Teknikföretaget AirForestry, SCA, Holmen, Stora Enso och Sveaskog går samman i det innovativa projektet Swedish AirForestry Pilot Project (SAPP). Tillsammans ska man utveckla, testa och utvärdera drönarbaserad teknik för gallring. Projektet omfattar 20 miljoner kronor.

SCAs ordnade entreprenörsträff om våtmarker
- Nyhet
- Skog
- Hållbarhet
SCA vill återväta fler våtmarker. Men för det behövs fler entreprenörer som kan utföra uppdragen. I slutet av maj arrangerade SCA därför en entreprenörsträff för att inspirera fler att arbeta med våtmarksrestaureringar. – Det finns gott om våtmarker och det finns pengar att söka, men vi saknar entreprenörer. Dessutom behövs det enklare tillståndsprocesser, säger Askia Sandberg, naturvårdsspecialist.

Uppslutningen på träffen var god, med entreprenörsföretag från bland annat Sollefteå, Fränsta och Hammarstrand. Dessutom deltog Oskar Lindell, som bland annat arbetar med våtmarker vid Länsstyrelsen Västernorrland. Värd för dagen var SCAs naturvårdsspecialist Askia Sandberg och Mikael Berg, tidigare naturvårdspecialist och numera konsult år SCA.
– SCA har arbetat aktivt med våtmarker sedan 2018 och nu vill vi skala upp. Regeringen har också uttalat att återvätade våtmarker är viktigt och därför avsatt mer pengar för sådana projekt, berättade Askia och fortsatte:
– En återvätad våtmark fyller flera viktiga funktioner för vår miljö. Den bidrar med att minska klimatgaser, gynnar biologisk mångfald och höjer vattenkvaliteten genom att myren återfår sin filtrerande funktion. Den minskar även risken för översvämningar eftersom vattnet sugs upp av torven vid kraftigt regn och sedan ”släpps ut” långsamt.
Använda LONA-bidrag
De flesta av SCAs våtmarksrestaureringar utförs med LONA-bidrag. Det är ett statligt bidrag som ska stimulera kommuners och ideella föreningars långsiktiga naturvårdsengagemang. Det är alltid en kommun som ansöker om pengar via Naturvårdsverket/Länsstyrelsen och gör upphandlingen. Arbetet sker sedan i nära samverkan med aktörer som exempelvis SCA.
– LONA täcker 90 procent av kostnaden. SCA står som medfinansiär för återstående tio procent vad gäller våra egna projekt, förklarade Mikael Berg, som jobbar mycket med SCAs våtmarker.

Under träffen guidade Mikael gruppen genom tre utförda våtmarksprojekt på SCA-mark. Den första myren återställde 2018.
– Här på Bjursjömyren såg vi snabbt effekterna när vattennivån höjdes. Fågeln grönbena återkom exempelvis redan året efter. Vi gör vegetationsuppföljningar var sjunde år för att se vad åtgärderna ger för resultat, berättade Mikael.
Kunskap ändrar arbetsmetoder
Därefter besökte gruppen en myr som ingår i ett större projekt där närmare 2,5 mil diken lades igen 2025. Dagen avslutades vid Per-Ola-myren, en gammal torvtäkt som SCA återvätade 2023 med gott resultat.
– Alla våtmarksprojekt ser olika ut och det kan handla om allt från 5 till 50 hektar, eller mer, poängterade Mikael.
I takt med att man får mer erfarenhet av och kunskap om återvätade myrar förändras också arbetsmetoderna, konstaterade han.
– På Bjursjömyren byggde vi dämmen, alltså vallar, med trädstammar som grävmaskinföraren tryckte ned i myren. Dessutom förstärkte vi vissa dämmen med markduk. Men numera använder vi aldrig trädstammar, vallarna håller bra när vi bygger dem med torvmaterial från myren. I vissa fall kan vi förstärka med markduk, men oftast behövs det inte.

