Masugnspipan har formen av en stor stående cylinder, avsmalnande uppåt och neråt. Överst finns masugnskransen, en plattform varifrån arbetet med påfyllningen skedde. Malmen uppfordrades lodrätt utefter en av pelarna med hjälp av en vinsch med skopor till masugnspipans mynning. Kolet drogs upp dit på en annan större lutande bana från kolmagasinet.
Vid nedre delen av pipan finns utslagshålet för det färdiga järnet. Något ovanför och på sidan av detta ser vi urtappningsstället för slagg. Vidare finns här intag för blästerluften. Denna blåstes in genom munstycken som löpte ut från den ringtrumma som fortfarande finns kvar. Arbetsplatsen här nere kallades rådstugan.
Blästerluften framställdes av en blåsmaskin som drevs av ett vattenhjul. Från blåsmaskinen gick ett rör till ringtrumman. Platsen för blåsmaskinen är det utrymme bakom gaveln på gjuteriet där några fundament med uppstickande järnstänger syns. Samma blåsmaskin användes för rostugnen.
När blåsningssäsongen förlängdes räckte vattnet inte till varför det 1881 blev nödvändigt att skaffa en ångmaskin för hjälpdrift av blåsmaskinen. Fundamentet för ångmaskinen finns kvar inne i gjuteribyggnaden.
I samband med att Klosters AB övertog bruket 1873 kompletterades blåsmaskinen med en varmapparat (rekuperator) för förvärmning av blästerluften. Den fyrkantiga byggnaden till höger om masugnen med ingång utgör den höga grunden för denna förvärmare.
Här leddes blästerluften genom en mängd stora järnplåtar, vilka man eldade under, och sedan vidare till ringtrumman vid masugnen. Rören från förvärmaren finns fortfarande kvar. Nu utnyttjade man även de varma gaserna från masugnspipans överdel för förvärmning. Gaserna leddes ner i två stora trummor till förvärmaren. Den höga skorstenen ovanpå masugnsbyggnaden hade tidigare lett bort gaserna. Den sattes nu igen.