share this icon

SCAs ekologiska landskapsplanering

Om vi ska bevara alla växter och djur som lever i skogen räcker det inte med att bara spara mindre områden i samband med avverkning. En del arter kräver att större områden sparas. Det innebär att vi måste planera naturvården i ett landskapsperspektiv och det gör vi genom att upprätta så kallade ekologiska landskapsplaner.

Enligt FSCs standard ska minst fem procent av det totala skogsinnehavet undantas från skogsbruk. En sammanställning av våra ekologiska landskapsplaner visar att vi uppfyller detta krav.

Vid den ekologiska landskapsplaneringen, även kallad ELP, bildar vi hänsynsområden. Det är områden som är större än cirka en hektar och där vi fattat beslut om att spara, överhålla, eller bruka området med alternativa skötselmetoder.

Vi försöker också binda ihop de sparade skogarna i ”nätverk” för att vi ska få naturliga spridningsvägar för djur och växter, exempelvis korridorer längs myrar och vattendrag.

Återskapa skogsmiljöer

Genom att skogarna brukats under lång tid så har en del miljöer i skogslandskapet blivit sällsynta. Vi försöker därför återskapa sådana bristmiljöer som är viktiga för att vissa djur och växter ska fortsätta leva. Det gäller till exempel skogsmark som brunnit eftersom dagens skogsbränder är få och dessutom släcks snabbt, och lövdominerade skogar.

Ett levande dokument

De ekologiska landskapsplanerna är levande dokument som kan ändras. Det innebär att när vi upptäcker nya värdefulla områden så måste de läggas in i landskapsplanerna. Samtidigt plockas andra områden bort om de av någon anledning förlorat sina värden eller inte längre bedöms vara tillräckligt värdefulla.

När vi gör ändringar gör vi det med syftet att skapa en ännu mer funktionell naturhänsyn.

Senast uppdaterad: 2008-10-27