Vid 1700-talets mitt har vi en hygglig bild av brukets bebyggelse. Kartan på denna sida är från 1748 och visar att kyrkan ligger mitt i byn. Öster om kyrkan ligger en klunga bostadshus och därefter Bruksgården med kontor och chefsbostad. Nedanför denna återfinns masugnen och nedre hammaren.
Vid Galtströmsvikens södra strand är den ännu bevarade prästgården belägen och på norra stranden ligger sjöbodar. Viken var dock för grund för att kunna tjänstgöra som hamn för malm- och järntransporterna. Hamnanläggningen var istället förlagd till Utterviken, en knapp kilometer norr om bruket.
Väster om kyrkan ligger den övre hammaren och sågen och ännu längre uppströms brukets kvarn. Söder om ån består landskapet av omväxlande skog, åker och betesmark med utspridda torpstugor för bruksarbetarna. Man noterar att bebyggelsen i Galtström, i likhet med de flesta andra norrländska bruk, inte är arrangerad efter det strikta mönster som är vanligt vid de mellansvenska bruken.
Vid övre hammaren påbörjades byggandet av ett manufakturverk år 1776. Samtidigt utökades anläggningen med en härd. Man byggde också ett stort kolhus i anslutning till hammaren. År 1834 inträffade en svår eldsvåda som medförde att både hamrarna och masugnen måste byggas om. En ny smedja, troligen endast för husbehovsbruk, uppfördes 1855.
Ytterligare ombyggningar och nyanläggningar genomfördes under de följande årtiondena. Men under senare delen av 1800-talet gick järnbruksdöden över landet. Av de dussintal järnbruk som anlades i Medelpad var det bara Galtströms Bruk, det äldsta, som överlevde sekelskiftet 1900.
Blåsningen i den 1884 byggda masugnen pågick till 1904. Under första världskriget kom dock masugnen åter i produktion, men i januari 1917 stängdes den för alltid. Stångjärnstillverkningen pågick kontinuerligt fram till 1873 varefter ett uppehåll gjordes till 1877 och fortsatte sedan till det sista året 1884.
Galtströms bruk inköptes av Sunds AB 1903 och kom via detta bolag i SCAs ägo.