Rostning
Först av allt krossades malmen till minst knytnävsstora stycken. Malmen fördes därefter upp med hjälp av ett spel till påfyllningen uppe i rostugnens pipa (vid roten av skorstenen). I rostugnen upphettades malmen med lufttillträde utan smältning. Rostningen syftade till att avlägsna dels vatten och kolsyra dels svavel och andra främmande ämnen ur malmen.
Bokning
Malmen kunde inte direkt fyllas på i masugnen i det skick den kom ifrån rostugnen. Då innehöll den så stora klumpar att dessa skulle ha ramlat rätt igenom ugnen utan att smältas. Malmen måste därför krossas i småbitar. Det kallas för bokning. Bokningen blev effektivast med hjälp av en vattendriven hammare. Bokningsverket låg alldeles intill masugnen. Det togs bort i samband med att ett litet elektricitetsverk senare anlades här. Endast intaget för vattnet syns fortfarande.
Tackjärnsblåsning
Det var masmästaren som med sin erfarenhet ansvarade för den viktiga uppgiften att blanda de olika malmsorterna. Masmästaren förskrev även för uppsättaren hur denne skulle fylla masugnen med malm, kol och kalk i bestämda proportioner och lager.
När fyllningen var klar tändes träkolen i ugnens botten och blåsmaskinen för blästern startades. Efter ett antal timmar kunde man tappa ut flytande järn från utslagshålen ner i tackjärnsformar på hyttans golv.
Allteftersom järnet tappades ur fyllde man på mer malm i masugnspipan från kransen. Masugnen kunde därför drivas kontinuerligt under hela blåsningssäsongen så länge vattenkraften räckte till. 1881 förlängde man blåsningssäsongen med hjälp av en ångmaskin.
Masugnsprocessen
I järnmalmen binds järnet av syre. För att kunna utvinna järnet i metallisk form måste syret avlägsnas med hjälp av kol. Detta åstadkommes genom förbränning av kol under tillförsel av blästerluft. Syret förenas med kolet och järnet frigörs. När järnet smälter avskiljes malmens föroreningar som slagg. Genom masugnsprocessen fick järnet en kolhalt om cirka 4 procent.