqvist

Foto: Michael Engman

Mer om Anna

ÅLDER: 31 år

BOR: Lägenhet i Sundsvall.

FAMILJ: Mamma och pappa samt syskonen Kalle, Pelle och Lisa med familjer.

DRÖMMER OM: Att kunna gå på egen hand.

FAVORITTRÄD: Björk, för den har så fina blad.

MEST ANVÄNDA APP: Sms, går fort med vänsterhanden.

FÖLJ ANNAS LIV PÅ: www.assistansfordig.se/en-annan-anna/