Maskiner och band
Intresset för vilka slags maskiner och band som krävs var så klart ett givet samtalsämne. Här kunde entreprenören Mikael Eliasson, som utfört flera våtmarksprojekt åt SCA, bidra med värdefull kunskap. Han har använt två grävmaskiner, en 9 tons Volvo med 100 cm bandbredd samt en maskin på 15 ton med 130 cm bandbredd.
– Båda har sina fördelar, den större har högre kapacitet medan den mindre är smidigare och bra om det mycket blött och trångt. I de fall vi behöver välja förordar jag den större, säger Mikael Berg.
Om maskinen har vanliga smala band krävs det att man använder stockmattor som maskinen står på och hela tiden flyttas och läggs framför maskinen, förtydligade Mikael Berg.
– Det fungerar och vi använde det bland annat på Bjursjömyren, men nackdelen är att det går långsammare och blir därmed dyrare.
Arbetsledning från SCA

SCA arbetsleder de egna våtmarksarbetena, något som Mikael Berg har ägnat sig mycket åt de senaste åren.
– Jag gör en noga projektbeskrivning till kommunen och söker alla tillstånd och dispenser som behövs. När vi väl har klart med finansiering är det kommunen som gör upphandlingen av en entreprenörsfirma, men det är jag som förser dem med underlag och svarar på frågor som uppstår under arbetets gång. Vi på SCA kan alltså inte bestämma vilken entreprenör som får jobbet.
En våtmarksrestaurering kostar oftast mellan en och tre miljoner kronor. Det innebär att berörd kommun måste göra en offentlig upphandling.
– Det kan vara lite krångligt för en oerfaren entreprenör att få jobb eftersom erfarenhet ofta är ett så kallat bör-krav vid en upphandling. Men om det är en mindre åtgärd som inte kräver upphandling så borde det vara lättare att få in nya entreprenörer. I de fall SCA gör helt egna projekt kan vi välja vilken entreprenör vi ska ha, men merparten av våra projekt är ju kopplade till LONA-bidraget, sa Mikael.
Oskar Lindell från länsstyrelsen bekräftade upphandlingsförfarandet, eftersom länsstyrelsen har samma arbetsgång för de våtmarksprojekt de ansvarar för. Han betonade att en upphandling alltid har både ska- och bör-krav, men att företag kan alltid anmäla sitt intresse.
Snårigt regelverk
Ett snårigt regelverk ställer också till det för våtmarksprojekten.
– Jag behöver ofta vara ute nästan ett år i förväg för att hinna få de tillstånd och dispenser som krävs. Exempelvis krävs dispens från terrängkörningslagen när vi ska återväta våtmarker – annars får vi inte köra med en grävmaskin på myren. Den generella dispens som skogsbruket har för skogsbruksåtgärder gäller nämligen inte för naturvårdsåtgärder, vilket återvätade våtmarker räknas som, förklarade Mikael och lade till:
– De utdragna tillståndsprocesserna gör det svårt att vara ute i god tid med information om kommande projekt. Och vi kan ju inte lova arbeten till någon, på grund av upphandlingskravet. Det skapar en viss osäkerhet för de entreprenörer som skulle vilja satsa – det är vi medvetna om
För att hjälpa intresserade entreprenörer som vill ägna sig åt våtmarksarbeten spånade gruppen på vad som skulle kunna underlätta. Bland förslagen fanns tankar på att kunna skapa en slags ”bank” med framtida projekt för att visa vad som är på gång. Det borde vara möjligt för både kommun och länsstyrelser att erbjuda projekt med mindre kostsamma åtgärder som därmed inte kräver offentlig upphandling, så att oerfarna entreprenörer får prova och skaffa sig erfarenhet.
– Man ska även komma ihåg att bredare band och stockmattor är dyra att införskaffa och entreprenörerna behöver garantier att det finns jobb framöver där dessa kan användas så att investeringen blir lönsam. Jobben behöver inte bara bestå av våtmarksrestaureringar utan skulle även kunna vara annat, säger Askia.

Värdefull träff
Alla i gruppen var rörande överens om att SCAs initiativ till våtmarksträffen var värdefull och att man kan ha fler liknande träffar.
– Vi behöver verkligen fler entreprenörer, så vi får hoppas på att det kan bli lite enklare framöver. Intresset verkar i alla fall finnas, jag har haft kontakt med ett par entreprenörer som inte kunde vara med i dag, men som vill komma om vi ordnar fler träffar, avslutade Askia. Det bådar gott för framtiden!


